SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LEVEBRÖD le3ve~brø2d, n.; best. -et; pl. = (föga br.; Fahlbeck Ad. 2: 148 (1902), GHT 1924, nr 60, s. 3).
Etymologi
[av d. levebrød, av leve, leva (se LEVA, v.1), o. BRÖD; jfr äv. d. livsbrød]
vad som är nödvändigt för livets uppehälle; livsuppehälle, utkomst, bärgning; äv.: ställning, ämbete l. värksamhet o. d. varav ngn har sitt livsuppehälle l. sin nödtorftiga bärgning. l. finna ett anständigt levebröd. Stå utan levebröd. Ha sitt knappa levebröd av ngt. Förtjäna sitt levebröd på ngt. Ha ngt till sitt levebröd. Hvad som sysselsätter presterskapet, är: lefvebrödet. Sturzen-Becker OffKristend. 39 (1855). Den jord, han i det längsta sökt afvinna ett knappt lefvebröd. Hedenstierna Bondeh. 136 (1885). Det är alltid en fara att till vissa levebröds uppnående knyta betingelsen att hysa en bestämd åsikt. GHT 1924, nr 60, s. 3. Riksdagsmannavärvet och politiken har redan blivit mycket mera av ett levebröd än det var för ett kvarts sekel sedan. Därs. 1934, nr 144, s. 10. Dahlberg SjSamh. 1: 125 (1934).
Ssgr (i sht polit., ngt vard., i sht klandrande): LEVEBRÖDS-POLITIK. politisk värksamhet som ngn utövar för sitt livsuppehälle. Björkman (1889).
-POLITIKER. person som har politisk värksamhet ss. levebröd. Björkman (1889). (V. Hörup) var hvarken politisk legodräng eller lefvebrödspolitiker. DN 1902, nr 11451, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content