SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LIAN lia4n, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. liane, eng. liane, liana; av fr. liane, av fr. dial. liône, lieune, liene, liane, namn på skilda klängväxter, till fr. lier, binda (se LIÄSONG)]
benämning på skilda arter av (i allm. vedartade) klätter- l. slingerväxter som växa i rägnskogarna i tropiska o. subtropiska länder; äv. om stammen av dylik växt; äv. bot. i allmännare anv., om varje i jorden rotfäst klängväxt. Oldendorp 1: 172 (1786). Vildkaprifol .. är en af de fåtaliga lianerna .. i den nordiska floran. Lindman NordFl. 3: 45 (1901). Av lianer äro urskogens träd sammansnärjda till en jättehärva. NoK 1: 94 (1921).
Ssgr: LIAN-KAUTSCHUK. (i fackspr.) erhållen av mjölksaften från ovanjordiska delar av vissa lianer; jfr ROT-KAUTSCHUK. Kaudern Mad. 57 (1913).
-REP. av lianstammar. Siwertz Lat. 143 (1924).
-SNÅR. Melander Långtur 180 (1896).
-STAM.
Spoiler title