MUSKILA mɯ3s~ɟi2la l. MUSKYLA mɯ3s~ ɟy2la, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-kila 1796—1917. -kyla 1691—1917. -kölle 1798)
Etymologi
[jfr d. moskølle; av mnt. moskule, nt. muskül (motsv. t. muskeule) l. holl. moskuil, av mos (se MOSSA, sbst.1) o. kule, kül(e) resp. kuil (se KILA, sbst.,KYLA, sbst.1), eg.: klubba använd att därmed banka in mossa i fogar o. d.]
sjöt. ett slags träklubba som användes vid utförandet av diverse sjömansarbeten (särsk. bearbetning av tågvärk). Rålamb 10: 45(1691). Rulla på slagen kring tåget mot tiren, och klappa dem väl åt med muskila. Roswall Skeppsm. 1: 76(1803). Ramsten o. Stenfelt(1917).
SAOB
