KOMPUTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KOMPUTATION(se avledn.).
Ordformer
(äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. komputieren, fr. computer; av lat. computare, av com (se KON-) o. putare, (be)räkna, mena. — Jfr IMPUTERA]
(†) beräkna (ngt), göra ett överslag över (ngt). CivInstr. 317(1626). Ekbohrn(1904).
Avledn.: KOMPUTABEL kom1pɯta4bel l. -put-, adj. [jfr t. komputabel; av lat. computabilis] jur. beräknelig, möjlig att beräkna, som kan bliva föremål för beräkning. Dalin(1871). Komputabla fordringar, d. v. s. fordringar, som gå ut på prestationer, hvilka kunna sammanställas med hvarandra genom addition och subtraction. Kallenberg CivPr. 1: 416(1918). —
KOMPUTATION, r. l. f. [jfr t. komputation, fr. computation; av lat. computatio (gen. -ōnis)] jur. beräkning, sammanräkning; särsk. om beräkning av släktskapsgrader. Nordström Samh. 2: 215(1840). Minnesskr1734Lag 1: 20(1934).
