SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INVISNING in3~vi2sniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till INVISA. — särsk.
1) (†) till INVISA 2: hänvisning (till ngn l. ngt); anvisning (på ngn l. ngt); särsk.: anvisning på l. hänvisning till kvarter l. bostad o. d. Bark Bref 1: 43 (1703). Läsaren gifwes inwisning uppå några goda Autorer. Block Progn. 14 (1708). Fienden .. (hade) tagit possess af den stad och ohrt, derest General Major Sparre med sin collumn bekommit inwisning att få sijna winter qvarter. KKD 1: 193 (1708). Invisning på qvarter hos någon. Widegren (1788).
2) (†) till INVISA 2: handledning, vägledning (i ngt); inledning (till ett studium o. d.). Flere veta och invisning gifva til läkedomar af Åkerhönsen. Broman Glys. 3: 483 (c. 1740). Borg Luther 1: 36 (1753). Giädda Michaelis Theol. 18 (1765).
3) (numera utom i a bl. i fråga om äldre förh.) till INVISA 4: anvisning (av myndighet l. enskild person att få ngt utbetalat l. utlämnat l. utlevererat ngnstädes l. hos ngn l. ur ngn viss inkomstkälla o. d.); utanordning, assignation; ofta konkret, om det brev l. dokument o. d., varigm utanordningen sker. Invijsning för Jacob Greek til några fougter att bekomma sin betalning. G1R 27: 265 (1557). Att jagh må fhå åhrligh invissningh till Coparbergett på 25 schippundh kåpar. OxBr. 5: 55 (1613). Alle dee invijssningar, som på dedt åhrs krigshjelper giffne äre. RP 6: 81 (1636). Hansestäderna, som .. hade fått invisning i Skånska Krono-inkomsterna. Lagerbring 1Hist. 3: 694 (1776). De invisningar, som från Kammarråden med korta mellantider haglade över honom (dvs. fogden) — ej blott på järn till Varuhuset (osv.) .. utan även på oxar för hovförtäringen. HammFackl. 1: 66 (1928; i fråga om förh. c. 1620). — särsk.
a) (i fackspr., numera föga br.) anvisning på medel som ngn har innestående ngnstädes (i bank l. hos enskild person); anvisning på kreditanstalt l. person hos vilken man äger fordran; fullmakt att lyfta pänningar på ens konto i bank o. d.; äv.: förbindelse att vid viss tid framdeles betala ngt; ofta närmande sig l. övergående i bet.: växel, tratta, check o. d. RP 5: 149 (1635). Tullen i Finländske Stapelstäderne .. (betalas) medh Zedlar och Inwisningar til (tjär-)Compagniet. Stiernman Com. 2: 529 (1648). Hafver någor fådt invisning af annan å viss man, och får ej betalning af honom: niute han utmätning hos then som invisningen gaf. FörarbSvLag 6: 487 (1732). Alla af mig utgifna Bodmeri-förbindelser, Invisningar på mig sjelf. JernkA 1835, s. 238. Invisningar, vexlar eller förskrifningar, på högst 6 månader. Skogman Bank 1: 74 (1845). Invisning .. (stämpelbelägges) lika med Vexel. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 43, s. 23. 2NF 20: 1458 (1914). — jfr BANKO-, SKATTKAMMAR-INVISNING m. fl.
b) (†) förbindelse med säkerhet (panträtt) i egendom l. framtida inkomster o. d.; pantförskrivning; inteckning; införsel; jfr INVISA 4 slutet. RARP 4: 631 (1651). De medel du äger: dit arf, som för en månad sedan kunnat lyftas; Invisning på dina tilkommande inkomster (osv.). Björn FörfYngl. 49 (1792). I stället för kontant plär jag af honom få / Invisningar på hus som ha solida grunder. Remmer Theat. 2: 43 (1809, 1815). Carlson Hist. 2: 342 (1856).
c) (numera knappast br.) bildl. Düben Boileau Sat. 59 (1722). I måsten be henne (dvs. världen) utlefverera tidens fröjder mot en invisning på evigheten. Tegnér (WB) 8: 233 (1837). Samtiden 1872, s. 182.
Ssgr (till 3): INVISNINGS-BREV. (†) skriftlig ”invisning”; assignation. SUFinlH 2: 399 (1608). Hallenberg Hist. 2: 658 (1790).
-GIVARE. (numera bl. i fråga om äldre förh.) = -UTGIVARE. Sogman Bank II. 1: 166 (1846).
-SEDEL. (†) = -BREV. G1R 26: 821 (1556). Lind 1: 1104 (1749).
-UTGIVARE~0200. (numera bl. i fråga om äldre förh.) utställare av ”invisning”. SFS 1894, Bih. nr 49, s. 5.
Spoiler title