SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IDENTISK idän4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. identisch, eng. identic(al), fr. identique; av mlat. identicus, av ident-, ssgs- o. avledningsstam till lat. idem, densamme (jfr IDENTITET)]
1) utgörande en o. samma sak, densamme, densamma, detsamma (som ngn annan l. ngt annat); enahanda; helt sammanfallande (med ngt); äv.: som tillhör samma art, som är av samma slag (som ngt); ofta med prep. med. Höijer 1: 115 (1797). I run-åldern (måste) .. de oblandade nordiska stammarnes munarter .. hafva varit så lika inbördes, att de snart sagdt varit identiska. Munch FsvFnoSpr. IX (1849). Nederst i serien vid Limhamn träffas korallkalk, som vid närmare undersökning befunnits identisk med den s. k. Faxökalken på Seland. Bergstrand Geol. 341 (1868). Ingenting kan .. vara absolut identiskt med något annat än sig sjelf. LBygdén (1883) hos Boström 1: 289. (Polismästaren) beslöt att genom en list söka utröna, huruvida d:r Schulze verkligen var identisk med den efterlyste politiske äfventyraren. Lundegård Stormf. 170 (1893). Några ögonblick senare uppenbarar sig identiskt samma (nyss klarblå) fisk men nu klädd i en glänsande gul dräkt. Pehrson Beebe KamSkrbl. 36 (1928). — särsk.
a) log. i uttr. identiska begrepp, begrepp med samma innehåll o. omfång, identiskt omdöme, omdöme vars predikat icke innehåller ngt annat än vad som redan är tänkt i subjektet. Tuderus Kiesewetter 46 (1806). Identiska omdömen äro sådana, som äro lika antingen i anseende till både materia och form, eller blott i ett af dessa hänseenden; de förra kallas absolut, de sednare relativt identiska. Lindblom Log. 99 (1836). Man (har) indelat de identiska begreppen uti absolut identiska (med alla kännetecken lika) och relativt identiska (med endast några kännetecken lika). Borelius Log. 13 (1863).
b) anat. o. fysiol. i uttr. näthinnans identiska punkter. Ett vilkor för, att föremålet icke skall synas dubbelt, är att bilderna af detsamma falla på motsvarande ställen af näthinnan. Dessa ställen kallas näthinnans identiska punkter. Thorell Zool. 1: 193 (1860). Rein Psyk. II. 1: 301 (1891).
2) (i fackspr., i sht filos.) som är densamme l. detsamma vid olika tider o. under olika förhållanden. Den identiska enheten i menniskan, sådan den återstår för tanken, då man borttänkt ifrån alla dess särskilda modificationer eller allt det mångfaldiga deruti. Boström 1: 122 (c. 1830).
3) (föga br.) likformig, homogen; enhetlig. (Den grå hjärnsubstansen) finner man mera lös, mjuk, identisk och formlös, så att den är lika danad hvar den träffas. Florman Anat. 2: 167 (1830). En vibrerande kropp, som åstadkommer en kontinuerlig och identisk ton. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 17.
Spoiler title