SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
HOP-JÄMKA, -ning. särsk. till I 4 b ε δ', II: jämka ihop (olika meningar o. d.), jämka samman. Serenius (1734; under adapt). Äntligen blevo anspråken hopjämkade. Grimberg SvH 249 (1907).
Ssgr: hopjämknings-förslag,
-strävan,
-strävande, n. m. fl. —
(I 4 a, II) -JÄRN. (hop- 17341788. hopa- 17601815) (förr) tackjärn som erhålles vid ”hopbruk” (till delning mellan hyttelagets medlemmar l. till hyttelagets gemensamma behov). Hopjernets delande och utvägande. Bergv. 1: 792 (1734). NoraskogArk. 6: 90 (1815).
(I 4 b β, II) -KALLA, v., -ning. (hop- 1734 osv. hopa- 1764. hope- 1638. ihop- 16391749. tillhop- 1688. tillhopa- 16231831) kalla ihop, kalla samman. L. Paulinus Gothus Pest. 110 b (1623). Konungen hopkallade sina höfdingar till krigsråd. Fryxell Ber. 6: 462 (1833). Östergren (1927).
-KASTA, -ning. (hop- c. 1755 osv. ihop- 16811703) kasta ihop, kasta samman.
1) till I 4 b α, γ, II: kasta (ngt) närmare l. intill vartannat. (Pojken) sprang .. omkring bland gnistorna och röken, makande och hopkastande bränderna för att underhålla elden. Heidenstam Skog. 74 (1904).
2) till I 4 b β, II: kasta (ngt) tillsammans (i en hög o. d.); uppkasta (en hög). En hög ihopkastat af dödas slagna Kroppar. Verelius 280 (1681). Strindberg Kamm. 2: 3 (1907).
3) till I 4 b δ, II: kasta igen (en grav o. d.). Morianens nyss hopkastade graf. Crusenstolpe Mor. 6: 642 (1844).
(I 4 b ε, II) -KEDJA, v. (hop- 1815 osv. ihop- 1911) med kedja (kedjor) binda (föremål l. personer) fast vid varandra, sammankedja; ofta bildl.: förena, förbinda. Lindfors (1815). Vid uppbrottet .. hade Livingstone befriat ett band av aderton ihopkedjade slavar. Hedin Pol 2: 228 (1911).
(I 4 b ε, II) -KITTA, -ning. kitta ihop, sammankitta; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: som kittat ihop sig. Hisinger Ant. 4: 254 (1828). Sandsten, som består av hopkittad sand. Sörlin JoL 80 (1925).
-KLAPPA, -ning. (hop- 17201856. hopa- 1735)
1) till I 4 b α, II: slå ihop (händerna), klappa ihop. 2RARP I. 2: 5 (1720). När en Comœdia är till ända speld, då först ger man med händers hopaklappande sitt nöje tillkiänna. Kling Spect. Pp 4 b (1735).
2) till I 4 b γ, II: gm slag sammanpressa (ngt). Brauner Åker 127 (1752). Klapptorf, bildad af torfgyttja, hopklappad och torkad i solen. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 238 (1856).
(I 4 b δ, ε, II) -KLISTRA, -ing. klistra ihop; äv. oeg. Är brevet hopklistrat? BoupptVäxjö 1744. Lundquist Zola Grus 357 (1892; oeg.).
(I 4 b γ, ε, II) -KLUMPAD, p. adj. (hop- 1883 osv. ihop- 1916) som klumpat ihop sig; (tätt) sammanträngd. SmSkrLandth. 9: 38 (1883). Lindwall Jakt 195 (1916).
(I 4 b γ, ε, II) -KLUNGAD, p. adj. (hop- 1915. ihop- 18811888) (mindre br.) bildande l. sammanförd l. sammanträngd i en klunga l. klungor. Sundblad GBruk 47 (1881). De lummiga begravningsplatser, som ligga hopklungade inom en hög mur ett stycke söder om Belle-Allianceplatz. Bremer Brev 1: 536 (1915).
