SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOSSA mos3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. MOSSE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BtÅboH I. 1: 31 (1554), Marklin Illiger 437 (1818); förr äv. MOSS, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(mos- 15381745. moss- (-å-, -sz-) 1538 osv. mås- (-åå-) 15541817. mååss- (-sz-) c. 15801675 (: mååss'). mös(s)- 1589. mos c. 15501687. moss (-å-) 15561821. mås (-åå-) 16471768. mååsz c. 1580. -a 1554 (oblik form), c. 1621 (nom.) osv. -e 15381881)
Etymologi
[fsv. mos resp. mosi (oblik form mosa), mossa, mosse; sv. dial. moss, mosse, mossa o. d., mossa; jfr d. mos, mossa, mose, mosse, isl. mosi, mossa, mosse, fht. mos, mossa, mosse, feng. mos, mosse, eng. moss, mossa; av germ. musa resp. musan, besläktat med lat. muscus, mossa, o. möjl. med MYR. — Jfr MOSSE, sbst.2, MYSSJA, sbst.]
växt tillhörande klassen Bryophyta Al. Braun bland kryptogamerna; äv. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) om lav; utom i fackspr. nästan bl. koll. (i sg., förr äv. i pl.) l. ss. ämnesnamn, om samling av dylika växter, antingen förekommande ss. betäckning på mark, sten, mur o. dyl. l. (för ngt ändamål) löstagna från sin växtort. Marken, bärget, trädet är beväxt l. betäckt med mossa. Repa mossa. Driva, täta en vägg med mossa. VarRerV 56 (1538). Then 19 Maij köpte iagh måsar 15 lass. BtÅboH I. 1: 31 (1554). Then hwita mosan på Eke trä. BOlavi 130 b (1578). Gettren gnaga måss af sten. Frese PoëtSambl. 4 (1728). Här är mossan mjuk och skuggan sval. Fröding Guit. 20 (1891). — jfr BJÖRK-, BJÖRN-, BLAD-, BLOD-, BLOM-, BRUN-, BÅL-, FINGER-, FJÄLL-, FÄRG-, GRAN-, GREN-, GRÄS-, HALV-, HAVS-, HED-, HORN-, HUS-, HÅR-, HÄNG-, ISLANDS-, JORD-, KÄLL-, KÄRR-, LET-, LEVER-, LJUNG-, LUNG-, LÖV-, REN-, RÖD-, SJÖ-, SKOGS-, SOP-, TAK-, TAND-, TORV-, TRÄ-, VATTEN-, VIT-, VÄGG-MOSSA m. fl. — särsk.
a) oeg., om vissa grönalger, växande på föremål l. varelse o. tydande på hög ålder o. d. När en Menniskio Skalle ligger länge uthi Droppa, eller annorstädes uthi Wätska, wäxer ther Måsa uppå. IErici Colerus 2: 67 (c. 1645). En gammal kullrig kiloabborre ”med mossa på ryggen”. Hammarström Sportfiske 309 (1925).
b) bildl. i sådana uttr. som det växer l. gror mossa (stundom äv. mossa l. mossan växer osv.) l. över ngn l. ngt, ss. beteckning för hög ålder l. för ett långvarigt stillastående som medför andlig l. kroppslig försoffning; äv. ss. beteckning för att ngt med tiden begraves i glömska. VDAkt. 1661, nr 343. (Ni skall) få bli qvar i Stockholm, til dess måssan växer på Er. Gyllenborg Sprätth. 40 (1737). I Ädle! mossa gror på edra glömda ben. Tegnér (WB) 2: 65 (1811). Det växte väl mossa öfver den här saken .., han skulle kanske glömma den. Janson Gast. 250 (1902). jfr (skämts.): Tidens tand som läker alla sår och strör mossa på gamla minnen. Holm BevO 250 (1939).
Ssgr: A: MOSS-AGAT. [jfr t. moosachat] miner. agatvarietet med greniga, mossliknande teckningar. Bergman Jordkl. 2: 368 (1774).
-ART. (moss- 1788 osv. mosse- 1791) bot. VetAH 1788, s. 144.
