SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAGMAN la3g~man2, m.; best. -mannen, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -män ~män2 ((†) -männer Rudbeck Atl. 4: 136 (1702), Schönberg Bref 1: 38 (1772)).
Ordformer
(lag(h)- 1523 osv. lage- 1597. -mader c. 1616. -man c. 1535 osv. -mand 15231598. — i ssgr. -man(d)tz- 15251602)
Etymologi
[fsv. laghmaþer, laghman; jfr isl. lǫgmaðr; av LAG, sbst.1 1, o. MAN, m.]
1) (numera bl. ngn gg tillf.) lagkunnig l. lagfaren man; lagens handhavare; jurist; äv. bildl. Moses .. war .. then förste laghman. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 137. Vpsett Domare och Laghmän, som alt folcket döma mågha. Esra 7: 25 (Bib. 1541). Den himmelska Lagman har annat att göra / Än att kärleksintriger på jorden utföra. Sjöberg (SVS) 1: 193 (1820). Bytet (av jordegendom) måste i alla fall ske, men dessförinnan .. finge han nog lov att tala med någon lagman, som förstod sig på slikt. Johansson RödaHuv. 2—3: 71 (1917).
2) (i fråga om ä., särsk. medeltida förh.) ledare av det till ting församlade folket i ett land l. landskap, vårdare o. tolkare av dess lagar o. dess talesman i politiska ting. Then förste Laghman i Wästgöthaland hafwer hett Lumber. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Hvart landskap synes haft sin egen Lagman. Botin Hist. 1: 112 (1789). Med mång' ord talar vår (dvs. odalmännens) Lagman ej / För Kungen i allmän sak. Geijer Skald. 14 (1811, 1835). 3SAH 4: 208 (1889).
3) (förr) ämbetsman som var ordförande i lagmansrätt; äv. ss. titel utan motsv. ämbete; i folkligt spr. förr äv. ss. titel för häradshövding (även efter lagmansrättens avskaffande). G1R 1: 171 (1523). Then som .. sigh medh then Doom ther (på häradstinget) blifwer afsagd, icke wil låte nöye, må strax laghwädie ther ifrån til Laghmannen, .. wil then andre ändhå icke gifwe sigh tilfridz medh Laghmans Doom, .. dhå må åter then andre laghwedie til Osz och Rijkzens Rådh. Schmedeman Just. 103 (1593). (I lagmansrätten) dömer Lagman med tolf Nämndemän ifrån Häradsrätterna i sin Lagsago. RB 1: 2 (Lag 1734). Första hösten efter 1841 års riksdag sökte jag mig plats såsom tingskrifvare hos lagman Oxehufvud i Karlskoga. De Geer Minn. 1: 60 (1892). NordT 1920, s. 384 (om förlänad titel i Finl.). SDS 1939, nr 135, s. 6 (om förh. i Finl.). jfr: Nådig lagman. SöndN 1862, nr 1, s. 3 (yttrat av en tjänsteflicka till polismästaren). — jfr TITULÄR-, UNDER-LAGMAN.
Ssgr (i allm. till 3, i fråga om ä. förh.): A (†): LAGMAN-DOMBREV, -VAL, se B.
B: LAGMANS-BESIKTNING. = -SYN. HdlÅgerupArk. 23/6 1760. Lagmans Besigtning på Comministers Bostället. VDAkt. 1790, nr 511.
-BESTÄLLNING. jfr BESTÄLLNING 4. FörarbSvLag 2: 295 (1707).
-BOK; pl. -böcker. = -DOMBOK. RP 6: 78 (1636).
-BONDE. bonde som hade skyldighet att utföra dagsvärken åt lagman. JernkA 1844, 2: 163 (1558). Forssell Hist. 1: Bil. 27 (1869; efter handl. fr. 1560).
-BOSTÄLLE~020 l. ~200. BtRStP 1844—45, IV. 3: nr 35, s. 9.
-BREV. [fsv. laghmanz bref (i bet. 1)]
1) brev l. intyg (fastebrev o. d.) utfärdat av lagman. G1R 12: 46 (1538). ÅngermDomb. 1629, fol. 15.
2) brev varigm ngn förordnas till lagman. G1R 2: 200 (1525). Underskrefves Ett lagmansbref för Feltherren på Upland. RP 4: 17 (1634). Nordström Samh. 2: 527 (1840).
