SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSÖVA in3~2va, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. SÖVA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under einschläfferung)), -NING; -ARE (tillf., Swedberg Dav. § 36 (1713; i bet. 2 b)).
Etymologi
[av IN o. SÖVA]
jfr INNESÖVA o. SÖVA IN.
1) bringa (ngn) att insomna, försätta (ngn) i sömn, söva (ngn); numera nästan bl. (i sht kir.): söva (ngn) gm narkotiska medel, hypnos o. d.; förr äv.: vyssja, sjunga, läsa, vagga o. d. (ngn) i sömn; förr äv. i uttr. insöva ngns ögon o. d. Insöfvande spel. Dalin Arg. 1: 37 (1733, 1754; i bild). Et sårl utaf en bäck, som sig i hafvet kasta, / Til hälften redan had' insöft dess (dvs. Timandras) ögnapar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 161. Då bortröfvade Jason och Medea under natten vädursskinnet ur Ares' lund, sedan de insöft draken. NF 1: 1027 (1876). Insöfningen är i allmänhet förenad med större subjektiva obehag för pat(ienten) vid en eternarkos än vid en kloroformnarkos. LbKir. 1: 436 (1920).
2) bildl.
a) (†) med avs. på jorden l. havet: göra ”livlös” (ofruktbar l. orörlig o. d.). Han (dvs. kölden) under tak af ijs båd siö och flod insöfvar. URudenschöld Vitt. 356 (1727). En evigt insöfd jord snart väckes af din (dvs. odlarens) möda. JGOxenstierna 2: 36 (1796, 1806).
b) med avs. på person (stundom ngns sinne o. d.): beröva (ngn l. ngns sinne) hans (dess) vaksamhet l. uppmärksamhet o. d., förslöa (ngns) vaksamhet osv.; invagga (ngn i en viss tro l. förhoppning o. d.); förr äv.: avtrubba l. förslöa (ngns) moraliska uppfattning l. vakenhet l. motståndskraft o. d., försänka (ngn i synd o. d.), försoffa (ngn); äv. refl.; ofta i uttr. insöva (ngn l. sig) i säkerhet l. ro o. d., stundom i en viss tro l. (falsk) förhoppning o. d., invagga (ngn l. sig) i säkerhet osv.; förr äv. i uttr. insöva (ngn l. sig) i synd l. vällust, i vantro o. d., äv. i en viss vana, i nöjen o. d.; förr äv. utan bestämning: insöva (ngn) i säkerhet; äv. med sakligt subj. Lucidor (SVS) 317 (1673). Effter såsom the vthaff Roligheeten och Freden betagne vthi Wällust ock Lättia läto sigh insöfwa. Brask Pufendorf Hist. 5 (1680). (Muhammed har i sin koran) them (dvs. turkarna) i then wahntroon insöft: at (osv.). Isogæus Segersk. 572 (c. 1700). De nöjen och tjdsfördrif, hvar uti Hoffolket voro insöfde. Bælter JesuH 4: 543 (1757). En underhandling föreslogs, börjades och insöfde så Edvard, att han trodde på inga faror. JPTheorell i 2SAH 8: 68 (1816). Om det skulle lyckas Oppositionen .. att insöfva Regeringen uti säkerhet. ObjGästen 1829, nr 44, s. 2. En i synd och otro insöfd ver(l)d. Franzén Skald. 6: 29 (1835). Insöf er icke i några illusioner. Ridderstad Samv. 1: 73 (1851). Menniskorna äro i allmänhet .. alltför mycket insöfda i sina vanor. Wetterbergh Selln. 70 (1853). Han insöfde upprorsmännen i den tron, att allt var glömdt. Odhner Lb. 55 (1869). Det är ej underligt, om månget sinne .. insöfts i en alltför sorglös ro. EHTegnér i 3SAH 5: 9 (1890). Östergren (1929).
c) med avs. på tanke, förstånd, uppmärksamhet, känsla, viljeyttring o. d.: beröva dess skärpa, söva, dämpa, döva; äv. med avs. på samvetet: döva, söva; äv. refl. För min del hoppas jag, at Domaren är betänksammare, än at han låter sit Samvete insöfvas. Dalin Arg. 1: 163 (1733, 1754). At thet slippriga hjertat icke måtte sig sjelft bedraga, förblinda och insöfva. Rönigk Fresenius 32 (1753). De (dvs. kyrkans lärare) trodde sig fordom behöfva insöfva eller förskräcka det menskliga förnuftet. LBÄ 32: 24 (1799). Men inga hinder kunde någon tid insöfva Grefve Wachtmeisters vaksamma ifver i den befattning, som han sig åtagit. Nordin i 2SAH 4: 37 (1804). Thomander Pred. 1: 241 (1849). Förstå att insöva alla misstankar. Östergren (1929).
Ssgr (till 1; kir.): INSÖVNINGS-STADIUM. Under insöfningsstadiet tillföres .. narkosmedlet i jemn droppföljd. LbKir. 1: 436 (1920).
-TID. tid som åtgår för att söva en patient. Detta förfaringssätt förkortar insöfningstiden. LbKir. 1: 436 (1920).
Spoiler title