-ARTAD, p. adj.1 (p. adj.2 se sp. 1421). TLäk. 1834, s. 450 (om sjukdom med utslag liknande mossa).
-ASKA, r. l. f. aska av mossa. Wingård Minn. 7: 41 (1847).
-BEHÄNGD, p. adj. (i vitter stil) Almqvist Jagtsl. 55 (1832).
-BEKLÄDA. bekläda l. betäcka med mossa l. lav; nästan bl. i p. pf. ss. adj. VetAH 1810, s. 196.
-BEKLÄDNAD. Böttiger 6: 223 (1836).
-BELUPEN, p. adj. övervuxen l. betäckt med mossa l. lav; om mark(område): mossbunden. Mossbelupna stenar, klippor. Ossian 1: 58 (1794). särsk. bildl., ss. beteckning för hög ålder l. långvarigt stillastående o. d.; jfr mossa, sbst.1 b. Arnell Scott Sjöfr. 3 (1829). Mossbelupna donationer, där pengarna ligga och självväxa till jättesummor. SvD(A) 1933, nr 47, s. 10.
Avledn.: mossbelupenhet, r. l. f. (mera tillf.) Zilliacus JapSt. 36 (1896).
-BELÖPA. (mindre br.) i pass.: bli mossbelupen; äv. bildl. Palmær Eldbr. 342 (1846; uppl. 1886; bildl.). Lindqvist Dagsl. 2: 172 (1900).
-BETÄCKNING. i sht konkret. Hisinger Ant. 7: 103 (1840).
-BETÄCKT, p. adj. Valerius 2: 38 (1809).
-BEVUXEN, p. adj. Mos-bewuxne Steenar. Spegel GW 237 (1685).
-BEVÄXT, p. adj. Hagberg Shaksp. 3: 184 (1848).
-BJÖRKSKOG~20 l. ~02. (i fackspr.) på mossbevuxen mark. ArkBot. III. 3: 10 (1904).
-BLANDAD, p. adj. (i fackspr.) JWerfvingh (1695) hos Modin GTåsjö 136. —
-BLOMMA, r. l. f. bot. befruktningsorgan jämte omgivande blad på mossa. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 26.
-BLOMNING. om det förr antagna förhållandet att mossorna blomma. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 27.
-BLÅSA, r. l. f. (†) = -blåssnäcka. Fischerström 2: 211 (1780).
-BLÅSSNÄCKA~020. (numera knappast br.) zool. snäckdjuret Physa fontinalis Lin., blåssnäcka, som lever på mossor. Rebau NatH 1: 704 (1879). FoFl. 1912, s. 195.
-BO, n. (fågel- l. insekts)bo av l. bland mossa. Zetterstedt SvLappm. 1: 252 (1822).
-BRUN.
-BRUNT, n. (moss- 1928. mosse- 1843) brunaktig färg(nyans) liknande mossors. BotN 1843, s. 71. Sahlin SkånFärg. 154 (1928).
-BRÖD. (moss- 1853 osv. mosse- 1589 (: Mössebrödh)) (om ä. förh.) nödbröd bakat av lav (i sht av islandslav) l. mossa. Berchelt PestOrs. B 2 a (1589). Ilmoni Sjukd. 3: 40 (1853).
-BUNDEN, p. adj. om mark o. d.: där mossa mer l. mindre vuxit sig in. Mager kärr- och mossbunden vall. SFS 1825, s. 8.
-BÄDD.
1) (i vitter stil) (tillfällig) ligg- l. viloplats av mossa; jfr bädd 1. Alrik bar den afsvimmade Frida till en mossbädd. Knös Elfv. 124 (1852).
2) om markbetäckning av mossa; jfr bädd 3 c; förr äv. om lager l. skikt av förmultnad mossa; jfr bädd 6 a. Gadd Landtsk. 2: 285 (1775). I mossbädden gro granens frön med lätthet. ASFFlF 42: 137 (1915).
-BÄNK. mossbeklädd jordvall l. avsats använd som sitt- l. liggplats. Stridsberg Friman 3 (1798).
-BÄR, se mosse, sbst.2 ssgr.
