SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOXA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. moxa; av jap. mokusa, av moe kusa, brinnande ört]
(†) ett folkmedicinskt, från Japan o. Kina infört medel mot gikt l. djupt liggande varbildningar o. d., bestående av ett stycke av ngt brännbart ämne som avbrändes tryckt mot huden över det sjuka stället, varigm uppkom ett brännsår som gm sitt varflöde ansågs avleda den sjukdomsalstrande materien. Möller (1790). Hos barn, som icke alltför länge varit besvärade af epileptiska anfall, har moxan vanligast blifvit applicerad tätt ofvan foramen magnum. ASScF 14: 452 (1885). Västerb. 1935, s. 132 (om ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content