KRISTIANISERA kris1tian1ise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. christianisieren, eng. christianize, fr. christianiser; av mlat. christianizare, till lat. christianus (se KRISTIAN)]
(i sht i vitter stil o. i fackspr.) kristna; särsk. dels med avs. på person l. land l. folk o. d.: omvända till kristendomen, dels med avs. på åskådning, uppfattning, sed, bruk o. d.: sätta kristen prägel på (ngt) l. ingjuta kristen tro l. åskådning i (ngt). BL 18: 248 (1850). Kristianiseringen af de fornhedniska mytherna. BEMalmström 4: 276 (c. 1860). Begynnelsen till en .. kulturlifvets inre, ”omedvetna” kristianisering. 2NF 23: 996 (1915). (Signerier) i mer eller mindre kristianiserad form. Landsm. B 20: 29 (1918). Även Rügen kristianiserades från Lund. TurÅ 1919, s. 136.
