publicerad: 2002
SÖVA sø3va2, v.2 -de, -t, -d, förr äv. -ade; förr äv. SÖVAS, v. dep.; anträffat bl. i pr. sg. o. pl. -es. (pr. sg. akt. -ar Düben Boileau Sat. 40 (1722: söfwar inn), URudenschöld Vitt. 364 (1727: söfvar .. in); -er Ståhle VersVasat. 322 (i handl. fr. 1666) osv. — pr. sg. o. pl. dep.; -es PolitVis. 187 (1579) osv.; -s Frese VerdslD 118 (1723, 1726) osv. — sup. -at LejonkDr. 98 (1689: söfwat .. in), Bellman (BellmS) 19: 157 (1793); -t Petreius Beskr. 1: 28 (1614) osv. — p. pf. -ad Lagerström Bunyan 3: 249 (1744: insöfwadt, n.), Bellman SkrNS 1: 3 (c. 1770); -at PolitVis. 341 (1649: söfwadt, m.), LejonkDr. 146 (1688); -d Gustaf II Adolf 621 (1624) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 612 (1749)), -NING, -ARE, se avledn.
Ordformer
(söv- (-f-, -ff-, -ffu-, -fw-). -a (-e) 1579 osv. -ja 1749 (: insöfja))
1) få (ngn) att somna l. sova, försätta l. försänka i sömn; äv. abs.
a) med sakligt subj. En sövande melodi. (Sv.) Söffwa .. (t.) Schlaffen machen .. (lat.) Sopire. Lallare. Schroderus Dict. 255 (c. 1635). En kiälla som der (i Kalypsos grotta) uti ett hörn uppwällade, giorde ett liuft sorl som lätteligen söfde. Ehrenadler Tel. 128 (1723). Du som bedröfvad / Kring Bacchi tunna går, / Der med din kanna / Vill du stanna, / Bli söfvad / Och somna der du står. Bellman SkrNS 1: 3 (c. 1770). Der han af balsam-örternas doft och af rosornas anda / Omkringfläktas i skuggan och söfs i tjusande slummer. Adlerbeth Æn. 24 (1804). Luften var mättad af dofter, söfvande, döfvande. Strix 1900, nr 29, s. 3. Himlen var beslöjad, men det blåste en varm, fuktig vind, den ville på en gång hetsa och söva. Thorén Herre 35 (1942). Syrsornas sövande sång. SvHandordb. (1966). — jfr FÖR-, IN-, KVAL-SÖVA o. LÄTT-, O-, SVÅR-SÖVD.
b) med personsubj.; särsk.
α) (i samband med operation o. d.) gm hypnos l. narkotiskt medel l. dyl. försänka (ngn) i sömn l. dvala l. beröva (ngn) bruket av (sin) viljekraft l. (sina) sinnen; bedöva, insöva; hypnotisera, magnetisera (se d. o. 2); i p. pr. äv. i adjektivisk anv., i sht förr särsk. i uttr. sövande medel, om bedövningsmedel l. sömnmedel. Det är svårt att söva någon med hypnos. Alm. 1761, s. 35. Ynglingar, som .. beslutat at upoffra sig til et omåttligt bruk af detta söfwande, bildrika och nerv-spännande medel (dvs. opium), wänjas derwid i förstone .. (med) några grän. GT 1787, nr 38, s. 2. Den såsom magnetisör bekante s. k. öfversten .. (kunde) genom sina kolsvarta ögons underliga makt söfva medmenniskor. Hellberg Samtida 9: 50 (1873). Af ren eter åtgår till att söfva en häst 100 à 150 gram eller därutöfver. Vennerholm o. Svensson 24 (1892). Söf ej en patient för en operation, som lämpligen kan utföras under lokal- eller ledningsanestesi, och om en patient behöfver söfvas, söf honom ej djupare eller längre än nödigt. LbKir. 1: 427 (1920). Sövning med elektricitet. Lyckade experiment i Ryssland. UNT 25 ⁄ 10 1938, s. 6.
