SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MALAKO- mal1akω- l. -o- l. -å-, resp. 101—.
Ordformer
(äv. -aco-)
Etymologi
[jfr t. malako-, eng. o. fr. malaco-, av gr. μαλακο-, ssgsform till μαλακός, mjuk]
i ssgr.
Ssgr: MALAKO-LIT1004. [till gr. λίϑος, sten] miner. benämning på ett till pyroxengruppen hörande, i allm. grönt mineral. FKM 3: 298 (1810). Frosterus Min. 41 (1917).
-LOG1004. zool. vetenskapsman som ägnat sina studier åt blötdjuren. Quennerstedt KampTillv. 38 (1898). 2LUÅ II. 2: nr 10, s. 12 (1907).
-LOGI10104. zool. lära(n) om blötdjuren, förr äv. om de lägre djuren i allm. Dahlbom Insekt. Inl. 3 (1837). SvUppslB (1934).
Avledn.: malakologisk, adj. zool. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content