SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MARLEKA ma3r~le2ka l. MALLRIKA mal3-rika2 l. 400, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. MARLEK ma3r~le2k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(mallrika (-icka) 1841 osv. malreka (-ecka) 17581807. malrika 17301906. marlek 17301912. marleka 1747 osv.)
Etymologi
[av MARA, sbst.1, o. LEKA, sbst., resp. LEK, sbst., eg.: leksak för maran; formen mallrika uppkommen gm metates]
(folkligt i vissa trakter o. geol.) i lera bildad kalkkonkretion av kalkhaltig lera med i allm. rundad form (liknande ett med konst förfärdigat föremål, ss. en trissa, en ring l. dyl.); jfr NÄCKE-BRÖD. Bromell Berg. 41 (1730). Bergstrand Geol. 54 (1859). Modin GTåsjö 14 (1916).
Spoiler title
Spoiler content