-BÄRGSMAN. bärgsman som var skyldig att utföra dagsvärken åt lagman. Forssell Hist. 1: Bil. 26 (1869; efter handl. fr. 1560). Johansson Noraskog 2: 280 (1882; efter handl. fr. 1557).
-DOM. [fsv. laghmanz domber]
1) dom avkunnad av lagman l. lagmansrätt. G1R 12: 87 (1538). Vad emot Lagmansdom. RB 25: 3 (Lag 1734). Dalin (1853).
2) (†) befogenhet att utöva domsrätt ss. lagman. (Målet blev) skuttitt till Her Göstaff Banner, som haff[wer] Lagmans dom i her Erich Sparres stadh. SthmTb. 10/6 1587.
3) (†) lagmansrätt. Sittia lagmandz dom. BtSödKultH 12: 5 (1591). FörarbSvLag 2: 295 (1707).
-DOMBOK~20 l. ~02. lagmansrätts dombok. NoraskogArk. 4: 27 (1901).
-DOMBREV~20 l. ~02. (-man- 1912. -mans- 15251628) [fsv. laghmanz dombref] dombrev utfärdat av lagman l. lagmansrätt. OPetri Tb. 67 (1525; uppl. 1929). Henrik Stenssons lagmandombref, lydande på Nihua äremark i Kangasala. BtFinlH 4: 282 (1912).
-DOMBROTT. [fsv. laghmanz dombrut] (†) böter för olagligt brytande av lagmansdom; jfr DOM-BROTT 2. HFinlKamF 2: 5 (1537). Haffve vij aff synnerlige gunst och nåde unt .. våre gode menn, som nu till lagmenn förordinerede äre, alle the lagmandz dombrutt till bytes, som upå lagmandztinget falle kunne. G1R 21: 188 (1550).
-DOMHAVANDE, m. (†) person som hade att utöva lagmans domsrätt. Orolf Haraldsson, Lagmans domhafwande öfwer Wermdö Skepzlag wid åhr 1400. Peringskiöld MonUpl. 42 (1710). Rosman BjärkSäb. 1: 163 (1923).
-DOMSITTANDE, m. (†) = -DOMHAVANDE. Peringskiöld MonUpl. 42 (1710).
-DÖME. [fsv. laghmanz döme; jfr isl. lǫgmannsdœmi]
1) (i fråga om medeltida förh.) till 2: lagmans ämbete. Lagerbring 1Hist. 1: 384 (1769). Lagmansdömet gick i arv århundraden igenom. AntT XXI. 5: 37 (1924).
2) (förr) till 3.
a) lagmans ämbete. 2SAH 40: 158 (1865). Oordningen var stor (under senare hälften av 1500-talet) och kunde ej vara annat, så länge .. lagmansdömen voro ett slags prebenden åt riksråden. SvH 4: 302 (1904).
b) lagmans lagsaga. G1R 5: 201 (1528). FörarbSvLag 7: 245 (1695). I lagmansdömena var lagmannen domare med häradshövdingarna .. vid sin sida. Minnesskr1734Lag 1: 63 (1934).
Ssgr: lagmansdömes-brev. lagmansbrev (se d. o. 1). G1R 1: 64 (1523).
-ränta, f. (†) lagmansränta. RP 8: 661 (1641).
-ED, r. l. m. lagmans ämbetsed. G1R 15: 66 (1543).
-FODRING. jfr FODRING, sbst.1 2. G1R 25: 229 (1555). (Vi önska) att I göre ålleneflesk för lagmanzfordringer, som eder hade bortt att holle udi thenne vinther. Därs. 27: 46 (1557). Almquist CivLokalförv. 2: 109 (1919).
-FODRINGSPÄNNINGAR, pl. kontant ersättning för befrielse från lagmansfodring. G1R 28: 81 (1558).
-FULLMAKT~20 l. ~02. jfr FULLMAKT 4. G1R 28: 619 (1558). Porthan BrCalonius 209 (1795).
-GENGÄRD~20 l. ~02. jfr GEN-GÄRD 1. HH XI. 1: 17 (1530).
Ssg: lagmansgengärds-råg. HH XI. 1: 17 (1530).
-GÅRD. lagmans boställsgård l. under denna lydande gård. Johansson Noraskog 2: 253 (1882). Bergman Mark. 16 (1919).