-CHOKLAD. (†) massa l. pulver som beretts av kakaopulver, socker o. islandslav m. m. Bergqvist Hush. 129 (1834). SvKock. 180 (1837).
-DJUR. zool. individ av de ytterst små, vanl. i havet levande, polypliknande kolonidjuren Bryozoa, vilkas kolonier till utseendet påminna om mossa. Thorell Zool. 2: 323 (1865).
-DRAG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1422). (i fackspr.) fogränna i stockväggar som tätas med mossa. VetAH 1739, s. 167.
-DRIVEN, p. adj. om stockvägg i hus: tätad i fogarna med mossa. Forssman Aftonl. 12: 195 (1904).
-DRÅG(A), -DY, se mosse, sbst.2 ssgr.
-DYNA. (om ä. förh.) (liten) dyna med stoppning av mossa. BoupptVäxjö 1838. MosskT 1889, s. 33 (ss. förbandsartikel).
-FILT.
1) filt förfärdigad av mossa. MosskT 1892, s. 430.
2) filtartad mossbetäckning på träd o. d. NoK 73: 119 (1927).
-FINGERSVAMP~002. bot. svamp av släktet Clavaria Lin. Hallström Skogsl. 151 (1904).
-FJÄLL. (i fackspr.) mossbevuxet fjäll (se fjäll, sbst.1). Gadd Landtsk. 1: 209 (1773).
-FJÄLLAV~02. bot. laven Massalongia (Lecanora) carnosa Lin. (Dicks.) Körb., som har fjällik bål o. växer på mossa. Krok o. Almquist Fl. 2: 118 (1907).
-FLARK, se mosse, sbst.2 ssgr.
-FLORA. bot. jfr flora 3. BotN 1866, s. 128.
-FLOX. bot. växten Phlox subulata Lin., som bildar mossliknande mattor av fina krypande skott. 2NF 37: 610 (1925).
-FLY, se mosse, sbst.2 ssgr.
-FRI. (i fackspr.) om mark(område), träd(grenar) o. d. Gadd Landtsk. 1: 259 (1773).
-FRUKT. [jfr t. moosfrucht] (numera knappast br.) bot. = -kapsel. Hartman Fl. clxiii (1838). Fries Växtr. 262 (1884).
-FRÖ, n. (†) spor på mossa. Brauner Åker 139 (1752). Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 34.
-FULL. (moss- c. 1755. mosse- c. 16451739) (†) full av l. övervuxen med mossa. IErici Colerus 1: 50 (c. 1645). Schenberg (1739).
-FYLLD, se mosse, sbst.2 ssgr.
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f.
1) (i sht mossgrön l. grönbrun) färg som liknar mossornas. Topelius Vint. I. 2: 54 (1867, 1880).
2) (†) färgämne berett av lavar. Berzelius Kemi 5: 618 (1828).
-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg. Freja 1885, s. 6 (om plysch).
-FÖRBAND. (tillfälligt) förband (se d. o. 1 b) vari ingår en med vitmossa stoppad dyna. MosskT 1889, s. 33.
-GARN. textil. löstvinnat, tvåtrådigt ullgarn spunnet i öglor, öglegarn. NJournD 1859, s. 85.
-GLUGG. (†) (om ä. förh.) inhuggning i stocken vid knuten på ett timrat hus, stoppad med mossa för att förekomma drag genom knuten. VetAH 1739, s. 145. König Mec. 92 (1752).
-GRODD, p. adj. övervuxen av mossa l. lav. Mossgrodda stubbar. AHB 108: 46 (1881). TurÅ 1934, s. 121 (om klippor).
-GRUPP. bot. grupp l. samling av mossor; äv. om viss systematisk grupp inom Linnés system. BotN 1900, s. 135. Andersson o. Birger 117 (1912).
-GRÅ. grå såsom l. av grå mossa l. lav. Mellan mossgrå stammar. Kléen Jasm. 11 (1898). jfr (†): Mos-grå-rutne Stubbar. Spegel GW 160 (1685).
-GRÖN. djupt grön ss. mossa. Iduna 1864, s. 90.
