publicerad: 1931
HISKLIG his3klig2, bygdemålsfärgat l. arkaiserande l. emfatiskt stundom HISKELIG his3kelig2, adj. -are. adv. = (†, ConsAcAboP 1: 344 (1648), Ekblad 167 (1764)), -A (†, BtÅboH I. 8: 155 (1636), Crælius TunaL Föret. 4 (1774)), -E (†, Ekeblad Bref 1: 239 (1653; rättat efter hskr.)), -EN (numera bl. ngn gg arkaiserande, Hambræus Erasmus A 10 a (1620), Säve Yngl. 1 (1854)), -T (ÖB 26 (1712) osv.).
Ordformer
(hesskel- 1625. hidskel- 1675. higsl- 1709. hiisl- 1639. hijdskel- 1667. hijsel- 1626—1664. hijskel- 1647—1681. hijskl- 1649 —1681. hijsl- 1620—1723. hijszl- 1626—1671. hijtskl- 1661. hischel- 1697. hisel- 1635—1732. hiskel- 1652—1927. hiskl- 1672 osv. hisl- 1635—1773. hissl- c. 1730. hiszl- 1697—1706. hitschel- 1636. hitskel- c. 1750. hysl- 1695. hyszl- 1644. — -elig(h)- 1625—1927. -li (återgivande ett ännu förekommande vardagligt uttal) c. 1670 (adv.)—1692. -lig(h)- 1620 osv. -lijkt, n. 1673. -liget, n. 1620. -(e)lig(h)it, n. 1626—1803. -lign, adv. ÖB 62 (c. 1712; i vers))
som väcker l. är ägnad att väcka fasa l. förskräckelse, faslig, fruktansvärd, ryslig, hemsk; i sht förr ofta om skräckinjagande, grymt djur; stundom närmande sig bet.: fruktansvärdt stor, stark o. d. (jfr c). Hende och them Swenskom vthaf Tyskarna mycket annat öfwerwåld, hwilket hijsliget och blygd är at nämpna. Schroderus JMCr. 598 (1620). Tå the wille begifwa sigh tilbaka til Rom, mötte them åter ett hijseligit Stormwädher. Schroderus Liv. 234 (1626). Ewig Tijd! O meer än hijslig längd! Lucidor (SVS) 53 (c. 1670). Satans higsliga boijor. Swedberg Cat. 520 (1709). I denna hiskeliga ödemark (dvs. Sahara) träffar den resande ofta döda foglar. Ödmann MPark 164 (1800). (Strandbränningarna) äro stora vågor, som med hiskeligit buller och gny brusa mot Hafsstränderna. VetAH 1803, s. 16. Hiskliga drakar. Adlerbeth Buc. 75 (1807). När jag .. talar om djeflar, så menar jag förderfvade, hiskliga menniskor. Almqvist Går an 123 (1839). Vid hvilket hiskligt skadedjur skall träffande / jag likna henne? Risberg Aisch. 42 (1890). Hiskliga gapet hon (dvs. Medea) slöt på den vaktande draken. Janzon Prop. 3: 39 (1911). En så hisklig gärning som att stjäla från ett lik. Lagerlöf LöwR 48 (1925). — särsk.
a) (†) som innebär l. medför fara, farlig, riskabel. Som .. (Mithradates') förslag syntes något hiskeligt; giorde krigshären upror. Dalin Hist. 1: 47 (1747). Bergklint MSam. 1: 30 (1781).
b) (vard.) i fråga om utseende: vidrig, förskräcklig, avskyvärd; äv. i försvagad anv. (Somliga eremiter) hade itt hijseligit Anseende (dvs. utseende). Schroderus Os. 1: 858 (1635). Det var en fisk, en faselig fisk, en hiskelig fisk att skåda. Rydberg Vap. 26 (1891). En hisklig svart stråhatt. Petri Ouchterlony 285 (1924). Pojkar utklädda till hiskliga troll och spöken. Celander NordJul 1: 46 (1928).
c) (i sht vard.) i försvagad anv.: som överskrider det vanliga l. rimliga måttet, ofantlig, omåttlig, ”väldig”, ”förskräcklig”, ”gräslig”; ss. adv.: ofantligt, ”väldigt”, ”förskräckligt”, ”gräsligt”. Ekeblad Bref 1: 137 (1652). Ourangoutan, är hos mig hiskeligen äfterlängtad att se. Linné Bref I. 3: 213 (1759). Hans pappa drog en hisklig rök / Utur sin stora sjöskumspipa. Lenngren (SVS) 2: 290 (c. 1800). En hisklig mängd julklappar. FADahlgren (1846) hos Dahlgren 2Ransäter 173. Hiskligt olika ären I edra käcke fränder. Bååth Gudrun 109 (1900). Med hiskelig fart. HågkLivsintr. 8: 197 (1927).
Avledn.: HISKLIGHET, r. l. f. särsk. konkret(are), om ngt som är hiskligt; ss. konkret(are) äv. i pl. Snällp. 1848, nr 50, s. 2. Ormar, drakar, asgamar och alla slags hiskligheter. Östergren (1927). (†) En fördömd moste ewigt sigh sielff förbanna, besynnerligen effter han moste see sin skam, sin hijsligheet, sin otuchtigheet. Muræus Arndt 4: 193 (1648). särsk. till b; äv. konkretare; ss. konkretare äv. i pl. Lind 1: 930 (1749). Nå, du, det (dvs. en för fin jungfru) — är väl dock att föredraga framför de hiskligheter, vi haft på förslag! Ullman FlickÄra 5 (1909).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content