SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HUVUDSAKLIG 3vud~sa2klig, äv. huv3- (Anm. I vard. spr. uttalas ordet ofta -vu- l. -ve-), adj., superl. -ast (NorrlS 1: 57 (c. 1770; ss. adj.), Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901; ss. adv.), Östergren (1928; ss. adj.)) ((†) komp. -are Linné Bref I. 1: 93 (1767), Ekelund 1FädH II. 1: 195 (1830)). adv. -A (†, Schultze Ordb. 3968 (c. 1755)), -EN (RARP 2: 114 (1634) osv.), -T (†, Swedberg Schibb. 254 (1716), LBÄ 27—28: 74 (1799)).
Ordformer
(hof(f)vud- (-fw-) 17051739. hu(f)vud- 1634 osv. -sakel- 16341828. -sakl- 1640 osv. -ligit (-liget), n. 16401793)
Etymologi
[jfr d. hovedsagelig, t. hauptsächlich; till HUVUDSAK 1]
1) (†) som är av (stor l. avgörande) betydelse l. vikt, betydelsefull, viktig. Att uti armén inthet hufvudsakliget var förefallit. RP 8: 326 (1640). En krisis, som ganska hufvudsakeligt verkade på Revolutionens framgång. LBÄ 27—28: 74 (1799). Mazarin, som ansåg kriget i Tyskland hufvudsakligare än det i Nederländerna, skickade (osv.). Ekelund 1FädH II. 1: 195 (1830).
2) som bildar kärnan l. det väsentliga (i ngt) l. huvudparten (av ngt), som föreligger l. är kvar, om man bortser från detaljer l. oväsentligheter; central, väsentlig; som företrädesvis kommer i fråga l. är för handen l. användes l. utövas o. d.; varpå tyngdpunkten faller, förhärskande; numera nästan bl. (se dock a o. b) ss. attribut. Essentiel, (dvs.) wesentelig, hofwudsaklig. Swedberg Schibb. 269 (1716); möjl. till 1. Hufvudsakeliga skilnaden mellan enkla Tragedien och lyriska Dramen är således den, at (osv.). Kellgren 3: 167 (1785). Hon hade till hufvudsakligt yrke att fläta korgar. Englund Ged. 46 (1853). Jag afgaf en reservation af hufvudsakligt innehåll, att jag fann riksakten rätt tolkad. De Geer Minn. 1: 158 (1892). (Ur) grödan och säden .. (hämtar) människan på åkerbrukarens stadium .. sin huvudsakliga näring. Nilsson FestdVard. 138 (1925). — särsk.
a) i uttr. det huvudsakliga (stundom det huvudsakligaste), det varpå tyngdpunkten faller; det centrala; det förhärskande; huvudpunkterna. NorrlS 1: 57 (c. 1770). Berätta det hufvudsakliga af ngt. LoW (1862). Inlärande af det verkliga, fullt naturliga språkmaterialet är det hufvudsakliga vid undervisning i främmande lefvande språk. SFS 1906, nr 10, s. 12.
b) ss. adv.: i (vida) övervägande grad l. utsträckning, väsentligen, i huvudsak, företrädesvis, förnämligast. RARP 2: 114 (1634). Anledningarne till det besynnerliga och osäkra i svenska stafsättet äro hufvudsakligen följande. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 5 (1801). (Jag) levde .. huvudsakligen i min .. fantasi. Hallström Händ. 35 (1927).
3) jur. om prövning, dom, utslag, föredragning o. d.: som gäller huvudmålet l. huvudsaken (de centrala l. viktigare punkterna). Så snart hufvudsaklig Dom i Concurssaken gifven är. Schrevelius CivPr. 493 (1853). Sysslomännen .. undandroge sig att ingå i hufvudsakligt svaromål. 1NJA 1874, s. 119. Kallenberg CivPr. 1: 488 (1918).
Spoiler title
Spoiler content