-GRÖNT, n. mossgrön färg. SFS 1876, nr 8, s. 6.
-GÅNGEN, p. adj. = -bunden. SvSaml. 3—6: 146 (1690). Mossgången hårdvall. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 45, s. 13.
-GÖL, se mosse, sbst.2 ssgr.
-HARV. för uppraspning av mossa. Schulthess (1885).
-HARVNING. jfr -harv. Grotenfelt LantbrFinl. 113 (1896).
-HED, se mosse, sbst.2 ssgr.
-HERBARIUM. bot. herbarium med mossväxter. Sthm 1: 449 (1897).
-HUMLA, f. l. r. [jfr t. mooshummel]
1) zool. humlearten Bombus muscorum Lin., som bygger sitt bo i mossa. Linné SystNat. 64 (1748). Orgeln (lät) som en mosshumla. Sundblad GBruk 79 (1888).
2) (i vissa trakter, vard.) i utvidgad anv., nedsättande om l. till person: trög, oföretagsam person, drönare, slöfock. Lundegård DrMarg. 1: 10 (1905). GHT 1944, nr 208, s. 18.
-HUV. [jfr t. mooshaube] (†) bot. huv l. lock som sitter på mossornas sporkapslar. Dalin (1853).
-JORD, se mosse, sbst.2 ssgr.
-KAKA, r. l. f.
1) (i vitter stil) om låg tuva av mossa. Strindberg Skärk. 70 (1888).
2) bag. mycket lätt, porös, sockerkaksliknande kaka, svamptårta. Dalin (1853).
-KAPSEL. bot. om den sporbildande, könlösa generationen hos mossorna, sporkapsel, sporofyt. GAndersson i Fennia XV. 3: 134 (1898).
-KLÄDD, p. adj. (i vitter stil) mossbeklädd. PoetK 1822, 1: 118. Lagerlöf Holg. 2: 37 (1907).
-KOL, se mosse, sbst.2 ssgr.
-KRUSIG. (i fackspr.) krusig som vissa mossarter. GbgTrädgFPrisuppg. 1888, s. 11 (om körvel).
-KRÄKLING. (†) bot. växten Andromeda hypnoides Lin., som liknar björnmossa; jfr -ljung. Kindberg SvFl. 175 (1877).
-KUDDE. (förr) kudde l. dyna stoppad med mossa. MosskT 1889, s. 160.
-KUNSKAP~02 l. ~20. (†) = -kännedom. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 26.
-KVARN. (förr) kvarn varmed mossa maldes till strö. Saxon Härjed. 72 (1894).
-KVIST. (”gren” av) moss- (l. lav)planta. Bremer Dal. 44 (1845).
-KÄNNARE. [jfr t. mooskenner] bryolog. BotN 1867, s. 41.
-KÄNNEDOM~002 l. ~200. bryologi. WoH (1904).
-KÄRR, se mosse, sbst.2 ssgr.
-LAGER, n. lager l. skikt av levande (l. förmultnad) mossa. VetAH 1814, s. 84. LAHT 1900, s. 335.
-LAND, se mosse, sbst.2 ssgr.
-LAV.
1) bot. lav som växer på mossa; förr särsk. om arten Polychidium muscicolum (Sw.) S. Gray; jfr -trådlav. Liljeblad Fl. 335 (1792; om Polychidium muscicolum). ArkBot. II. 6: 2 (1904).
2) (†) blomväxten Tillandsia usneoides Lin., som hänger ned från trädgrenar liksom vissa mossor o. lavar. Bremer NVerld. 3: 21 (1854).
-LJUNG. bot. ljungväxten Andromeda hypnoides Lin., som har blommorna på grenar som likna vissa mossarter; jfr -kräkling. Krok o. Almquist Fl. 1: 80 (1901).
-LUDEN. (i vitter stil) luden av mossa l. lavar. De mossludna skogarnas gud. Karlfeldt FlPom. 30 (1906).
-LUMMER. bot.
1) (växt av) släktet Selaginella PB bland lummerväxterna. Svensson Kulturv. 13 (1893).
2) (†) = -ljung. ArkBot. II. 1: 28 (1904).