β) i uttr. söva ngn (ofta ett barn), få ngn att somna l. sova, vyssa l. sjunga ett barn till sömns. Schroderus Modersch. 105 (1642). En utnött saga, hwarmed man knappt söfwer barn. SvLitTidn. 1821, sp. 238. Hon sövde barnet med vaggvisor. SvHandordb. (1966). När jag byter på min skrikande dotter eller ammande försöker söva henne hör jag (osv.). Expressen 14 ⁄ 1 2001, s. 4.
γ) (†) i uttr. söva ngns ögon o. d., bringa ngn i sömn; i sht förr äv. bildl. (jfr c), dels: förvilla ngn, dels: bringa ngn att avsomna l. dö (jfr c α). RP 7: 2 (1637). Lättia skal bädda tijn Säng; och Lättia skall söfwa tijn’ ögon. Stiernhielm Herc. 115 (1648, 1668; c. 1654: söffwa). Fast döden har tin ögon söft, Har doch tin död här döden döft. Swedberg Ps. 1694, 189: 3. (Hermes) fattade sedan sin staf, med hvilken han söfver de mänskors / ögon, han vill. Lagerlöf HomOd. 56 (1908).
c) i oeg. l. utvidgad l. bildl. anv. av a o. b; jfr b γ o. 2.
α) (†) i sådana uttr. som söva ngn uti evig sömn, söva ngn till döds, som betecknar att ngn l. ngt får (ngn) att avsomna l. dö (jfr b γ). Schultze Ordb. 4716 (c. 1755). När jag tog bägaren med sömndrycken ur björns hand, sade jag med någon ängslan: ”björn! du är väl säker på, att det här ej söfver henne till döds?” Bremer Grann. 2: 137 (1837).
β) (†) med avs. på person l. djur: avliva l. döda. Men the .. hadhe söfft mången Ryss. Petreius Beskr. 1: 28 (1614). När wij en kwikker hind ha söfft i yrste låpp, / Så lägg’ wij Bågen bårt, gå till Parnassen åpp. LejonkDr. 128 (1688). Kullberg SommarSmål. 129 (1847).
γ) (numera föga br.) vid idrottsutövning l. spel: besegra l. vinna över (ngn); ”knocka” (ngn). A. I. K. sövde mästarna från Suomi (i bandymatchen). IdrBl. 1924, nr 1, s. 1. Han hade (i kulspelet barrileto) aldrig förlorat, mer än vad som behövts för att söva ett offer, men här ville han skämta. Dahlin BrändSkeppM 89 (1928).
δ) (numera föga br.) med avs. på växt l. växtlighet: försänka i dvala l. vintersömn. Ther (i paradiset) ei then minsta wäxt af winterkyla söfwes. Kolmodin QvSp. 1: 684 (1732). Nu stå de söfda träden / i höstens kalla, gula sken. Heidenstam Dikt. 172 (1895).
a) hindra (ngt) att komma fram, undertrycka; dämpa l. hämma l. döva l. stilla (ngt); särsk. med avs. på opinion l. tanke l. förstånd o. d. PErici Musæus 1: 14 b (1582). Ängslan söfves i Vin; men svårare vaknar hon åter. Nicander GSann. 103 (1767). Vi ege en guddomlig Uppenbarelse .. Men i hvad afsigt kan den vara oss gifven? Att söfva och qväfva Förnuftet? LBÄ 21—22: 21 (1799). Att läsa sig så fast i en lärobok, att .. utan pröfning antaga allt för riktigt, som deri förekommer, och på sådant sätt söfva sin egen tankeverksamhet. Claëson 1: 335 (1859). Då Antonius .. kommit till Syrien, vaknade den svagt söfda kärleken till Kleopatra åter. Cavallin (o. Lysander) 78 (1885). Genom allehanda flottbegränsningsavtal och nedrustningskonferenser .. tycks man .. icke hava skapat något annat än ett hypermodernt opiat, med vilket man söver allmänna opinionen. VFl. 1933, s. 19. Boko sade att han trodde sig ha sövt Stiltons misstankar riktigt ordentligt. Hammar Wodehouse Bravo 246 (1947). — jfr BE-SÖVA. — särsk.
