publicerad: 1938
KRUSERLIG kruse4rlig l. krɯ-, i Sveal. äv. -e3rlig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
krusande; ceremoniös; krumbuktande; jfr KRUSA, v. 4, 5, KRUSERA 4, 5. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771). (Hovrådet Boeckmann) är en mycket fin och kruserlig person. Berzelius Res. 314 (1819). Læstadius 1Journ. 207 (1831). De ceremoniösa, litet kruserliga artigheterna. SvD(A) 1932, nr 273, s. 11.
Avledn.: KRUSERLIGHET, r. l. f. äv. konkretare. Fransmannens öfverdrefna kruserligheter. Wallenberg (SVS) 1: 269 (1771). Hans rättframhet och brist på kruserlighet. 3SAH 7: 294 (1892). Wrangel FornTid. 125 (1926).
Spoiler title
Spoiler content