SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAGLIG la3glig2, adj. -are. adv. = (†, Rääf Ydre 1: 328 (i handl. fr. 1581)), -A (†, G1R 1: 1 (1521: laglica), JönkTb. 108 (1522), StadgStorskDeln. 1762, s. 2 a), -E (†, RA I. 1: 4 (1522), SkrGbgJub. 6: 65 (1587)), -EN (G1R 18: 485 (1547) osv.), -T (SkrGbgJub. 6: 573 (1621) osv.).
Ordformer
(lag- 1521 osv. lage- 15551738. lager- 16801840. lagg- 1547. -lig(h) c. 1540 osv. -lik (-lic) 1521 (: laglica, adv.)1754. -ligit, n. o. adv. 15551734. -likt, adv. 17051714)
Etymologi
[fsv. laghliker, motsv. isl. lǫgligr (i bet. I), lagligr (i bet. II); jfr d. lovlig (i bet. I); avledn. av LAG, sbst.1, resp. LAG, sbst.3]
I. [till LAG, sbst.1] — jfr O-LAGLIG.
1) motsv. LAG, sbst.1 1: som är i överensstämmelse med lagens föreskrifter; godkänd av l. tillåten l. (för visst ändamål) bestämd i gällande lag; som uppfyller lagens fordringar; som icke strider mot gällande lag; jfr LAGA, adj. I. Lagliga anspråk. Lagligt betalningsmedel. Med lagliga medel. Få ut sin lagliga rätt. I laglig ordning. Lagligh och skäligh saköre. OPetri 4: 303 (c. 1540). Huar som olagligie skorstenner ähre, skolla giöras lagligie. SkrGbgJub. 6: 193 (1590). I laglig tijdh. Schmedeman Just. 264 (1647). Lagliga penninge-räntan. Liljencrantz PVetA 1770, s. 25. Hvars och ens lagliga rättigheter och skyldigheter. RO 1810, § 24. SFS 1908, nr 38, s. 36. — särsk.
a) om person (l. samling av personer): som innehar l. erhållit sin befattning l. värdighet i enlighet med lagens föreskrift l. stadgande; som har laglig befogenhet; jfr LAGA, adj. I a. Den som är näster Laghliger Arfwinge. Stiernhielm Fateb. D 4 a (1643). Laglig hustru. Hoppe (1892). Den lagliga regeringen. Söderhjelm Uppror. 5 (1918).
b) om (rättslig) handling, åtgärd l. förrättning: utförd i enlighet med gällande lag; äv. om åtgärd som avser att åstadkomma juridisk myndighets avgörande (bestraffning l. bekräftelse o. d.) i enlighet med gällande lag; rättslig; jfr LAGA, adj. I b. Laglig kallelse, syn, dom. Lagligt åtal, förr äv. tillmäle (jfr LAGA, adj. I b α). (Vi) haffve giort ett lageligidt jordeskiffte medt .. fru Karin på Lagnö. G1R 25: 5 (1555). Lagligit tilmäle. Stiernhielm WgL 107 (1663). Laglig kallelse. RF 1809, § 102. Laglig åtgärd för bevarande af församlingens rätt. SFS 1905, nr 29, s. 14.
c) ss. adv.: i enlighet med gällande lag; lagenligt. Gå lagligt till väga. G1R 1: 1 (1521). Viger Prest enkling, eller enka, förr än afvitring lagliga skedd är; miste embete sitt. GB 12: 1 (Lag 1734). Frakten beräknas enligt lagligen gällande .. tariffer. SFS 1908, nr 38, s. 13.
d) om ålder: i lag bestämd för erhållande av viss befogenhet; myndig; jfr LAGA, adj. I d. Nå laglig ålder, förr äv. lagliga år. Sedan han .. war kommen til sine laghlighe åhr. Schroderus Liv. 310 (1626). Hwarken Man eller Qwinna (skall) gifta sig, förr än the äre komne til Laglig och mogen ålder. Kyrkol. 15: 5 (1686).
e) om skäl, (för)hinder l. förfall o. d.: godkänd l. giltig enligt gällande lag; äv. allmännare: som bör l. kan godkännas; fullgod, (full)-giltig; jfr LAGA, adj. I e. HH XIII. 1: 93 (1563). Der och något Lagligit förhinder förefölle medh siuckdom (så osv.). CivInstr. 49 (1625). Om Farbror ej vill komma, förr än Eggertz kommer med, det vil jag också antaga för et lagligt skäl. Berzelius Brev 9: 167 (1817).
f) i laglig tid, eg.: inom den av lagen föreskrivna tiden; oeg.: i rättan tid; jfr LAGA, adj. I f. Om then Frwkosten på Söndagherna sattes tilbaka: Så kunde Gudztiensten gå an i rättan tijdh .. och folcket i laghligh tijdh komma heem igen. Rothovius 1Pred. C 3 b (1623).
g) (i vissa trakter) oeg.: rätt, ordinarie. Om de (dvs. glädjeflickans besökare) anländt genom porten och i våningarnes lagliga trappa. Almqvist GMim. 2: 38 (1842).