α) (numera föga br.) med avs. på samvete (se d. o. 4): döva, lugna, få att somna l. tystna. Murbeck CatArb. 1: 46 (c. 1750). (Till parasiterna) höra alla yrkestiggare på gator och vägar, vilka icke göra någon annan nytta än att döva och söva samvetet på den omdömeslösa allmänhet. Hedin TalUngdemokr. 76 (1914). Auerbach (1915).
β) (†) med avs. på accent: dämpa, försvaga. I alla andra händelser (av betoning) .. dämpar man acutus och säges söfwa .. den, hwarwid den förwandlas till gravistecknet. Almqvist GrSpr. 8 (1837).
γ) (†) med avs. på eld: släcka. Mig brände en dunkel visdomstörst — en droppe var nog att söfva dess brand. Topelius Dagb. 4: 311 (1840).
δ) (†) med avs. på tvist o. d.: avsluta, (slutgiltigt) avgöra. Att Konungen i Pohlen .. hafwer icke .. welat .. söfwa dhen controversia, som emellan Rijkerne swäfwade, förr än Grefwe Wittenberg war ingången i Pohlen med arméen. RARP 7: 3 (1660). Isogæus Segersk. 816 (c. 1700).
b) med avs. på person l. ngns sinne l. intryck l. dyl.: beröva skärpan l. livligheten hos, avtrubba, göra oemottaglig l. mindre emottaglig, förslappa, förslöa, bedöva; äv. närmande sig bet.: vilseleda l. förvilla (ngn l. ngt); äv. refl. (se särsk. slutet). Konungen och Pålniske Chronan .. hafwe .. alt dher hän wändt .. att winna tijdh, och söfwa osz med fredsens liuflige och täckelige Nampn. Stiernman Riksd. 761 (1624). Att ehuru man prætenderar för diverse orsaker skull att söfwa Kongl. M:t och Rikedh medh .. fagre ordh och annat slikt (osv.). RARP V. 1: 154 (1652). De nögen, som osz här betaga, / Wid dem har bräklighet sit wälde fäst: / De söfwa sinnet til en tid, / Sen waknar det i dubbel strid. Nordenflycht QT 1745, s. 16. Hela .. (kejsar Augustus) Statskonst bestod i at söfva (romerska) Folket med vekliga nöjen och förgylla sin Envålds-Spira med en förstäld mildhet. Lanærus Försök 8 (1788). Så söker han aflägsna den söfvande föreställningen, att Sverige aldrig i tiden skulle kunna hemsökas af ett krig. PT 1882, nr 270, s. 3. (Sveriges Television) ska göra underhållning med innehåll och aktivera, inte söva publiken. DN 1 ⁄ 10 1997, s. B4. — särsk. (numera föga br.) försänka (ngn l. ngt i synd o. d.), insöva (se d. o. 2 b); äv. refl.: försänka sig (i synd osv.). Att när menniskian täncker att niutha sin cupiditet och söfwer sig uthi rijkedom och lusstigheter af lyckan. HB 3: 131 (1687). Swedberg Dödst. 300 (1711; i synd). Han älskar ej heller den nya tid, / Som söfver sinnet i veklig frid. Snoilsky 3: 51 (1883).
3) (†) ss. dep.: falla i sömn, somna. Det månde och brullopet fursteligh stå / medh gästebudh, Ränning och annat uppå / som ded alle hertuger richticht höffues / förnn the ij brude sängkammer söffues. PolitVis. 187 (1579). En from ok dygdig Kwinna .. / Som waknar up ok söfwes / Bred wid sin äckta Man. Lucidor (SVS) 138 (1674). ÖB 46 (1712).
