SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUGNELIG huŋ3nelig2, adj. -are. adv. = (†, Lybecker 42 (c. 1715; i vers)), -A (†, Swedberg SermCens. 155 (1712)), -EN (numera föga br., Münchenberg Scriver Får. 39 (1725), Tamm ÄndAdv. 19 (1899)), -T (TrenchierB 91 (1696) osv.).
Ordformer
(hug(h)ne- 1531 osv. hungne- 16901707. hunglig 1696. -lig(h)en, n. pl. 1531. -lig(h)it(t) n. sg. 15411769. -liget, n. sg. 1749)
Etymologi
[fsv. hughneliker, motsv. ä. d. hugnelig; till HUGNA, v.]
som skänker glädje o. tillfredsställelse, glädjande; tillfredsställande; numera nästan bl. om underrättelse l. händelse l. förhållande o. d.; äv.: som bringar tröst o. lisa, tröstande, trösterik; i sht i högre stil; äv. (vard.) eufemistiskt med negation: icke särdeles ”glädjande” l. god; jfr HUGNESAM. OPetri Ors. A 3 b (1531). Förhoppes oss, att then domenn (dvs. Guds dom) blifver oss mehr hugnelig ähn förskrekelig. G1R 24: 385 (1554). Thenne högloflige Konung Götstaff blef född .. på Christi hugnelige himmelsferdz dag. Svart G1 1 (1561). Goode och hugneliga tiender. OxBr. 3: 14 (1613). Iagh (är) .. i den hugneliga och wissa tilförsicht, at (osv.). Bureus KonStyr. A 2 b (1634). Thet är ganska hugneligit at höra, huru (osv.). Swedberg Cat. 712 (1709). Din frånvaro har varit mig så odrägelig, som detta oförmodade mötet är mig hugneligit. Mörk Ad. 2: 297 (1744). Evangelii hugneliga löften. Tegnér (WB) 5: 223 (c. 1825). Tonen och andan (voro) der (dvs. i bondeståndet) .. föga hugneliga. Liljecrona RiksdKul. 279 (1840). Att utländningen börjat skänka vår folkstam sin uppmärksamhet .., är godt och hugneligt. Castrén Res. 2: 22 (1845). Föga hugneliga förhållanden. Hellberg FrödM 72 (1925). — jfr O-HUGNELIG. — särsk.
a) (†) om levande varelse. Se min hjertans Nisse .. nu kom du mig så hugnelig, som et farväl i en ledsam Visite. Dalin Vitt. II. 5: 103 (1738). Posten 1769, s. 854.
b) (knappast br.) närmande sig bet.: god, förträfflig (förr äv.: nyttig); äv.: behaglig, angenäm, ”glad”. Ändogh E: K: M:s bortfärd och fråwarelse aff Rijket .. icke haffuer waridt allom nyttigh eller hughneligh. Sparre Oration A 2 a (1594). Önskandes E. K. Maj:t et hälsosamt långt lijf, Lycka och Seger öfuer alle sijne fiender, och en hugnelig ålder (dvs. ålderdom). GStiernhielm (1657) i HSH 3: 129. (Blandkornet) bär en hugnelig frukt. Boije Landth. 256 (1756).
c) (knappast br.) ss. adv.: till glädje, med tillfredsställelse. Förr än som Phœbe får sin Skiffte-Circel fara / Tre gångor tre åmkring, så skall man hungligt se / Hur dätta wakkra Par förnöijligt warda tre. TrenchierB 91 (1696). Han (dvs. den döde) .. ansåg dem (dvs. sina krafter) hugneligare kunna användas inom en .. inskränkt .. rymd. Wallin Rel. 2: 307 (1827).
Avledn.: HUGNELIGHET, r. l. f. (†) egenskap(en) l. förhållande(t) att skänka glädje l. tillfredsställelse o. d.; äv. konkretare: bevis på tillfredsställelse o. d.; i konkretare anv. äv. i pl. Serenius (1734; under comfortableness). Språket, som under dess (dvs. statssekreterarens) hand skall användas för författningar, utslag, .. beröm och hugneligheter. OWallquist (1796) i BtBiogrSchröderh. 10.
Spoiler title
Spoiler content