(I 4 b α, γ, II) -KLÄMMA, v., -klämning. (hop- 1768 osv. ihop- 16971918. ihopa- 1691) klämma ihop (till mindre omfång), sammanpressa, sammantrycka; äv.: föra (olika föremål) närmare l. tätt intill varandra; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.; äv. bildl. Reenhielm OTryggv. 256 (1691; bildl.). Klädd i slitna krigarkläder / Låg han, Munter, i sin låda / Hopklämd mellan fyra bräder. Runeberg 5: 63 (1860). Stora vägen .. går .. fram mellan tätt ihopklämda bergshöjder. Lindroth BohHärNamn 20 (1918).
(I 4 b α, γ, II) -KNIPA, v., -ning. (hop- 1792 osv. ihop- 1828) klämma (olika föremål l. ett föremåls olika delar) närmare l. (tätt) intill l. i hård beröring med varandra; klämma ihop (till mindre omfång); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.; äv. oeg. o. bildl. Den vackra munnen .. var bittert ihopknipen. Gumælius Bonde 8 (1828). Hopknipning af ögonlocken. Löwegren Ögonsj. 27 (1891). Akta dig du som bits! pep Hedvig med sin hopknipna röst. Siwertz Sel. 1: 18 (1920). (†) Jag tycker mig just se honom (dvs. fiskalen) med sin grötmyndighet, sin hopknipta (i midjan åtsittande) rock. Lannerstierna Vitt. 44 (1792).
-KNIPPA, v., -ning. (hop- 1790 osv. hopa- 1735. ihop- 16191865. tillhopa- 1631)
1) till I 4 b ε, II: förena l. sammanbinda (ngt) i ett knippe (knippen); allmännare l. bildl.: sammanbinda, binda ihop, förena. L. Paulinus Gothus ThesCat. 340 (1631; bildl.). I andra (av Fredmans epistlar) förnimmes .. (molltonen) endast i musiken eller i sjelfva hopknippningen af ord och musik. Ljunggren Bellm. 98 (1867). Norrskensfl. 1927, nr 154, s. 3. särsk. bot. i p. pf., om sammansatt rot: som uppvisar ett antal till rotknölar utsvällda rottågor, vilka sitta knippvis fästade vid basen av stjälken. Möller (1790). Forssell InlBot. 132 (1888).
2) (†) till I 4 b ε γ', II, refl.: sammangadda sig. Min syster dotter Hebla hafwer sig ihopknippat medh min otrogne hustro och stemplat emott mig. BtÅboH I. 2: 38 (1619). Widekindi KrijgH 211 (1671).
(I 4 b ε, II) -KNOPA, -ning. (hop- 18721920. ihop- 1882) sjöt. knyta ihop (tåg). Hopknopa sprungna vant. Frick o. Trolle 41 (1872). 2NF 30: 714 (1920).
-KNUTA, -ning. (hop- 1839 osv. ihop- 1755)
1) (bygdemålsfärgat) till I 4 b ε, II: hopfoga, ”hophugga”. Rök-stofvan .. var enkelt sammansatt af på hvarandra lagda och i hörnen groft hopknutade rundtimmer. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 170 (1868). 2NF 27: 590 (1918).
2) till I 4 b ε β', II: hoptimra (ett hus, en låda m. m.). HushBibl. 1755, s. 112. Möller Jordbr. 195 (1881).
(I 4 b γ, II) -KNYCKLA, -ing. knyckla ihop, knöla ihop. Tholander Ordl. (c. 1870). På golfvet låg en hopknycklad tidning. Rydberg Varia 258 (1894). SvD(A) 1929, nr 154, s. 10.
-KNYTA, -else (†, Lind 1: 1613 (1749)), -ning. (hop- 1694 osv ihop- 16931802. ihopa- 16781849. tillhopa- 1774) knyta ihop, knyta samman.
1) till I 4 b δ, II: gm sammanknytning av l. omknytning med band o. d. tillsluta (ngt, t. ex. ett örngottsvar l. en tarm). BoupptSthm 21/2 1678. Topelius Vint. I. 2: 91 (1867, 1880).
