SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LIMIT limi4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Stiernman Com. 1: 942 (1626)); i bet. b äv. LIMITUM li4mitum, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. limita (Auerbach (1911)).
Ordformer
(limit 1626 (: limiter, pl.) osv. limitum 18551911)
Etymologi
[jfr d. limit, t. limit, limite, eng. limit, fr. limite; av lat. limes (gen. -mitis). Med avs. på formen limitum jfr dan. o. t. limitum, latiniserad form av d. resp. t. limit]
(i fackspr.) gräns (se d. o. 2). Stiernman Com. 1: 942 (1626). (Vissa anordningar hos rekordfartsbilar) röja att den förnuftiga limiten för hastighet på hjul utmed jordytan (har) passerats. Frosterus Jord. 166 (1930). — särsk.
a) handel. begränsat belopp för lämnad kredit. 3NF 12: 1183 (1930).
b) handel. om det högsta l. lägsta pris vartill en vara o. d. får köpas resp. säljas (av kommissionär). Åstrand 2: 17 (1855). Det var mig omöjligt att anskaffa varan till edert limitum. Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content