SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KROMIT kromi4t l. krå-, äv. krω-, r. ((†) n. Berzelius); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. chromite; avledn. av KROM, sbst.1]
miner. kromjärn (se d. o. 1). Berzelius FörsökMin. 53 (1814). Gertz o. Grönwall Min. 55 (1923).
Spoiler title
Spoiler content