SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LOKALITET lωk1alite4t l. 1-, l. lωkal1-, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. loc-)
Etymologi
[jfr d. lokalitet, t. lokalität, eng. locality, fr. localité; av senlat. localitas (gen. -tatis), avledn. av lat. localis (se LOKAL, adj.)]
1) plats, ställe, rum; ort; jfr LOKAL, sbst.1 1. Castrén Res. 2: 159 (1846). Det har icke varit möjligt att utforska Alexanders fälttåg i Indien i alla dess enskildheter, emedan en mängd lokaliteter ej kunnat identifieras. 3NF 1: 453 (1923). Siwertz JoDr. 151 (1928). (†) En national-skald — så vida han icke, såsom Bellman och andra, upptagit alltför små lokaliteter — är för utländningen lika mycket .. intressant, som för landsmannen. 2SAH 12: 522 (1827). — särsk.
a) om platsen för en händelse som skildras i en berättelse o. dyl. l. där handlingen i ett teaterstycke försiggår; jfr LOKAL, sbst.1 1 c. Sylwan (o. Bing) 1: 138 (1910).
b) ställe l. område där växt förekommer, växtställe; jfr LOKAL, sbst.1 1 d. NNordenskiöld (1829) hos Berzelius Brev 11: 107. Fries BotUtfl. 1: 317 (1843).
2) beskaffenhet l. förhållande hos en plats l. ett ställe (i fråga om belägenhet), platsförhållande, belägenhet; jfr LOKAL, sbst.1 2. Pfeiffer (1837). Arbetssättet och arbetsmetoderna, som .. på det innerligaste böra ansluta sig till byggnadsplatsens lokalitet och naturbeskaffenhet. TT 1897, Allm. s. 94.
3) om rum l. utrymme i byggnad; i sht i pl.; jfr LOKAL, sbst.1 3 a. Jungberg (1873). Hotellets olika lokaliteter. VL 1899, nr 277, s. 2.
4) (enst., †) förhållandet att vara bunden vid viss plats, bundenhet vid viss plats. (Det komiskas) localitet och flyktighet. Höijer 3: 68 (1810).
Ssgr (till 1): LOKALITETS-ADVERB. (†) språkv. uttryckande rumsförhållande. Schiller SvSpr. 59 (1859).
-ANDA. (†) ensidigt hävdande en viss orts intressen. SvLittFT 1838, sp. 728. —
-FORM; pl. -er. (knappast br.) = LOKAL-FORM slutet (se LOKAL, adj. ssgr). LAHT 1892, s. 275.
Spoiler title