SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-VÅNING, f.; pl. -ar. [eg. vbalsbst. till INVÅNA] (†) konkret: bostad, boning. Hamarinus COlofsdr A 1 a (1651). Massungh, medh brukzfollkz inwåningar och Egur. NoraskogArk. 4: 61 (1670).
-VÅNINGER l. -VÅNINGERE, sbst. pl. (-er 1534. -ere 1534) [avledn. av INVÅNA] (†) invånare. G1R 9: 27 (1534). Riikisins jmwåninger. Därs. 89. —
-VÄDJA. (†) jur. med vad ingiva (ett mål till högre rätt); vädja i (ett mål). Skåninge landsting .., der det dömdes äfven i mål invädjade från Hallands, Blekings och Bornholms landsting. Weibull LundLundagMinn. 13 (1884). VL 11/10 1908, Söndagsnr s. 2.
-VÄG. [jfr d. indvej, t. einweg] väg som leder in ngnstädes; äv. (i sht i fråga om färd till sjöss), i uttr. vara på inväg o. d., mera abstr.: infärd. Emanuelsson Polyb. 1: 403 (1833). Bogserångaren ”Hero”, som var på inväg till hufvudstaden. SD(L) 1902, nr 419, s. 4. Invägarna till staden (Görz) äro starkt utsatta för eld. Hildebrand Donaumon. 154 (1915).
-VÄGA, -ning. [jfr d. indveje, t. einwägen]
1) väga (ngt) vid inlämning (leverans) resp. mottagande för att kontrollera rätta vikten av det inlämnade resp. mottagna; väga o. mottaga (för inläggande i magasin o. d.); ofta i förb. med l. motsatt: utväga. Skall för:ne gärd (från Hälsingland) inwäges effter Stockholms wicht och bismar. Stiernman Com. 1: 320 (1583). Emedan inge andre Wigter .. til in- eller utwägning wid Bruken böra tålas, utan allenast the Swenske. Bergv. 1: 292 (1674). Koladugården lemnade 1,130,259 skålp. i mejeriet invägd mjölk. LAHT 1886, s. 157. SvKulturb. 3—4: 60 (1930).
2) (i fackspr., i sht kem. o. tekn.) väga upp, väga av; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: uppvägd l. avvägd mängd. Zettersten AnmMynt 55 (1771). Flussvåg kallas uti proberkamrar den största våg, som brukas at inväga flusser til prof. Rinman 1: 509 (1788). (Att tareraviktkärlen) är .. det genaste sättet att inväga flytande ämnen. JournManuf. 1: 234 (1825). För att få så noggranna temperaturbestämningar som möjligt, arbetades det med rätt stora invägningar. JernkA 1905, s. 23. ArkKem. IV. 18: 12 (1911).
3) (†) i överförd anv.: avväga, avpassa; inpassa. Ehuru noga Fjädren inväges (i ett ur), lärer hon dock näpeligen hela dygnet och framgent draga så aldeles jämt som hon borde. VetAH 1758, s. 175. Martin Bensj. 281 (1782: invägningen).
-VÄLJA; jfr INVAL. [jfr d. indvælge, t. einwählen] gm val insätta l. intaga (ngn i en församling, ett samfund l. sällskap o. d.), gm val utse (ngn) till medlem (av råd l. styrelse o. d.). Invälja ngn i Svenska Akademien. AdP 1789, s. 742. Conscripti kallades .. de, som blifvit invalde i den nya Senaten. Kolmodin Liv. 1: 151 (1831). Kort därefter invaldes Edvard Carleson i konstitutionsutskottet. De Geer Minn. 1: 159 (1892). Aktiebolaget Nya Morgonbladets styrelse, där Nathanson .. blivit invald. Siwertz JoDr. 324 (1928).
-VÄLLA, v.1 [jfr (ä.) d. indvælde, ävensom mnt. inweldigen, t. einwältigen] (†) refl.
1) (med våld) tränga sig in (på ett område o. d.); göra intrång (på ngt); äv. bildl. Ingen skal sigh vppå for:da bergh (dvs. bärgvärk) inwella. G1R 7: 174 (1530). Att icke någon .. skall vnderståå sigh att inwälla sigh uthi Kyrkioheerda dömet. VDAkt. 1653, nr 226.
2) tillvälla sig (ngt). Hr. Larss i Ödhestuga .. kommer och inweller sig hallffua stompnen i Fagerhult. VDAkt. 1656, nr 106.
-VÄLLA, v.2 tekn. välla tillsammans (järnkorn l. smältstycksdelar i ett smältstyckes inre l. i dess yta). Sådane smärre lappjärn invällas ock på flere ställen, där gropar visa sig, at hammaren öfveralt blifver väl slät. Rinman 2: 888 (1789). UB 6: 140 (1874).
-VÄLTA, -ning. [jfr d. indvælte, t. einwälzen]
1) tr.: rulla l. välta (ngt) in (ngnstädes). (Man) legde Soldater dertil, at utur ingången til Klätteholet utdraga de stora der invältade stenar. Lenæus Delsbo 253 (1764). Uhr Koln. 64 (1814).
2) intr.: rulla in, välta in; nästan bl. i p. pr. Björkman (1889).
-VÄLTRA, -ing.
1) tr.: rulla l. vältra (ngt l. ngn) in (ngnstädes). Så snart gumman var invälltrad i skeppet, satte hon sig ned på däcket. Landell Bligh 128 (1795). Sundén 1: 284 (1885).
2) intr.: rulla in, vältra in; nästan bl. i p. pr. Vågorna kommo invältrande.
-VÄLVA, -ning.
1) (†) instänga, inhölja (ngt ss. i ett valv); bildl. I mörker tankan invälfd blifver. Creutz Vitt. 63 (1753).
2) byggn. medelst valvslagning insätta (golv, tak o. d.); äv. oeg. Rothstein Byggn. 424 (1859). Golfven i bottenvåningen .. utgöras af monierhvalf, inhvälfda mellan valsade järnbjälkar. Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 28 (1900). Gellerstedt Hemtr. 6 (1905; oeg.).
Spoiler title
Spoiler content