SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IDENTITET idän1tite4t, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754), Wikner Tidsex. 62 (1888)).
Etymologi
[jfr t. identität, eng. identity, fr. identité; av senlat. identitas (gen. -atis), av ident-, ssgs- o. avledningsstam till lat. idem, densamme (jfr IDENTISK)]
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att två (l. flera) personer, ting l. begrepp osv. eg. äro ett o. samma, att ngt är absolut detsamma som ngt annat; absolut likhet l. kongruens (mellan två l. flera ting l. begrepp osv.); äv. om förhållandet att två l. flera djur l. växtindivid tillhöra samma art l. att två ting äro av ett o. samma slag; stundom i uttr. partiell l. begränsad identitet, i fråga om begrepp som till innehållet bl. delvis sammanfalla. Palmchron SundhSp. B 7 b (1642). SP 1792, nr 132, s. 1. Vexternas identitet på alla verldsdelarnas öfre trakter, hvilka förut utgjort spridda eller närliggande öar. JernkA 1828, Bih. 1: 27. (Odens) anspråk på identitet med Allfader sträckte sig vida längre, än hans förmåga. Atterbom VittH 90 (1845). Man (måste) vara fullt berättigad att antaga båda händelsernas identitet (dvs. att det i Apg. 22 o. 2Kor. 11 är fråga om samma händelse). Agardh ThSkr. 3: 59 (1846). Det ena begreppets innehåll kan utgöra en del af det andra begreppets innehåll, t. ex. ”rosen är väldoftande”; i detta fall säges partiell identitet äga rum mellan de båda begreppen. Bergqvist Fråg. 27 (1898).
2) (i fackspr., i sht filos.) förhållande(t) att ngn l. ngt är densamma l. detsamma vid olika tillfällen o. under växlande omständigheter. Den yttersta bestämmelsen för alla ändeliga förnuftiga väsenden är absolut Enhet, beständig identitet, fullkomlig öfverensstämmelse med sig sjelf. LittT 1796, s. 131. Rein Psyk. 1: 391 (1876). En förpliktelse, som vid arf byter subjekt .. mister .. ej genom subjektsväxlingen sin identitet. Kallenberg CivPr. 886 (1924).
3) i sht jur. förhållande(t) att en person värkligen är (konstateras vara) den han utgiver sig för l. uppgives l. antages vara l. att ett föremål är vad det uppgives vara. Bevisa l. styrka sin identitet. Fastställa en förbrytares identitet. Gynther ConvHlex. (1846). För bestyrkande af fartygets identitet skola följande igenkänningsmått vara angifna å mätbrefvet (näml. längd, bredd, djup). SFS 1880, nr 66, s. 48. Hvad .. angår oassurerad och orekommenderad postförskottsförsändelse samt oassureradt paket, är särskildt bestyrkande af adressatens identitet icke erforderligt. Därs. 1907, nr 89, s. 68.
4) (föga br.) likformighet, homogenitet; enhetlighet. Myntet borde bestå af ett ämne som .. skulle hafva i sin natur största möjliga likformighet eller identitet. Bergstedt Clément 202 (1868).
Ssgr (i fackspr.): (3) IDENTITETS-BEVIS. konkret; jfr -HANDLING. SFS 1911, nr 95, s. 15.
(3) -BOK, pl. -böcker. (förr) post. av postfunktionär inom vissa främmande länder utfärdad (numera av identitetskort ersatt) bok (med innehavarens porträtt, signalement o. egenhändiga namnteckning) tjänande till legitimering för utbekommande av värdeförsändelse. SFS 1892, nr 28, s. 25. Postregl. 1912, s. 66.
(3) -BRICKA. mil. av militär under krig buren bricka avsedd att underlätta identifieringen av stupad l. drunknad l. sårad person, identifieringsbricka, nummerbricka. 3NF (1929).
(3) -CERTIFIKAT. av länsstyrelse för rysk l. armenisk flykting utfärdat identitetsbevis. SFS 1924, s. 119.
(1) -FILOSOFI. filos. åsikt enl. vilken tänkande o. vara äro identiska l. enl. vilken det andliga o. det kroppsliga blott äro olika sidor l. attribut hos samma enhetliga väsen; jfr -LÄRA, -SYSTEM. Geijer I. 5: 123 (1842). Schellings identitetsfilosofi. Vetterlund StDikt. 58 (1894, 1901).
(3) -HANDLING. konkret, om identitetsbevis, -kort o. d. Passagerarna (å luftfartyg) skola vara försedda med de identitetshandlingar och pass, som fordras av gällande lagar och bestämmelser. SFS 1921, s. 259.
(1) -HYPOTES(EN). filos. jfr -FILOSOFI. 2NF 12: 351 (1909). Identitetshypotesen i den universella, metafysiska form man finner den hos Spinoza förutsätter .., att all materiell verklighet på samma gång är andlig, eller m. a. o. att hela naturen är besjälad. NoK 9: 28 (1922).
(3) -KORT, n. post. (från o. med 1 jan. 1909) av postvärk utfärdad handling varmed innehavaren kan legitimera sig för utbekommande av värdeförsändelse; jfr -BOK. SFS 1909, Bih. nr 4, s. 46.
(1) -LAG(EN). log. tankelag av innehåll att varje sann föreställning måste överensstämma med sig själv (uttryckt gm formeln A = A). Borelius Log. 22 (1882).
(1) -LÄRA, r. l. f. filos. identitetsfilosofi. Geijer I. 5: 240 (1820). Den Schellingska Identitets-läran. Atterbom PhilH 220 (1835).
(1) -PRINCIP(EN). log. identitetslag(en). Tuderus Kiesewetter 61 (1806). Leibniz gav åt identitetsprincipen den sedan ofta använda formeln ”A är A”. Vannérus Log. 253 (1918).
(1) -SATS(EN). log. identitetslag(en). Atterbom PhilH 214 (1835). Vannérus Log. 252 (1918).
(1) -SYSTEM. filos. jfr -FILOSOFI o. -LÄRA. Tegnér FilosEstetSkr. 218 (c. 1809). Spinoza har här visat vägen med sitt monistiska identitetssystem. NoK 9: 27 (1922).
(1) -TEORI(EN). filos. åsikt enl. vilken själ o. kropp äro olika sidor l. betraktelsesätt av en o. samma värklighet, ”parallellteori(en)”. 2NF 21: 38 (1914).
Spoiler title