2) till I 4 b ε, II: gm knytning l. omknytning förena l. förbinda; äv. allmännare l. bildl.: förena, förbinda, förknippa. Porath Pal. 2: E 2 a (1693; bildl.). En knippa med 6 stycken Nycklar och en Korckskruf, hopknutne med en Läderrem (är borttappad). DA 1793, nr 53, s. 4. EHTegnér i 2SAH 58: 37 (1882; bildl.). Östergren (1927).
3) till I 4 b ε β', II: gm knytning förfärdiga l. åstadkomma (ngt); förr äv. refl., bildl., om sammansvärjning: komma till stånd, uppstå. Strax hopknöt sig en sammangaddning mot hans och hans medhållares lif. Dalin Hist. III. 2: 559 (1762). Några minuter senare hade han af sin i tu skurna mantel hopknutit ett mer än alnsbredt band. Wikner Vitt. 98 (1877).
-KNÅDA, -ning. (hop- 1832 osv. ihop- 1873) knåda ihop.
1) till I 4 b ε, II: gm knådning bringa (olika materialier) att förena sig (till ngt). Den process, hvarigenom mjöl och vatten hopknådas till deg. NF 1: 1462 (1876). TT 1877, s. 42.
2) till I 4 b ε β', II: gm knådning förfärdiga l. åstadkomma (ngt); äv. oeg. o. bildl. Unge Prom. 2: 63 (1832; bildl.). Kolossalbilder i människo- eller djurgestalt, hopknådade af kram snö. 2NF 25: 1239 (1917).
(I 4 b ε β', II) -KNÅPA, -ning. (ngt vard.) ”knåpa ihop” (en skrift o. d.). PedT 1894, s. 456. Sylwan Kellgren 199 (1912).
(I 4 b ε, II) -KNÄPPA, -ning. (hop- 1734 osv. hopa- 1688. ihop- 16711870. ihopa- 1663) medelst knappar l. låsinrättning (förr äv. järnhakar o. d.) hopfästa (olika föremål l. ett föremåls olika delar), knäppa ihop, knäppa samman. Rudbeck Bref 28 (1663). (Flickans dräkt) sammanhölls af ett smalt, blått, silfverstickadt band, som hopknäpptes med ett litet gull-lås. Palmblad Nov. 2: 13 (1819, 1841). Björkman (1889). särsk.
a) oeg.: knäppa ihop (händerna). Bedja med hopknäppta händer. Lind (1749; under falten). Hedenstierna FruW 16 (1890).
b) i numera obr. bildl. anv. Tå .. (Andreas Arosius o. Gertrud Spiring) med ett starkt ächta-Band blefwo ihopknäffte i Stockholm den 12 Febr. 1671. SColumbus (1671) i 2Saml. 39: 140; jfr HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b ε α'. (En kedja) Hwar mäd min Siäl hon är mäd kråppen hopaknäpter. LejonkDr. 167 (1688).
(I 4 b γ, II) -KNÖLA. (ngt vard.) knöla ihop, tillskrynkla. Tholander Ordl. (c. 1870). Östergren (1927).
(I 4 b γ, II) -KNÖVLA. (i vissa trakter, ngt vard.) = -KNÖLA. Där stod han med en tändsticksask i ena handen, en hopknövlad tidning i den andra. Bergman Chef. 211 (1924). Dens. LBrenn. 271 (1928).
-KOK. [avledn. till -KOKA 2] anrättning åstadkommen gm hopkokning av olika materialier; ofta (ngt vard.) bildl., i sådana uttr. som boken var ett hopkok på l. av en mängd andra. Berndtson (1880; bildl.). SvD(B) 1932, nr 34, s. 7.
-KOKA, -ning. (hop- c. 1755 osv. ihop- 16661883. tillhopa- 16901755) koka ihop, koka samman.
1) till I 4 b γ, II: gm kokning bringa (ngt) till tjockare konsistens, inkoka. Warg 93 (1755). (Fisk-)Spadet silas i en panna, hopkokas till hälften, tillsättes med hvit sås. Hagdahl Kok. 367 (1879). HemKokb. 342 (1903).
