SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAFSA laf3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. laffsa, gå tungt; jfr nor. dial. lafsa, hänga o. slänga; jfr äv. sv. dial. laffsa, strumpsock, nor. dial. laffsa, strumpsock; till LABB]
(vard.) gå l. småspringa tungt o. med slappa rörelser; lufsa, lunka, larva. Lönnberg FnordSag. 1: 57 (1870). Lafsande gång. SD(A) 1904, nr 355, s. 8. Hästen lafsade vidare med orubbligt jämnmod. Bergman GForts. 22 (1913). Lo-Johansson Zig. 159 (1929).
Särsk. förb. (vard.): LAFSA EFTER10 32, äv. 40. Johansson Myrh. 326 (1918).
LAFSA OMKRING 10 04. Det är dråpligt att se en stor Newfoundländare lafsa omkring utanför ett staket. SD(L) 1903, nr 26, s. 2.
Spoiler title