SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MAL ma4l, sbst.2, m. l. r. (Job 25: 6 (Bib. 1541) osv.), äv. n. (Linné Skr. 5: 80 (1732) osv.); best. -en, äv. -n, ss. n. -et; pl. -ar (Sahlstedt (1773) osv.), ss. n. = (Jak. 5: 2 (NT 1526; möjl. sg. i koll. anv.; se anm. nedan) osv.); förr äv. MÖLL, m. l. r.; pl. -ar. Anm. Det är ofta omöjligt att avgöra huruvida formen mal bör anses ss. pl. l. ss. sg. i koll. anv.
Ordformer
(ma(a)(h)l 1526 osv. mall 15521588. möll 17721828. Se äv. under MALÖRT)
Etymologi
[fsv. mal, möl, motsv. ä. d. mal, møl, d. møl, nor. dial. mol, isl. mǫlr (gen. malar); jfr got. malō, f.; besläktat med MALA. — Jfr MALÖRT]
1) insekt tillhörande gruppen Tinæomorpha bland fjärilarna, inom vilken grupp många arters larver angripa klädesplagg, pälsvärk, olika slags växter m. m.; i sht om fjärilar tillhörande familjen Tinæidæ, särsk. om klädesmal o. pälsmal; ofta om dessa fjärilars larver; ofta oeg., om nattfjäril, särsk. sådan tillhörande familjen Noctuidæ; i sht förr äv. om andra insekter l. liknande smådjur som uppträda ss. skadegörare på kläder o. förnödenheter m. m.; förr äv. om mott; ofta koll. Där flyger en mal. Det har gått mal i tyget. Ett effektivt medel mot mal. Idhra rikedoma äro förrotnadhe, Idhor clädhe äro vpätne aff maal. Jak. 5: 2 (NT 1526). Om någhon wil förwara sine Klädher ifrån Malen och andre skadelige Matzskar (så osv.). Chesnecopherus RegIter C 2 a (1613). Man må vara noga med att efterse, om malar eller larver finnas i någon (bi)-kupa. Lewerén Bisköts. 28 (1900). Heidenstam Svensk. 2: 174 (1910). — jfr BENVEDS-, BI-, BOK-, HÄGG-, KABINETT-, KLÄDES-, KORN-, KÅL-, KÄLLAR(E)-, PÄLS-, RÖNNBÄRS-, SPINN-, VAX-, ÄPPLE-MAL m. fl. — särsk.
a) i uttr. där mal sammanställts med annat ord betecknande skadlig insekt l. larv l. skadligt djur i allm. l. över huvud ngt skadligt l. förstörande.
α) (†) mal och mus; koll. Thå hadhe .. maal och mws ätit och fortärdt .. brödhit. OPetri Sacr. 15 b (1528).
β) (†) mal eller mask, mask och mal; koll. Huar någ[et] godz på færde ær, ssom mall ell[e]r mattk förderffue kan (så osv.). 2SthmTb. 2: 198 (1552). Skogekär Bärgbo Klag. B 3 b (c. 1632).
γ) mott och mal; nästan bl. koll. Mott och Maal söndergnager kläden. Schroderus Comenius 217 (1639). Våningen .. luktar af kamfer och malört / Strödt af husmodern själf att skydda för måtter och malar. Strindberg Fagerv. 81 (1902). Mat. 6: 20 (Bib. 1917; jfr δ).
δ) rost och mal, mal och rost o. d.; koll. Försambler idher äghodelar j himmelen, ther som hwarken rost eller maal förderffwar them. Mat. 6: 20 (NT 1526; Bib. 1917: mott och mal). Anderson Dikt. 150 (1889).
b) i jämförelser. Iagh är Ephraim såsom en maal, och Iuda huse een plågha. Hos. 5: 12 (”6”) (Bib. 1541). Snöflingorna voro gråa som malar. Strindberg Hems. 172 (1887). (Människorna) krossas så lätt som ett mal. Myrberg GT 7 (1895). — särsk. med tanke på vissa fjärilars vana att i mörkret flyga mot en ljuskälla. De unga herrarne fladdra om henne som en hop mal om en verandalampa. SDS 1900, nr 36, s. 1. De drogos dit såsom malen drages mot elden. Lindqvist Dagsl. 2: 17 (1900).
c) (†) oeg., om vissa arter av kvalster; särsk. om or i mjöl l. ost. Acarus farinæ .. Mahl. Linné SystNat. 68 (1748; om mjölor). Den knapt synlige Malen i osten. Dens. MusReg. XVI (1754; om ostor). Mal i mjöl. Möller (1790, 1807). Heinrich (1828).
d) (†) om maskar l. dyl. som troddes förekomma i människans kropp o. gnaga på l. förtära kroppens organ; i uttr. hava malen i hjärnan, icke vara riktigt klok. Jag troor at Karlen galn, / Wist haer i Hiernan hann Wurm, Maskar eller Maln. Lucidor (SVS) 322 (1673).
2) (†) bildl.
a) om person.
α) användt för att beteckna ngn ss. en obetydlig l. eländig varelse; jfr KRYP, sbst.1 c α. Een menniskia, then malen, och eens menniskios barn, then matken. Job 25: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: det krypet). Thomander Pred. 1: 416 (1849).
