publicerad: 1933
INFLYTTA in3~flyt2a, v. -ade ((†) p. pf. inflött Stiernman Com. 2: 220 (1639)); se för övr. FLYTTA, v.1 vbalsbst. -ANDE, -NING (äv. konkretare, se 3 b slutet, c α); -ARE o. -ING (se avledn.).
Etymologi
1) tr.: flytta l. transportera l. föra (ngt l. ngn) in (ngnstädes); äv.: placera resp. förlägga (ngn l. ngt ngnstädes). Den 28 Augusti (1698) blef Dorpts accademie inflytt till Pernau ifrån Dorpt. LKagg (1698) i HH 24: 3. Många villäple stammar finnas uti marken, som uti kål-hagarne kunde inflyttias. Rosensten Skog. 45 (1737). Kreaturens inflyttning i huset. LBÄ 19—20: 131 (1799). Dalin (1852). — särsk. (numera föga br.) i oeg. l. bildl. anv. Det var hardt nära oundvikeligt, att de Nya Testamentets Författare .. i sina Skrifter inflyttade Grekiska ord. Ödmann StrFörs. II. 2: 1 (1803). Man förklarar dem (dvs. vittnesbörden om Moses' lag i GT) såsom tillsatser af en senare historieskrifvares hand, som i berättelsen inflyttat en senare tids tankar om Moses' lag. Rudin BibEnh. 46 (1887). särsk.: förflytta (ngn till en institution) l. intaga (ngn i en korporation) l. upptaga (ngn i en viss förteckning l. lista) o. d. FoU 17: 276 (1786). Malmström Hist. 2: 225 (1863). Befordran sker inom generalstaben, men officerare kunna in- och utflyttas i alla grader. NF 5: 1022 (1882).
2) tr.: flytta (ngt som befinner sig i kanten av ngt l. som i ngt avseende utgör en gräns) från kanten inåt l. så att innanför varande område blir mindre; äv. bildl. L. Paulinus Gothus MonPac. 30 (1628; bildl.). Den, som rååstenar inflyttar. FörarbSvLag 2: 12 (1694). Inflytta knapparne (i ett plagg). Björkman (1889). Inflytta .. (gatans) sydvestra trottoarkant 2, 3 meter. SD(L) 1899, nr 384, s. 2.
3) intr., förr äv. refl. (se a β), i fråga om ombyte av bostad (se a) l. vistelseort (se b o. c): flytta in (se FLYTTA IN 3 o. 4).
a) flytta in (i ett hus), taga en bostad i bruk l. besittning; äv.: lämna sin (sommar)-bostad på landet o. taga sin bostad i staden i bruk; äv. bildl.
α) intr. (Tillrådes att) icke förhastigt .. Inflyttia i befängde (dvs. nedsmittade) Hws. L. Paulinus Gothus Pest. 111 b (1623). Then olyckan och sorgen .., som i Sterbhuset inflytter, när Mannen utbärs. VDAkt. 1712, nr 42. Han skulle i morgon inflytta (från sitt landtställe) till staden. Topelius Planet. 1: 53 (1889). AB(L) 1895, nr 276, s. 5 (bildl.).
β) (†) refl. G1R 3: 82 (1526). Tilsadhes Simon Mårthenssån att han skall sigh inflÿttia aff sitt Landgotz, och i Stadhen. EkenäsDomb. 1: 59 (1642).
b) i sht adm. o. statist. flytta in (i en kommun, en stad, i ett förvaltningsområde o. d.), flytta (till en kommun osv.), bosätta sig (ngnstädes). Biwdom wij .. embitzmæn (dvs. handtvärkare), som .. kring om Jönecöpung boandis æro, ath the ther inflytie. G1R 1: 242 (1524). Såsom inflyttad antecknas i inflyttningsboken den, som .. skall bokföras i församlingen och som anmäler sin inflyttning med avlämnande av flyttningsbetyg. SFS 1915, s. 1166. — särsk. i sht statist. ss. vbalsbst. -ning, konkretare: (antalet) inflytta(n)de personer. Endast ungefär en fjerdedel af inflyttningen härstammade från orter, belägna utanför Norrlands gränser. Andersson Omfl. 19 (1897).
c) flytta in o. bosätta sig (i ett land); äv.: invandra, immigrera. Möller (1790). Hans föräldrar hade .. varit danskar, som .. inflyttat till Sverige. De Geer Minn. 1: 216 (1892). Den viktigaste inflyttning (till Sverge) som förekommit är den av finnar under slutet av 1500-talet och på 1600-talet. Flodström SvFolk 47 (1918). — särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, dels statist. (antalet) inflytta(n)de personer, dels (knappast br.): grupp l. omgång av invandrande (immigrerande) personer. Niclas Juliusson d'Epreez hyrde Konungen skepp, at införa denna nya Inflytning (av valloner) til Sverige. Fernow Värmel. 518 (1779). Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 179 (1853). Frankrike .. företer öfverskott af inflyttning. EkonS 2: 45 (1894).