Särsk. förb.: SÖVA IN10 4. jfr insöva. (numera föga br.) till 1: bringa (ngn) i sömn l. sömnliknande tillstånd; förr äv. i pass. närmande sig dep.: försänkas i sömn; äv. refl. (se särsk. slutet). LejonkDr. 98 (1689). (Gudsfruktan) söfvar henne in, när natten sig infinner. URudenschöld Vitt. 364 (1727). Den ena (djäknen) talar så at han kan söfwa Folck in. Modée FruR 85 (1738). Der under praktbetyngda baldakiner / Du söfwes in vid ljuflig melodi? Hagberg Shaksp. 3: 311 (1848). särsk. bildl.; särsk. dels: dämpa, stilla, döva (jfr söva, v.2 2 a), dels i uttr. söva in ngn l. sig i ngt, dels: insöva (se d. o. 2 b) l. försänka (se d. o. 2 e) ngn l. sig i ngt, dels: invagga (se d. o. 4) ngn l. sig i ngt; förr äv. utan prep.-bestämning: insöva osv. ngn l. sig i vällust o. d. resp. invagga ngn l. sig (i trygghet o. d.) (jfr söva, v.2 2 b slutet). Dock will man efftersee hur hon, full flychtigt wäder, / Sig sielf-god söfwar inn, åth egne drömar gläder. Düben Boileau Sat. 40 (1722). Konungens rättvisa torde .. få heta hårdhet och stränghet. Dess nåd och mildhet anses såsom ett sött gifft at dermed söfva in folk och döfva friheten. 2RARP 19: Bil. 130 (1755). (Sv.) Söfwa in ngn med smicker, (lat.) Blanditiis aliquem consopire. Sahlstedt (1773). Ja, jag din håg förledde / Från ärans bud. Jag dig i nöjen söfde in. JGOxenstierna 5: 357 (c. 1817). Jag qväfde gerna hvarje qval, / Jag söfde gerna in min sorg. Collan Dikt. 165 (1864). Med dårande musik ni söfde in min smärta. Lundquist PaterN 20 (1891). När man lever utan daglig kontakt med arbetarvärlden, blir man slö för nöden, glömmer, söver sig in i tanken, att det måste så vara länge ännu. Wigforss Minn. 1: 368 (i handl. fr. 1909). Ej har Gud oss här invärlden / Skapat till fåfänglighet, / Ej att blindvis följa flärden, / Sövas in i yppighet. Ps. 1937, 590: 3. —
SÖVA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER40. till 1: försänka (ngn l. ngt) i sömn l. dvala.
a) motsv. 1 a; numera företrädesvis i bildl. anv. En lycka himlen lagar, / Som all min suck och klagan söfver ner. TRudeen Vitt. 180 (c. 1700). När de matta kroppens leder, Och the tunga ögnelock, Vnder hwilan söfwas neder. Kolmodin Dufv. 33 (1734). I ett helt liv nu hade han arbetat som ett djur: det var också ett sätt att söva ner den ständiga aggande bitterheten. Trotzig Sjukd. 208 (1972).
b) med. motsv. 1 b α: bedöva (ngn), söva. Läkaren sövde ned henne före operationen. Dr Broberger anser att det är orealistiskt att enbart använda metoden att söva ner besvärliga patienter. DN(B) 9 ⁄ 4 1961, s. 14.
Ssgr (till 1): A: SÖV-DRYCK. (söv- 1785—c. 1830. söve- 1685) (†) dryck att söva ngn med; äv. bildl. Spegel GW 96 (1685). Verlden är farlig: förskjut dess söfdryck, och tag den helsosamma kalken, försakelsens .. kalk! Wallin 1Pred. 3: 259 (c. 1830).
B (†): SÖVE-DRYCK, se A.
C: SÖVNINGS-MEDEL. bedövningsmedel. Klint (1906). Eter är ett vanligt sövningsmedel. IllSvOrd. (1955). —
Avledn.: SÖVARE, m.//ig. till 1: (numera föga br.) person som söver ngn. Rydberg Myt. 1: 539 (1886). Strindberg GötR 279 (1904).
Ssg: sövar-sköte. (tillf.) anträffat bl. bildl. Grafvens tysta söfvarsköte. Runeberg (SVS) 2: 55 (1826).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content