SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MARKTSCHREJER mar4kt~ʃräj1er l. 3~20, förr äv. MARKSCHREJER, m.||(ig.); best. -n; pl. =; l. MARKTSCHREJARE mar3kt~ʃräj2are, förr äv. MARKSCHREJARE l. MARK(T)SKRIARE l. MARKSKRIKARE, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(mar- 1794. mar(c)k- 17301889. markt- (marcht-) 1713 osv. -schrejare (-skr-, -ei-, -eij-, -ey-) 1713 osv. -schrejer (-ei-, -eij-, -ey-) 1783 osv. -skriare 17301799. mar(c)kskrikare 17371824)
Etymologi
[jfr d. markskriger; av (resp. efter) t. marktschreier, till markt (se MARKT) o. schreien (se SKRIA)]
(i sht i fråga om ä. l. mera primitiva förh.) kringresande försäljare av kramvaror l. förevisare av konster l. kuriositeter som uppträder på marknader o. dyl. o. därvid högljutt ropar ut vad han har att sälja l. förevisa. Scherping Cober 2: 267 (1737). Ibland de Gycklerier, dem Africas Marktskriare för penningar visa, är äfven det ohyggliga skådespel, att de uppäta lefvande Ormar. Ödmann StrSaml. 5: 71 (1792). En marktschreiare står i närmaste gatuhörn (i Paris) och skriker ut sina varor. Bolander ManNas. 26 (1925). — särsk.
a) (†) om dylik kringresande försäljare av medikamenter, kvacksalvare. Scherping Cober 2: 401 (1737). Qvacksalvare och Marktskriare lofva i sina sedlar et förnuft- och skriftmässigt bevis, at deras Medicin måste hjelpa. Wulf Köppen 2: 1018 (1800). Ekbohrn (1904).
b) (i vitter stil) bildl.: gycklare; charlatan, humbugsmakare, skojare. Desse uppenbare Marckskriare, desse Kyrkio-Helgon, som utan blygsel fördrista sig at missbruka och hafva sitt Apespel med de Ting som Menniskiorne hålla uti högsta Värde och Anseende. Lagerström Tart. 20 (1730). Grimberg VärldH 4: 556 (1930).
Ssgr: MARKTSCHREJER- l. MARKTSCHREJAR(E)-GREPP. (-skriare-) (†) knep som en marktschrejer använder. Nordberg C12 1: 158 (1740).
-TON ~tω2n. (-ar 1811. -er- 1820) (numera bl. tillf., i vitter stil) ton som en marktschrejer använder vid utbjudandet av sina varor; vanl. bildl. Phosph. 1811, s. 187. Tegnér (WB) 3: 506 (1820; bildl.).
Avledn. (i vitter stil): MARKTSCHREJA, v. utropa l. göra reklam för ngt på samma (oblyga, skrytsamma) sätt som en marktschrejer utropar sina varor. Livijn 2: 275 (1834). SvD(A) 1930, nr 60, s. 6.
MARKTSCHREJERAKTIG, adj. Jungberg (1873). Detta marktschreieraktiga sätt att göra reklam för varan. Böök ResSv. 192 (1924; i bild).
MARKTSCHREJERI, förr äv. MARKTSKRIERI, n. [av t. marktschreierei] skrytsamt utbjudande l. utropande av l. reklamerande för ngt (särsk. ngt värdelöst); nästan bl. bildl.; äv.: humbugsmakeri, skoj. Polyfem IV. 7: 3 (1811). jfr: Detta religiösa marktschreierei. SvD(A) 1931, nr 80, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content