2) till I 4 a, b ε, II: koka (olika ingredienser) tillsammans; gm kokning bringa (ngt) att förena sig med vartannat (till ngt). BtFinlH 2: 266 (1666). Detta altsammans lagdt i een Kruka, och medh hwart annat wäl tillhoopa kookat. Rålamb 13: 152 (1690; möjl. två ord). Bergdahl Antip. 18 (1906).
3) (vard.) till I 4 b ε β', II, bildl.: hitta på, ”smörja ihop”. Polyfem II. 37: 4 (1810). Hur en så allt igenom hopkokad historia kan publiceras, är alldeles ofattligt. VL 1907, nr 56, s. 4. Steffen Krig 1: 161 (1914).
(I 4 a, II) -KOL. (†) kol som vid ”hopbruk” gemensamt tillsläpptes av hyttelaget. VetAH 1749, s. 27. Rinman (1788).
-KOMMA, v., -else (†, G1R 27: 208 (1557)); jfr HOP-KOMST. (hop- 1749 osv. ihop- 16251911. ihopa- 16421676. tillhopa- c. 15401887. tillhope- 15571560)
1) till I 4 b α, β, II: komma ihop, komma tillsammans; samlas; sammanträda. Om Kindermesso ther förinnan skulle haffua stådt itt herremöte i Halmstadha, ther tilhopa komma skulle fulmechtighe aff all try riken. OPetri Kr. 310 (c. 1540). Östergren (1927). särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -else, sammankomst. G1R 27: 208 (1557).
b) (†) till I 4 b α, α', II: (stöta på o.) komma i slagsmål l. handgemäng. (Djäknarna) hafwa .. lupitt .. til Kyrckio qwarterett, dher dhe på Kyrckiegatun äro ihopkomne med denn andre hopen af dieknarna. BtÅboH I. 2: 100 (1625). Man såg dem (dvs. Hippias o. Telemachos) ihopkomne foot emot foot och hand emot hand. Ehrenadler Tel. 652 (1723).
2) (†) till I 4 b β slutet, II, med avs. på pänningsumma: åvägabringa, förvärva. G1R 29: 686 (1560). Hans (dvs. fogdens) lön lärer hafwa warit måtlig. At så mykit kunna spendera på en måg, motte hans penningar intet wara rett ihopkomne. Swedberg Schibb. 454 (1716).
3) till I 4 b ε β', II: gm hopfogning l. sammansättning o. d. bilda l. förfärdiga l. utarbeta (ngt); numera bl. (ofta ngt nedsättande) med avs. på tankeprodukt o. d. At .. (människokroppen) är i hoopakommin aff the 4. Elementer. Palmchron SundhSp. C 6 b (1642). Boken är ej illa hopkommen, men .. alltför omständlig och bred. PT 1888, nr 222 A, s. 3. DN(A) 1929, nr 349, s. 17.
-KOMST. [avledn. till -KOMMA 1] (ihop- 1756. ihopa- 1642. tillhopa- 1658) (†) sammankomst; sammanträde. RP 9: 122 (1642). Thenna extra sammankallensen och ihopkomsten. VDAkt. 1756, nr 407.
(I 4 b ε β', II) -KONSTRUERA, -ing. (hop- 1897 osv. ihop- 1890) konstruera ihop; uppkonstruera. PedT 1890, s. 41. Engström Häckl. 207 (1913).
-KOPPLA, -ing. (hop- c. 1750 osv. ihop- 1883. ihopa- 1669)
1) till I 4 b ε, II: binda ihop, koppla ihop; äv. allmännare l. bildl.: förbinda, förena. Jagthundar böra aldrig få gå löse imellan det de brukas; utan vara hopkoplade och bundne. Brummer 70 (1789). Tartarer .. hopkopplade vid långa kedjor sönerna af Sveriges äldsta släkter och gjorde dem till sina slafvar. Heidenstam Karol. 2: 109 (1898). Beträffande utställningens ekonomiska resultat är ännu för tidigt att yttra sig, då lantbruksmötets och utställningens affärer äro hopkopplade. SvD(A) 1929, nr 203, s. 16.
2) (†) till I 4 b ε α', γ', II; ss. vbalsbst. -ande: åstadkommande (av en förening). Ägtenskaps hopkoplande. Murbeck CatArb. 1: 307 (c. 1750).
