SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOPIG, adj. -are. adv. -T (LReg. 241 (1648), Stiernman Com. 5: 381 (1693)).
Etymologi
[till HOP, sbst.3 o. adv. I 2; jfr HYPIG]
(†) ymnig, riklig; omfattande; rikligt förekommande, varpå stor tillgång finnes. Spannemålen haffuer och fhåt ett stoort affslagh (dvs. prisfall) her i riket, icke derföre att hon ähr så hopigh eller för myckin, uthan (osv.). OxBr. 3: 238 (1631). Alle thesse Tempel och Klöster äro med otrolige månge Affgudabeläten .. hopigt upsatte. Schouten Siam 33 (1675). Superintendenten .. afsade sig detta uppdrag, emedan han ”i mangel af Notario war sysselsatt med hopigt skrifwande. Cavallin Herdam. 2: 113 (cit. fr. 1700).
Spoiler title
Spoiler content