β) elliptiskt för BOK-MAL 2. Magister Mal båd dag och natt / I böcker efter visdom söker. Lenngren (SVS) 2: 170 (1796).
b) plåga, pina, gnagande känsla; jfr 1 d. Ingen weet hwadh Torrwärk, .. för en gnagande Maal .. och Tandegnislande Plåga .. i sigh sielf är, vthan den bäst som henne af wärsta slaaget känt hafwer. Kempe Graanen 66 (1675). Hiorter Alm. 1748, s. 35.
Ssgr (till 1): MAL-BO, n. om rör av fina trådar varmed klädesmalens o. pälsmalens larver omgiva sig. Tholander Ordl. (c. 1875). PT 1903, nr 139 A, s. 2.
-FJÄRIL. fjäril tillhörande gruppen Tinæomorpha bland de s. k. småfjärilarna; ofta oeg., om nattfjäril. Sundevall Zool. 107 (1835).
-GRÄS. (†) om växter som användts ss. medel mot mal.
a) Verbascum blattaria Lin. Linc. (1640; under blattaria). Lind (1749).
b) Helichrysum arenarium (Lin.) DC., hedblomster. Franckenius Spec. A 3 a (1659).
-HÅL. hål i tyg o. d., uppkommet gm mallarvens skadegörelse. Hedenstierna Fideik. 40 (1895).
-KRYDDA, r. l. f. jfr -medel. (Ekenberg o.) Landin (1893).
-LARV.
-MEDEL. användt för att skydda klädesplagg o. d. mot angrepp av mallarver. Lundell (1893).
-PAPPER. olimmat papper preparerat med naftalin m. m., som lägges mellan klädesplagg o. d. för att jaga bort mal. Langlet Husm. 53 (1892).
-PULVER. jfr -medel. (Ekenberg o.) Landin (1893). Siwertz JoDr. 19 (1928).
-PÅSE. pappers- l. tygpåse varmed man omgiver klädesplagg till skydd mot mal. DN(A) 1923, nr 184, s. 14.
-STUCKEN, p. adj. (†) = -stungen. BoupptSthm 20/2 1655. Därs. 2/11 1677.
-STUNGEN, p. adj. (†) maläten. Huithe Råskin Nagett malstugne. GripshInvent. 1553. BoupptSthm 28/8 1659. särsk. bildl., om person, = -äten d. Han såg malstungen och tärd ut. Allardt Byber. 1: 42 (1885).
-SÄKER. om tyg: som medelst ngt preparat skyddats mot angrepp av mal. SvD(A) 1930, nr 244, s. 9.
-TINKTUR. jfr -medel. Hagdahl Fråga 210 (1883).
-VÄXT, r. l. f. växten Plectranthus fruticosus L'Herit., som användes för att fördriva mal. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 78. 2NF 21: 1058 (1914).
-ÄGG, n. Hagdahl DBäst. 193 (1885).
-ÄKTA, adj. = -säker. HantvB I. 8. 1: 119 (1939).
-ÄTA. (†) i pass., om tyg: bli maläten. Fatab. 1911, s. 83 (1769).
-ÄTEN, p. adj. [fsv. malätin (SthmTb. 1: 1)] om (föremål av) tyg l. pälsvärk l. papper o. d.: angripen l. skadad av mallarver. (Seglet) war alth Maalättidh. SkeppsgR 1543. Gamla, halfmurkna och malätna papper. Lundberg Paulson Erasmus 8 (1728). Morbror Jacobs .. malätna respäls. Siwertz JoDr. 19 (1928). särsk.
a) om djur: vars hårbeklädnad är (l. förefaller att vara) skadad av mal. När löss komma på Svinen, så se de rätt malätna och resna ut. Dahlman Reddej. 102 (1743). 3SAH 13: 148 (1843).
b) (†) i allmännare anv.: skadad av insekter o. dylika smådjur. En gammal maalätin ost. VDAkt. 1694, nr 1172; jfr mal, sbst.2 1 c. Linné Bref I. 2: 61 (1746; om drog).
c) övergående i bet.: sliten, sjaskig (jfr d nedan). Det stora, kyliga, öde huset, med dess fällda, litet malätna elegans. Kurck MargA 58 (1925).
d) i utvidgad anv., om person, eg.: som bär malätna kläder; illa klädd, sjaskig; äv. i allmännare anv.: som förefaller avsigkommen l. som är avtärd o. mager; äv. bildl.: torr, tråkig. Möller (1790, 1807). Topelius Dagb. 3: 347 (1838). Båda sågo de i sina kläder malätna och unkna ut. Backman Reuter Lifv. 1: 25 (1870). Ungdomen får icke vara torr och maläten. Svedelius Lif 480 (1887). En massa malätna, mögliga, urmodiga europeiska slöfockar. Frölich Lewis Babb. 223 (1923).
e) (†) bildl., om person: barskrapad, fattig. VDAkt. 1708, nr 299.
f) bildl., om åsikt, skildring o. d.: antikverad, förlegad. Den gamla efter mångas befarande malätna beskrifningen på theologi. Thomander 2: 43 (1831). Malätna föreställningar. Heidenstam Vad vilja vi? 24 (1914). GHT 1935, nr 215, s. 12.
-ÖRT, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content