3) (†) till I 4 b ε γ', II; ss. vbalsbst. -ande: handling(en) att slå sig tillsammans l. samarbeta (med ngn). (Du skall) Icke heller .. bruka sweek, medh Mått, Wickt, Kiöphandel, .. igenhittat godz fördöliande, samtyckio och i hoopa koplande medh Tiufwar. Emporagrius Cat. F 1 b (1669).
(I 4 b γ, II) -KRAMA, -ning, äv. -KRAMMA, -kramning. (hop- c. 1750 osv. ihop- 16641791. ihopa- 1845) (med handen) hoptrycka, sammantrycka; äv.: knöla ihop (ett papper o. d.). Salé 131 (1664). När han läst till punkt, hopkramade han det skrifna papperet. Svedelius i 2SAH 60: 179 (1883). 2NF 18: 723 (1912). särsk. (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: hoptryckt, intryckt; särsk. om kroppsdel. Näfvet (på strandskatan) var längre än hufvudet, på sidorna ihopkrammat, doch mäst mot spitsen. Linné Öl. 88 (1745). VetAH 1818, s. 242.
(I 4 b β, γ, II) -KRATTA, v., -ning. (hop- 18301903. hopa- 1748) kratta ihop, kratta samman. Dahlman Humleg. 26 (1748). Löfvet hopkrattas efter fällningen om hösten och får i smärre högar ligga öfver vintern. Abelin VTr. 115 (1903).
-KRUPEN, se -KRYPA 2.
(I 4 b γ, II) -KRYMPA, -ning. (hop- c. 1755 osv. hopa- 1735. ihop- 17491827. tillhopa- 1815)
1) intr.: krympa ihop, krympa samman; minskas; i p. pf. äv. (om levande varelse): hopsjunken, hopkrupen, förkrympt, böjd (av ålder l. sjukdom). Kling Spect. U 2 a (1735). Ofta sitter .. (vråken) hela timmarna hopkrumpen på ett träd. Nilsson Fauna II. 1: 67 (1824). (Då Sverges) stolta ställning inom Tyska riket hopkrympte till en ruin. CGMalmström i 2SAH 62: 86 (1885). (Den sjuka) var så hopkrumpen, att hon alls icke kunde räta upp sin kropp. Luk. 13: 11 (Bib. 1917).
2) (numera föga br.) tr.: komma (ngn l. ngt) att krympa ihop; äv. bildl. Schultze Ordb. 2421 (c. 1755). De runor, som torrka den Nordliga merg, / som hopkrympt jätten och gjort den till dverg. Ling Gylfe 45 (1814). Bekymmer, smärtor, motgångar, tvifvel .. — allt sådant är ägnadt till att hopkrympa och uttorka våra hjärtan. Billing Betr. 89 (1906).
(I 4 b γ, II) -KRYPA. (hop- 1680 osv. ihop- 1723)
1) (†) krympa ihop; äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 405 (1680; bildl.). Om soldaten hade fått ett par våta stöflor halftorra, (hade) dessa .. hopkrupit samt blifvit ännu svårare att påtränga. Wingård Minn. 8: 62 (1848).
2) i p. pf., om levande varelse: hopkurad. Sitta hopkrupen. Polyfem III. 45: 2 (1811). (Kathinka) hvilade, lättjefullt hopkrupen, i den bekväma stolen. Lundegård Prom. 1: 130 (1893).
(I 4 b γ, II) -KURAD, äv. -KURRAD, p. adj. som kurat ihop; äv. bildl. (Fågeln) satt allena, hopkurrad på sin pinne och sof. Knorring Förh. 3: 174 (1843). Väring Vint. 193 (1927; bildl.).
(I 4 b β slutet, II) -KÖPA. gm köp samla, köpa ihop. SvTyHlex. (1851). LAHT 1898, s. 5.
-KÖRA, -ing, -ning. (hop- 17951909. ihop- 1759. ihopa- c. 1710) köra ihop, köra samman; särsk.