-GÄRD. jfr GÄRD, sbst.1 2. G1R 20: 245 (1549). Lagmansskyld, Lagmansgärd, en uråldrig, allmogen åliggande utskyld till lagmannens underhåll, erlades mest i spannmål och indrogs tills. m. grundskatterna. 3NF 12: 610 (1930).
-GÄSTNING. jfr GÄSTNING 1. The bönder, som icke haffwe rådt att holle lagmandz gästning, skole giffwe hwarie Tolff bönder en Oxe. G1R 16: 123 (1544). Därs. 26: 600 (1556).
-HERRE. (†) lagman. SkrGbgJub. 6: 360 (1595).
-HÄST. lagmans häst; särsk. i pl., om dylika hästar som underhöllos av allmogen; äv. om avgift som erlades i st. f. dylikt underhåll. G1R 12: 178 (1539). Jttem håller .. (en länsman i Nyslotts län) 12 lagmandz hester och karler wdi tree nätther met öll, math, haffre och höö. HFinlH 3: 245 (1555). FoFl. 1907, s. 264.
-JORD. jfr -GÅRD. NoraskogArk. 4: 20 (1593).
-JÄRN. avradsjärn utgående från lagmans egendom. Johansson Noraskog 2: 260 (1882).
-KAPPE. kappe spannmål (l. ersättning i pänningar därför) som erlades till lagman. PH 8: 443 (1766). Porthan BrSamt. 1: 108 (1784).
-KORN. jfr -RÄNTA. NorrlS 10: 105 (1643). Därs. 109 (1644).
-LÄNGD.
1) till 2: förteckning över lagmän. Nordström Samh. 1: VII (1839). Västgötalagens lagmanslängd. Fornv. 1926, s. 215.
2) till 3: förteckning över personer l. hushåll av vilka lagmansränta skulle erläggas. IHäradsfougd. 1688, s. B 3 a.
-MARK. lagmans tingsgästningspänningar. Fernow Värmel. 548 (1779; efter handl. fr. 1668). 2NF 29: 102 (1919).
-NÄMND. [fsv. laghmanz nämd] nämnd som tillsammans med lagmannen utgjorde en lagmansrätt. VgFmT II. 2—3: 90 (1528). Dalin (1853).
-PREDIKAN. predikan vid lagmansting. VDAkt. 1789, nr 409.
-PREDIKNING. = -PREDIKAN. VDAkt. 1736, nr 116. SynodA 1: 366 (1750).
-PÄNNINGAR, pl. [fsv. laghmanz pänningar] jfr -RÄNTA. HFinlKamF 1: 44 (1542). (I) Neder Tårnöö der är allmogen wahn att vtgiöra för Laghmansspenningerna Torfisch och Lax. HFinLappm. 3: 384 (1650). Lagmans penningarne böra med Sex .. öre S:mt af röken betalas. ReglLagmRänt. 20/11 1741, s. A 3 b. Erixon Skultuna 1: 6 (1921).
-RÄNTA, r. l. f. skatt som i äldre tid utgick till lagmännens underhåll (senare indragen till staten o. 1841 helt avskaffad). G1R 5: 192 (1528). Att Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan, till hela beloppet tolf skillingar, hädanefter bör till Statsverket ingå. SFS 1830, s. 339. Därs. 1841, nr 4, s. 1.
-RÄTT, r. l. m. (ur lagmanstinget utvecklad) domstol på landet (under ledning av lagman l. dennes ställföreträdare), vilken efter 1680 utgjorde en rättsinstans mellan häradsrätten o. hovrätten (avskaffad i Sverge 1849, i Finland 1868). Påbudh 17/9 1668, s. A 3 a. (Efter häradsrätten) är Lagmansrätt, tit man ifrån Häradsrätten vädja må: och ther dömer Lagman med tolf Nämndemän ifrån Häradsrätterna i sin Lagsago. RB 1: 2 (Lag 1734). SFS 1849, nr 27, s. 1. FFS 1868, nr 21, s. 2.
Ssg: lagmansrätts-arkiv. Öfver lagmansrättsarkiv bör, om sådant förvaras hos länsstyrelsen, upprättas särskild förteckning. SFS 1903, nr 104, s. 6.
-RÖSE. fastställt av lagman. NoraskogArk. 4: 94 (1667).