-LUPEN, p. adj. (moss- 1690 osv. mosse- 17521766)
1) mossbelupen; om mark o. d.: mossbunden. Måszlupna Ängiar. Rålamb 13: 24 (1690). Det mosslupna taket. Gripenberg Aho Minns 128 (1921). särsk. bildl., = -belupen slutet. Törneros Bref 2: 23 (1823). Den mosslupna ansvarighetslagen. Samtiden 1871, s. 9.
2) = mossig, adj.1 3; jfr mossa, sbst.1 a. (Den gamla karpens) hufvud var alldeles mosslupet. Samtiden 1874, s. 48.
-LÄGER. (enst.) viloläger av mossa. Almqvist Skälln. 85 (1838).
-LÄMNING. jfr lämning 1 d. BotN 1895, s. 254.
-LÄRA, r. l. f. = -kännedom. WoH (1904).
-LÖPA, v., -ning. (†) ss. intr. l. i pass.: bli mossbelupen. (Tillandningar) pläga efter 20 år moss-löpa. VetAH 1765, s. 108. Marken mosslöpes. Arrhenius Jordbr. 3: 280 (1861). (Ängs-)markens mosslöpning. Juhlin-Dannfelt 446 (1886).
-LÖS. (†) om byggnad: icke driven med mossa. Murenius AV 504 (1661).
-MADRASS. (förr) madrass stoppad med mossa. MosskT 1892, s. 430.
-MARK, se mosse, sbst.2 ssgr.
-MATTA, r. l. f.
1) matta förfärdigad av mossa; jfr matta, sbst.1 1. FrSkog. 118 (1892).
2) mattliknande täcke av mossa som betäcker mark l. skogssjö o. d.; jfr matta, sbst.1 2 a. Nordenskiöld Vega 1: 337 (1880). SkogsvT 1907, Fackupps. s. 82 (på skogskälla).
-MJUK, adj. (moss- 1881 osv. mosse- 1913) (i vitter stil) mjuk som mossa. Bååth NDikt. 126 (1881).
-MJÖL. (†) pulveriserad mossa (som förr användes till pudring av hudlösa ställen på barn). Aken Reseap. 223 (1746).
-MYLLA, se mosse, sbst.2 ssgr.
-MYR. (moss- 18911904. mosse- 1720) mossbevuxen myr; äv. (i fackspr.): försumpning som huvudsakligen är bevuxen med vitmossor. Afzelius Sag. XI. 2: 245 (i handl. fr. 1720).
-NÅT. (i vissa trakter) mossdriven nåt. Sundström Ljuger 26 (1934).
-PLANTA, r. l. f. Bremer Strid 133 (1840).
-PUDDING. kok. porös pudding av grädde, ägg, mandel o. socker. HemKokb. 262 (1903).
-PUTT, r. l. m., förr äv. -PUTTA, r. l. f. liten vattensamling l. försumpning (mer l. mindre igenvuxen) med mossa; jfr moss-göl (se mosse, sbst.2 ssgr). VexiöBl. 1814, nr 47, s. 2 (: Mossputta). Rosenius SvFågl. 5: 91 (1936).
-RENSA. (†) rensa (ngt) från mossa, skrapa av mossa på (ngt). Taket (bör) väl mossränsas med järnskrapa inan .. (rödfärgningen) företages. Wallquist EcclSaml. 1—4: 283 (1788).
-RIK. om mark(område), skog o. d.: rikligt bevuxen med mossa. MeddSFFlF 12: 54 (1885).
-RIKE. (†) = -flora. BotN 1882, s. 124.
-RINNA, v. (†) bli mossbunden. Ett Tofvigt Äng, som .. öfver hundrade åhr .. burit hö, måste äntlig gifva tapt och måsrinna. Stridsberg Åkerbr. 31 (1727).
-RIS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1424). (†) bot. mossljung. Nyman VäxtNatH 2: 162 (1868).
-ROS, r. l. f. [jfr d. mosrose, t. moosrose]
1) den odlade törnrosarten Rosa muscosa Mill., vars blomskaft, foderblad o. fruktämne äro besatta med mossliknande ludd; stundom äv. om andra rosarter. DA 1824, nr 298, Bih. s. 1. Abelin VTr. 95 (1903).