1) till I 4 b β, γ, II: (gm körning) samla l. sammantränga (ngt) på ett ställe l. i högar l. strängar o. d. Våra .. lät ihoopakyra alt sitt pagage. KKD 3: 213 (c. 1710). Sedan gräset .. blifvit afslaget, följer gemenligen omedelbart härefter en hästräfsa, som hopkör gräset i strängar. LAHT 1884, s. 111. HbSkogstekn. 201 (1922).
2) till I 4 b β, γ, ε ε', II: utan ordning sammanföra (olika saker); röra ihop; äv. bildl. Sahlstedt CritSaml. 63 (1759; bildl.). Det kan icke förnekas, .. att det ser en smula hopkört ut här (dvs. på museet). SvD(A) 1930, nr 9, s. 7.
3) (†) till I 4 b ε β', II: ”smörja ihop”. Det måste vara en gl. Landt Junkare i Skaraborgs Län, som hopkört detta ömkansvärda Sammel-surjum. Calonius Bref 129 (1795).
(I 4 b δ, II) -LACKA, -ning. lacka igen (ett brev o. d.), lacka ihop. Dalin (1852). Två väl hoplackade bref. Roos Norrsk. 166 (1897).
-LAGA, v., -ning (Dalin (1852)). (hop- 1740 osv. ihop- 1712. ihopa- 1664)
1) (numera knappast br.) till I 4 b ε, II: laga, reparera. Dalin (1852).
2) till I 4 b ε β', II: iordningställa, förfärdiga; numera bl. (föga br.) nedsättande: ”smörja ihop”. Salé 166 (1664). (Tyskarnes) beskrifning af Heklabestigningen är värkligen dunkel och tydligen hoplagad efter dåliga anteckningar. Engström Häckl. 297 (1913).
-LAPPA, -ning. (hop- 1673 osv. hopa- c. 1690. ihop- 17851818. tillhopa- 1834) lappa ihop.
1) till I 4 b ε, II: laga (eg. gm påsättande av lappar o. d.); (nödtorftigt) reparera; äv. med abstrakt obj. 1. gl. hooplappad Säng. BoupptSthm 15/2 1673. Det franska traktatsystemet .. (hade) blifvit ånyo .. hoplappadt. Forssell Stud. 2: 433 (1888). Runstenen .. är hoplappad. Böök ResSv. 170 (1924).
2) till I 4 b ε β', II: (så godt sig göra låter) förfärdiga l. åstadkomma (ngt) av en mängd smådelar l. olikartade materialier (som äro svåra att förena till ett helt); äv. bildl. Isogæus Segersk. 272 (c. 1700). (Swedenborg) har ej skapat .. (sin lära) genom att ur sin tids brokiga samling af sekteristiska särmeningar hoplappa en religion af eget fabrikat. Lamm Swedenbg 286 (1915).
(I 4 b ε, II) -LAXA, -ning. byggn. o. snick. sammanfoga (virke) gm ”laxning”, laxa ihop. Mindre målkärl .. skola hafva de vertikala kanterna hoplaxade. SFS 1879, Bih. nr 46, s. 3. 2NF 29: 447 (1919).
(I 4 b β, II) -LETA, -ning. (hop- 1731 osv. ihop- 1710) gm letning hopsamla, leta ihop, leta samman; äv med mer l. mindre abstrakt obj. Swedberg SabbRo Förmäle § 15 (1710). De i det svenska språkets gamla gömmor hopletade orden (i Georg Stiernhielms Hercules). SvH 5: 432 (1906). Rig 1920, s. 182.
(I 4 b ε, II) -LIMMA, -limning. (hop- 1734 osv. hopa- 1752. ihop- 1759) limma ihop, limma samman; i p. pf. förr äv. övergående i bet.: hopkittad. Serenius (1734; under agglutinate). Det är troligt, at Qvarts-kornen uti denna Sten-art äro hoplimmade genom något Ler-ämne. VetAH 1768, s. 333. Bräder kunna hoplimmas kant i kant och hålla väl i hop, oaktadt den ringa limytan. ArbB 174 (1887). Hoplimning och hoppressning af råhudsskifvor. 2NF 24: 21 (1916).
Spoiler title