β) zool. o. bot. oeg., om djur- l. växtart som icke urspr. hört till ett områdes djur- l. växtbestånd: invandra. (Av Linnés uttalanden) kan man .. sluta, att man icke kan räkna .. (valnötträdens) inflyttning till Sverige längre tillbaka än till början af 1700-talet. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 211 (1857). Hwasser VSkr. 3: 336 (1858).
γ) bildl. I ett land, hvarest vettenskaperne hunnit utbreda sitt första ljus, yttrar snart vitterheten sin benägenhet att inflytta. Gyldenstolpe i 1SAH 3: 25 (1789, 1802). Ordet (”strid”) .. kan möjligtvis hafva tidigt inflyttat från Tyskan. Rydqvist SSL 2: 87 (1857).
Ssgr (i allm. till 3 b, adm. o. statist.): INFLYTTNINGS-ATTEST. (föga br.) flyttningsbetyg (se d. o. 2). VDAkt. 1795, nr 234. SFS 1903, nr 56, s. 24. —
-BETYG. (föga br.) flyttningsbetyg (se d. o. 2). NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2. SFS 1894, nr 62, s. 16. —
-BEVIS. (mindre br.) meddelande som pastorsämbetet i den församling dit ngn inflyttat sänder till pastorsämbetet i den församling varifrån utflyttningen skett o. vari meddelas att personen i fråga blivit kyrkobokförd i den nya församlingen, avi om inflyttning. WoJ (1891). SFS 1925, s. 1165. —
-BOK; pl. -böcker. av pastorsämbete förd bok över till församlingen inflyttade personer; jfr -LÄNGD. SFS 1868, nr 82, s. 6. Därs. 1915, s. 1166. jfr: På mantalskontor (i Sthm) föras (enl. sakkunnigas förslag) mantalsbok .. äfvensom särskild inflyttningsbok. SvD(A) 1916, nr 1, s. 6. —
-FÖRSAMLING. församling till vilken ngn inflyttar; vid motsättning till: utflyttningsförsamling. SFS 1910, nr 144, s. 15. —
(3 a) -KLAR. (vard.) om hus, lägenhet o. d.: färdig för inflyttning. Denna del av den stora längan skall .. stå inflyttningsklar till 1 oktober. UNT 1930, nr 10499, s. 1. —
-KORT, n. kort angivande att en på kortet namngiven värnpliktig student l. därmed likställd (förr över huvud: en värnpliktig) inflyttat till en församling (till Sthm), vilket utfärdats av pastorsämbete (i Sthm av mantalskommissarie, tidigare av roteman) o. översändes till vederbörande rullföringsområdesbefälhavare (ev. därjämte till vederbörande sjömanshusombudsman); jfr FLYTTNINGS-SEDEL 3. SFS 1918, s. 2180. Därs. 1925, s. 1203. —
-LÄNGD. av mantalskommissarie (tidigare av roteman) i Sthm förd längd över till Sthm inflyttade personer; äv. (tillf.) om inflyttningsbok. NF 7: 691 (1883). SFS 1897, nr 54, s. 3. PT 1905, nr 22 A, s. 2. —
(3 b o. c) -SIFFRA. siffra som angiver storleken av inflyttningen till ett visst område (en kommun, ett land osv.) under viss tid; vanl. i pl. (best.). De svenska relativa inflyttningssiffrorna för städerna .. äro .. ovanligt höga. EkonS 2: 48 (1894). —
(3) -TID. —
(3) -ÅR. —
(3 b o. c) -ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. antal personer varmed inflyttningen till ett område (en kommun, ett land osv.) under viss tid överstigit utflyttningen därifrån. SvAlm. 1888, s. 51.
Avledn.: INFLYTTARE, m.||ig. (mindre br.) till 3 (b o.) c: person som inflyttat till ett område (kommun, land o. d.); i sht: invandrare, immigrant. Rydberg Urpatr. 50 (1873). Det är sannolikt, att den senare befolkningen i det finländska Karelen sammansmält av inflyttare från väster och öster. Fornv. 1926, s. 277. särsk. (tillf.) i oeg. l. bildl. anv.
a) zool. o. bot. till INFLYTTA 3 c β. HeimdFolkskr. 37: 12 (1896). Den soligare ektiden har säkert medfört .. en mängd nya inflyttare bland fågel- och insektvärlden. Därs. 13.
INFLYTTING, m.||ig. (numera bl. vard.) till 3: person som inflyttat i ett hus l. till ett område (kommun, land o. d.); äv.: invandrare, immigrant. Zimmermann Jord. 2: 100 (1815). Han var född i staten New York och inflytting här i Connecticut. Cederschiöld Manh. 199 (1916). SvD(B) 1925, nr 23, s. 9. OoB 1931, s. 56. särsk. (tillf.) i oeg. l. bildl. anv., om lånord. 1VittAH 2: 65 (1773, 1776).
Spoiler title
Spoiler content