2) (†) växten Campanula glomerata Lin., toppklocka. Schulthess (1885).
Ssgr (till -ros 1): mossros-blek. Fröding Eftersk. 1: 9 (1893, 1910).
-buske. ÖoL (1852).
-ROSLING. bot. mossljung. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 210 (1901).
-ROT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1424). rot av mossväxt. HFinLappm. 3: 245 (1784).
-ROVA. (i vissa trakter) morot. HbTrädg. 2: 71 (1872).
-RÖTT, n. (†) rött färgämne berett av lavar. Berzelius Kemi 5: 618 (1828).
-SAMHÄLLE~020. (moss- 19011921. mosse- 1930) (i fackspr.) växtområde för mossor. Uppl. 1: 108 (1901).
-SKRAPA, r. l. f. (moss- 17161790. mosse- 16901790) skrapa för avskrapning av mossor o. lavar. Rålamb 14: 147 (”145”) (1690).
-SKRUV, r. l. m. [jfr t. moosschraube] zool. lungsnäckan Pupa Drap., i sht arten P. muscorum Müll., som helst uppehåller sig under mossa. Rebau NatH 1: 703 (1879).
-SKÄGG. (från klippor, grenar o. d.) nedhängande, skäggliknande mossor l. lavar. TurÅ 1907, s. 17.
-SLÄTT, se mosse, sbst.2 ssgr.
-STAM. bot. stam på bladmossor. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 33.
-STJÄLK. (†) = -stam. Marklin Illiger 356 (1818). BotN 1874, s. 152.
-STRÄNG, se mosse, sbst.2 ssgr.
-STÖTA. (†) täta (en stockvägg) gm indrivande av mossa i fogarna mellan stockarna. Leijonflycht 23 (1827).
-SYSTEM. (†) bot. vetenskapligt system för klassificering o. bestämning av mossor. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 28. Därs. 1834, s. 27.
-TAPP. (moss- 1752 osv. mossa- 1745) tapp l. tuss av mossa l. lav; äv.: mosstuva. Juslenius 366 (1745). Brauner Åker 121 (1752). Stora mosstappar hängde ned från grenarna. NoK 73: 119 (1927).
-TORV, se mosse, sbst.2 ssgr.
-TOVA, r. l. f. tapp l. tuss av mossa. Heidenstam Skog. 284 (1904).
-TRÅDLAV~02. bot. = -lav 1. Krok o. Almquist Fl. 2: 132 (1907).
-TUNDRA. (i fackspr.) tundra bevuxen med mossa. Fries SystBot. 282 (1897).
-TUVA. (moss- 17521918. mosse- 1722) bevuxen med l. bestående av mossa. Landsm. 2: XLVI (1722).
-TÅGA, r. l. f. (†) (rot)tråd av mossa. Brauner Åker 122 (1752).
-TÄCKE. [jfr d. mostæppe, t. moosteppich] mossvegetation som bildar ett täcke. Juhlin-Dannfelt 356 (1886).
-TÄCKT, p. adj. Enbom Gessner 8 (1794).
-TÄKT. insamling av mossa (för olika ändamål). Hannikainen (1893).
-ULLSGARN. (†) mossgarn; jfr -voll. Berg Handarb. 7 (1873).
-VALL, se mosse, sbst.2 ssgr.
-VEGETATION. BotN 1842, s. 72.
-VOLL. [av t. mooswolle] (†) mossgarn. BoupptVäxjö 1877.
Ssg: mossvoll-garn. (†) = moss-ullsgarn. ÖgCorr. 1854, nr 71, s. 1.
-VUXEN, p. adj. (†) = -bevuxen. Schück VittA 4: 129 (i handl. fr. 1693). En hög, mossvuxen, kantig sten. Almqvist Kap. 35 (1838).
-VÄXEN, p. adj. (†) = -bevuxen. Peringskiöld MonUpl. 177 (1710; om runstenar).
