MEDALJERA me1dalje4ra l. med1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MEDALJÖR.
Ordformer
(medalj- 1885 osv. medaill- 1837)
Etymologi
[jfr t. medaillieren; av fr. médailler; avledn. av médaille (se MEDALJ)]
tilldela (ngn) belöningsmedalj; överlämna l. utdela sådan medalj åt (ngn); utmärka l. belöna (ngt, t. ex. ett konstvärk) med medalj; äv. i p. pf. ss. adj.: som har erhållit l. som bär medalj, medaljprydd. En grann medaljerad och mustacherad gendarm. Beckman Främl. 40(1885). Inrikesministern (i Frankrike) har medaljerat de sårade polismännen. Dagen 1898, nr 15, s. 3.(Oljemålningen) ”Fiskarne i Normandie” som medaljerades och inköptes af franska staten. Pauli Konstn. 26(1913). — Anm. I följande ex. synes ordet förekomma i bet.: framställa en medalj med (ngns) bild. Börne är död och hvilar nu i Père Lachaises kyrkogård. .. David har medaillerat sin aflidne vän. SvLittFT 1837, sp. 351.
