publicerad: 1938
KVITTRA kvit3ra2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Linc. (1640), Dalin Vitt. 3: 420 (1763)), -ANDE, -ING (numera i sht konkretare, Linc. (1640), Wallin Bref 315 (1850)); jfr KVITTER.
Ordformer
(förr äv. q-. kvijt- 1603. kvit- c. 1645—1793. kvitt- 1557 osv.)
Etymologi
[fsv. qvitra; jfr d. kvidre, nor. kvitre; ljudhärmande (jfr KVITT, interj.); jfr t. zwitschern, eng. twitter; i bet. 2 möjl. påvärkat av l. utgående från KVIDA, v.]
1) om vissa fåglar: frambringa de höga, korta, avbrutna toner l. drillar som utgöra det karakteristiska lätet för vissa (små)fåglar: drilla, slå drillar, sjunga; numera särsk. i fråga om det visslande lätet hos svalor, sparvar o. d.; äv. med innehållsobj.; äv. i utvidgad anv., om ton o. d.; äv. opers. LPetri Dryck. B 5 a (1557). Stighlitsan Quittrar. Visb. 1: 323 (c. 1620). Sista lärkan afsked qvittrar. Björck Dikt. 132 (1866). Hör, hur det kvittrar i grenar och blad! Andersson Kal. 7 (1906). Siwertz JoDr. 102 (1928). — jfr SMÅ-KVITTRA; FÅGEL-KVITTRING. — särsk.
a) i ordspr. Dhet är icke strax dagher, at en Fogel qwittrar. Grubb 80 (1665). Som dhe gambla sunge, så qwittra och dhe vnge. Dens. 750; jfr b α.
b) bildl., om andra toner, som mer l. mindre påminna om fågelkvitter.
α) om persons, särsk. kvinnas l. barns sång l. tal l. skratt o. d. Runeberg 3: 128 (1832). Reuter NSång. 81 (1888). Kvittrande flickor. Krusenstjerna TonySLär. 10 (1926).
β) om toner från musikinstrument. (Operakompositörerna) förstå endast att låta qvittra och drilla. Kellgren (SVS) 6: 112 (1782); möjl. till α. Quittren, flöjter! Stagnelius (SVS) 2: 21 (c. 1820). Då kvittrade mandolinen. Högberg JesuBr. 1: 80 (1915).
γ) om drillande toner ur visselpipa; särsk. sjöt. om signaler med visselpipa. Skepparepiporna kvittra i kapp, lockande, pådrifvande. Wrangel SvFlBok 375 (1898). Visselpipans kvittrande varningsljud. Hedin Front. 602 (1915). Uppbördsskepparen låg ute i ena låringsbåten och kvittrade för toppning och brassning. VFl. 1920, s. 78.
2) (†) kvida, klaga, jämra sig. Wijsemannen sägher .. them (dvs. de orättfärdiga) skola innerst aff hiertat sucka, pusta, qwittra och illfenas. Wallius 2Likpr. 95 (1628). I Swea Döttrar gråter, / Och klagher innerligh, / Qwittrer och ynkligh låter, / Aff hiertat bitterligh. PolitVis. 272 (c. 1633). Laurelius Opusc. VIII. 2: 84 (1665).
Särsk. förb. (till 1): KVITTRA FRAM10 4. ge till känna (ngt) gm kvitter. (Svalan) qvittrar fram sin förtjusning. Enbom Gessner 44 (1794). Ling Agne 28 (1812). —
Spoiler title
Spoiler content