-VÄXT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1425). (moss- 1727 osv. mossa- 1757)
1) förhållande(t) att det växer mossa. (Kalk-)brist .. är orsaken til mossväxt (på ängar). Serenius EngÅkerm. 172 (1727).
2) mossa, mossartad växt; äv. (i icke fackmässigt spr.): lav; i pl. äv. (bot.) benämning på en av kryptogamernas tre huvudavdelningar (Bryophyta). Kjärr och måsar skapas dageligen utom Ängull af måsväxter (osv.). Rothof 713 (1762). Fries SystBot. 239 (1897).
-VÄXT, p. adj. (numera föga br.) = -bevuxen. Moss-växt ängsmark. Serenius EngÅkerm. 48 (1727). Risberg Prop. 40 (1905).
-VÄXTLIGHET~002 l. ~200. = -vegetation. BotN 1886, s. 90.
-YXNE. (†) växten Listera cordata (Lin.) R. Br., som växer i fuktig mossa, spindelblomster. Nyman HbBot. 346 (1858).
-ÄNG, se mosse, sbst.2 ssgr.
-ÖVERDRAG~002. = -täcke.
-ÖVERDRAGEN~0020, p. adj. överdragen l. bevuxen med mossa. Wirsén NDikt. 1 (1880).
B (†): MOSSA-TAPP, -VÄXT, se A.
C (†): MOSSE-ART, -BRUNT, -BRÖD, se A.
-FLINGA. lavbål. VetAH 1754, s. 70.
-FULL, se A.
-KRATSA, r. l. f. = moss-skrapa. Ahlich Träg. 207 (1744).
-KRATSANDE, n. avskavning av mossa. Ahlich Träg. 207 (1744).
-LUPEN, -MJUK, -MYR, -SAMHÄLLE, -SKRAPA, se A.
-SVAMP. mjuk svamp? At du så brott til Jorden damp, / til hierna fick en mosze-swamp. Columbus BiblW F 3 a (1674).
-TE, n. dryck tillredd av islandslav. VetAH 1743, s. 310.
-TUDD. tuss l. tapp av mossa. Wallner Kol. 56 (1746; för tändning av kolmila).
-TUVA, se A.
Avledn.: MOSSA, v.2, se d. o.
MOSSAKTIG, adj.1 (adj.2 se sp. 1426). mossartad. Linc. (1640; under adarces). särsk. om skog: mossig (se mossig, adj.1 1 a). Haller o. Julius 7 (1908).
MOSSIG, adj.1, förr äv. MOSSOT, adj. (-ig 1587 osv. -ot c. 16351690) [fsv. mosugher; jfr d. mosset, nor. moset(e), t. moosig, moosicht]
1) betäckt l. övervuxen med l. full av mossa, mossbelupen, mossbevuxen; om torv: bestående av mer l. mindre oförvandlad mossa. Mossiga stenar, träd. Mossig äng, mark. Helsingius (1587). (Slottet) Stod än i mossig prakt, till hälften qvar. Franzén Skald. 3: 59 (1824, 1829). Ju mindre oförvandlad och mossig torfven är, desto sämre brinner den i högar. Lundequist Landtbr. 67 (1840). Mossiga fäbodar. Böök ResSv. 152 (1924). jfr grå-mossig m. fl. särsk.
a) (i fackspr.) om skogstyp (vanl. barrskog): som har markvegetationen till stor del sammansatt av husmossor. Lundström Skog. 17 (1895). LfF 1914, s. 115.
b) (i vitter stil) ss. beteckning för att ngt är gammalt o. förlegat; jfr mossa, sbst.1 b. Gammalt folk tråkade ut honom med sin mossiga klokskap. Nordensvan Pens. 3 (1883).
2) (numera föga br.) som liknar l. påminner om mossa, mossliknande, mossaktig. Lundgren MålAnt. 2: 120 (1872). Skogens troll .. / med mossigt hår och blanka ögonfjäll. Heidenstam NDikt. 79 (1915).
3) om fisk: så gammal att den blivit bevuxen med vissa grönalger; jfr mossa, sbst.1 a. Mossiga gäddor i gölarne. Holmström LändStränd. 2: 4 (1911).
Spoiler title
Spoiler content