MAKULERA mak1ule4ra l. -ɯl-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. makulere, t. makulieren; av lat. maculare, fläcka, till macula, fläck; jfr MAKULATUR]
1) (numera knappast br.) skada l. illa tilltyga (papper, skriftstycke, bok o. d.) gm fläckar l. plumpar l. klotter l. överstrykningar l. raderingar o. d., fläcka ned, smutsa ned; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. ArkliR 1567, avd. 5. Gudh gifue at Jders Ährewördigheet .. gunsteligen wille vptaga thenne mijn hastige och illa maculerade schrifuelse. VDAkt. 1654, nr 45. Deras af inflikningar och radering maculerade besvärs skrift. Därs. 1747, nr 641. Inga Förrättnings-handlingar, som äro makulerade och orediga, få godkännas. SPF 1835, s. 89. Ett och annat ark kan blifva makuleradt då wiedertrycket verkställes. Fahlgrén Boktr. 107 (1853). Sundén (1887). — särsk.
a) (†) oeg.: (gm snöbollskastning o. d.) gå illa åt (ngn). På Esplanaden maculerade vi folk orimligt alldeles. Topelius Dagb. 1: 47 (1833).
b) (†) bildl.
β) draga skam l. vanära över (ngt). Om iagh medh någon last hade androm förargat och midt Embethe maculerat. VDAkt. 1652, nr 36.
2) gm påteckning l. påstämpling o. d. beteckna (ett dokument, en sedel, ett frimärke o. d.) ss. ogiltig(t); äv. allmännare: kassera (papper l. trycksaker), göra (papper l. trycksaker) till makulatur. Upbränning af gamla maculerade Credit-Sedlar. AdP 1800, s. 466. Alla inlösta och omsatta obligationer, kuponer och taloner (på finska statslånet) böra i Banken genast makuleras. SPF 1859, s. 525. Så makulerades och omtrycktes ett helt ark af del II (av Warmholtz' Bibliotheca historica), hufvudsakligen af det skäl, att namnet å en prenumerant orätt återgifvits. 3SAH 17: 194 (1902). Döss o. Lannge 505 (1915).