2) (†) motsv. LAG, sbst.1 1; om ord l. uttryck: som tillhör lagspråket, lag-. Et lagligt ordesätt är .. hos oss, at säga, innom natt och åhr. Dalin Hist. 1: 243 (1747).
3) (†) motsv. LAG, sbst.1 4: som grundar sig på l. överensstämmer med lagen; motsatt: evangelisk. Nu haf(ve)r man intet förmådt honom i wählmachten til at hålla sig in til Gudz fåårehiord på något sätt, Ewangeliskt eller Lagligt. VDAkt. 1689, nr 157.
4) motsv. LAG, sbst.1 5.
a) filos. som är i överensstämmelse med tankelagarna. En längre eller kortare kädja af lagliga förnufts-slut. GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. § 1.
b) (†) språkv. som är i överensstämmelse med språkets lagar, lagenlig; korrekt. Participet på -ende (blir) .. med tiden lika lagligt (i sådana ord som rående, beende), som det i stående och seende .. länge varit. Rydqvist SSL 1: 140 (1850). I st. för ”intet” förekommer, ehuru ej godkänd, stundom den lagliga formen ”inget”. Nordvall Modersm. 57 (1863).
II. [till LAG, sbst.3 6; stundom äv. till betydelsen anslutande sig till LAG, sbst.1, o. LAGOM] (†)
1) lämplig. HFinlH 2: 261 (1547). Lagligaste djup är, när vattnet står något öfver tenan, .. emedan Laxen gärna går öfverst i vattnet. VetAH 1752, s. 15. Lagliga och brukbara sinnebilder. 2VittAH 2: 144 (1791).
2) som är som sig bör, korrekt. Rätte laghlighe Rijm. Forsius Fosz Qq 2 b (1621).
3) om person: foglig; lätt att göra till lags. Hagström Herdam. 1: 104 (1897; efter handl. fr. 1686).
4) passande, lagom (se d. o. I 1), lagom stor osv. PPGothus Und. Y 5 b (1590). Borgmästaren .. lät .. bereedha .. laghlighe Steenar, som medh sliunga kastas kunde. Schroderus Liv. 648 (1626). At man gör watnet laghligh warmt. Utterman Ertmann A 4 b (1672). Rudbeck Atl. 2: 260 (1689).
5) medelmåttig, normal, av normal storlek; äv.: fullvuxen; jfr LAGOM I 4. Han förde en sten på hvar sin hand, / De voro som tu laglige huse. SvForns. 1: 81. Tiocka som en laglig mans lår. Rudbeck Atl. 3: 584 (1698). Af den tjocklek, som et lagligt halmstrå. VetAH 1754, s. 259. Ett par lagliga oxar kosta 50 R:dr. Brisman SvarVetA 22 (1812). Gosselman Sjöm. 1: 135 (1839).
6) om tid: rundlig, lång. När jag då stått där vid skorstenen en laglig stund ock begynte ögnas vid, då rann sinnet på mig. Landsm. 1: 573 (1880).
7) ironiskt: lagom (se d. o. I 3), näppeligen. Schück (1854; fr. Hälsingl.).
Ssg: (I 1) LAGLIG-GÖRA, v. (i skriftspr.) åstadkomma att (ngt) blir lagligt; legalisera. PrestP 1828—29, 6: 291. I 1723 års riksdagsordning lagliggöres och utsträckes riksdagens politiska domsrätt. NF 13: 1149 (1889).
Avledn.: LAGLIGHET, r. l. f. till I 1. Serenius Hh 2 b (1734). Emot lagligheten af detta Beslut, kan icke mycket invändas. Schönberg Bref 3: 63 (1778). Pröva lagligheten av överordnad myndighets befallning samt vägra verkställa olaglig sådan. Hernberg Rättsh. 346 (1922). (†) konkretare: i lag föreskriven handling l. åtgärd. Om gud skulle vilja beskära mig värnlösan nogon Man .. så måste ju alla Lagliheter först brukas såsom Lysning etc. VDAkt. 1739, nr 333.
Spoiler title
Spoiler content