SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOGI loʃi4 l. lå-, äv. lω-, n.; best. -et l. -t; pl. -er (Sundén (1886) osv.) l. (mindre br.) -n (Klint (1906), Östergren (1932)).
Ordformer
(logi 1839 osv. logie 17711801. logis 17121907)
Etymologi
[jfr d. logi(s), t. logis; av fr. logis, avledn. av loger (se LOGERA). — Jfr CORPS-DE-LOGI, LOGEMENT]
ställe där ngn bor (numera bl. tillfälligt l. för kortare tid, särsk. mot betalning), (tillfällig) bostad, husrum; äv. (i sht i vissa uttr. o. ssgr) abstraktare, om själva boendet. Spegel 596 (1712). Han hade sitt logis på gästgifvaregården. Englund Ged. 69 (1853). Åt en stor del resande måste den faderlige gästgifvaren anskaffa logi ute i byn. OoB 1893, s. 395. Bergman Patr. 119 (1928). — jfr GRATIS-, NATT-LOGI.
Ssg: LOGI-HUS. om hotell l. pensionat o. d. av enklaste slag, härbärge (se d. o. 1 d). SD 1895, nr 334, s. 3. 2NF 27: 63 (1917).
Spoiler title