-SKJUTSFÄRD. (†) om viss skjutsningsskyldighet. Wij wele haffue dhen swåre skiutzferdh (i Finland) vtaff lagdh, Dog eders lagmandz skiutzferdh kwnne wij lide, när hon icke skeer alt for groff. G1R 11: 381 (1537).
-SKRIVARE. UpplDomb. 3: 127 (1582).
-SKYLD. [fsv. laghmanz skyld] = -GÄRD. Linde Kam. 155 (1867). 3NF (1930).
-STÄLLE. (†) plats för lagmansting. FörarbSvLag 1: 503 (1693).
-SYN. laga syn som förrättades av lagman l. hans ställföreträdare. UpplDomb. 2: 81 (1579). För slutligt afgörande hänsköts tvisten (angående vissa ägogränser 1670) till lagmanssyn. Rosman BjärkSäb. 2: 151 (1924).
Ssg: lagmanssyne-rätt, r. l. m. FörordnRätteg. 26/10 1743, s. 3. Den, som ej nöjes åt dom, den Lagmanssyne-Rätt gifver före slutet af .. (år 1849, skall) äga att .. Riddaresyn hos Konungen begära. SFS 1849, nr 27, s. 2.
-SYSSLA, r. l. f. jfr -ÄMBETE.
1) till 2. Lagerbring 1Hist. 1: 384 (1769).
2) till 3. Schönberg Bref 3: 7 (1778).
-TAXA. viss skatt som lagman hade att av sina inkomster erlägga till staten. G1R 18: 840 (1547).
-TING. [fsv. laghmanz þing] av lagman ledt ting(ssammanträde); ting varvid lagmansrätt dömde. G1R 3: 290 (1526). Wij (dvs. K. M:t) warde dageligen med oändelige klagomåhl och Rättegångz-Saker bemödde och öfwerlöpne, som dock .. borde först på Häradz- och sedan på Lagmans-ting blifwa förhörde och slitne. Schmedeman Just. 112 (1598). Lagmansting äro .. antingen lagtima, hvilka ske på vissa tider, tvenne gånger om året, eller ock urtima. Palmén JurHb. 229 (1859). Flodström SvFolk 530 (1918).
Ssgr: lagmanstings-gästning. (i Finl.) viss personell skatt som urspr. utgick ss. ersättning för befrielse från lagmansgästning. 2NF 29: 103 (1919).
-gästningsfond. (i Finl.) fond till vilken lagmanstingsgästningen inflöt efter lagmanstingens upphörande. FFS 1892, nr 37, s. 3. 2NF 29: 104 (1919).
-predikning. lagmanspredikan. VDAkt. 1736, nr 116. SynodA 1: 366 (1750). VDAkt. 1800, nr 48.
-TINGTANDE, n. (†) hållande av lagmansting. Schmedeman Just. 757 (1682).
-TJÄNST. jfr -SYSSLA. RARP 13: 52 (1680). (Underlagmannen) som interims vijs Lagmans-Tiensten, såsom Substitut, förrättar. Abrahamsson 576 (1726; efter handl. fr. 1698).
-TORP. lydande under lagmansgård. G1R 29: 459 (1560).
-VAL, n. (-man- 1598. -mans- 17731896)
1) till 2. Lagerbring 1Hist. 2: 214 (1773).
2) till 3. RA I. 4: 281 (1598).
-ÄMBETE~020 l. ~200.
1) till 2. Inom vissa slägter .. har lagmans-embetet likasom gått i arf från fader till son. Strinnholm Hist. 1: 575 (1834).
2) till 3. G1R 10: 332 (1535). Lagmansämbetena voro .. anslagna åt rådsherrarne som prebenden. Hildebrand Statsförf. 267 (1896).
Avledn.: LAGMANSKA, f. (förr) till 3: lagmans hustru l. änka. Wallquist EcclSaml. 1—4: 108 (1788; efter handl. fr. 1787). Gripenberg Aho Minns 182 (1921).
LAGMANSKAP, n. (i fråga om ä. förh., föga br.) förhållandet att vara lagman; lagmansämbete.
1) till 2. SkrHVSamfU IX. 3: 47 (1904).
2) till 3. Riksråden .. försmådde icke .. lagmanskap, såsom indrägtiga bihang till sina höga embeten. Järta 1: 277 (1832).
Spoiler title
Spoiler content