SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MYCKENHET myk3en~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. 4) -er (Ekman Dagb. 110 (1789; i bet. 2), Samtiden 1870, s. 9 (i bet. 4) osv.).
Ordformer
(myck- (mÿck-) 1584 osv. myk- 1541c. 1730. -en- 1584 osv. -in- 15411655)
Etymologi
[avledn. av MYCKEN]
1) till MYCKEN I 1, 4: egenskap(en) l. förhållande(t) att finnas l. uppträda i stor utsträckning l. i stort antal; stor mängd, stort antal; äv. med försvagad bet. för att angiva viss mängd l. visst antal; numera företrädesvis i fråga om sak l. djur; särsk. dels i uttr. i, förr äv. till (stor o. d.) myckenhet, dels i förb. med prep.-uttr. med prep. av (vard. äv. med) l. med omedelbart anslutet sbst. Iagh skal så föröka tina sädh, at för stoor mykinheet skal hon icke kunna reknas. 1Mos. 16: 10 (Bib. 1541). Folck i myckenheet. OxBr. 1: 156 (1621). En särdeles myckenhet med godt Sjöfolk. HC11H 11: 133 (1697). Flygande blad utkommo (under franska revolutionen) ouphörligen i största myckenhet. Höijer 4: 353 (1797). (Fullaherna) äga .. förträffliga hästar, fast icke til myckenhet. Ödmann MPark 62 (1800). Redan har en myckenhet av mässgods anlänt. SDS 1929, nr 206, s. 6. En myckenhet harar. Kranck SlocknEldL 117 (1930). — jfr FOLK-MYCKENHET. — särsk.
a) (†) i uttr. myckenhet på (ngt), rikedom på (ngt). Girs Edelh. E 3 b (1627). Dryselius Måne 501 (1694).
b) (†) filos. mångfald; motsatt: enhet. JournLTh. 1812, nr 57, s. 3 (i Fichtes o. Schellings filosofi).
c) (†) överlägset antal av motståndare l. fiender, övermakt. Ge vika för myckenheten. Weste (1807). Snart omringades dryckessalen af en talrik skara hämdlystna fiender, och den tappre Johan stupade för myckenheten. Afzelius Sag. 4: 22 (1842). Schulthess (1885).
2) (†) mängd l. samling av personer som utgör l. uppfattas ss. ett helt, folkmassa, skara, hop, flock; allmänhet; menighet, församling, auditorium. 2Mack. 2: 21 (Bib. 1541). När iag öffver .. (Jonas Rothovius') leekamen uthij een stoor myckinheett predican hållitt haade (osv.). OxBr. 12: 412 (1626). Den nyvalde påfven .. gifver (från balkongen) med uppsträckta armar den apostoliska välsignelsen åt den inunder knäböjande myckenheten. Lundgren MålAnt. 1: 94 (1870). — särsk.
a) i sg. best.: den stora allmänheten, (den stora) hopen l. mängden, massan. CGTessin (1738) i 2Saml. 4: 182. Thet kan icke beskrifvas, huru stort insteg och anseende en last bekommer, sedan han antingen af myckenheten eller the förnämare fått burskap. Bælter Christen 154 (1743, 1748). Måste man ej .. ofta hålla till godo att skratta med den lägre myckenheten? Leopold 5: 452 (1799). Fryxell Ber. 6: 234 (1833).
b) övergående i bet.: folk (se d. o. 1); befolkning. Iagh skal förminska then mykinheten vthj Egypten. Hes. 30: 10 (Bib. 1541; Vulg.: Cessare faciam multitudinem Aegypti). Gadare invånare, och hela myckenheten i de Gadareners omliggande land, bådo .. (Jesus), at Han ville vika ifrån deras gränsor. Bælter JesuH 4: 343 (1757).
3) (numera knappast br.) den samlade mängden av (viss) materia l. av vissa föremål, massa; förr äv. om helheten l. summan av ngt. Warder watnens mykinheet tigh offuerteckiandes? Job 38: 34 (Bib. 1541). Ett Taal, är en mykenheet, som kommer aff Unitatibus (dvs. enheterna). AJGothus ThesArithm. 1 (1621). Myckenheten af desse nedfalne stenar gjorde ofta en tredjedel om icke mera, af hela bergets högd från sjelfva basis. Kalm VgBah. 60 (1746). Förminska blodets myckenhet genom åderlåtning. Berlin Lrb. 10 (1876).
4) viss mängd l. del av ngt (som angives med prep.-uttr. med av l. med omedelbart anslutet sbst. l. som underförstås), kvantum, kvantitet; numera bl. i fråga om ämne. Ju större och högre (pump-)Hiulen äro ju större myckenhet af watn kunna dhe utdrifwa (ur gruvan). Hiärne Berghl. 444 (1687). I böckers tryckande, af hvilka störste myckenheten hos oss utgår till gemene mans tiänst. Hof Skrifs. 116 (1753). En mindre myckenhet ståljern. JernkA 1852, s. 130. De myckenheter socker, som för säkerställande av landets försörjning med socker må anses erforderliga. SFS 1941, s. 1002.
5) (†) i sg. best.: största delen l. huvuddelen (av mänskligheten, ett folk, ett stånd o. d.), majoritet, flertal. Bælter Christen 167 (1743, 1748). Berch Hush. 61 (1747). (Den sv.-polska) Traktatens fulländning betraktades af Stanislaus såsom ett nödvändigt vilkor för att vinna myckenheten af adeln. 2SAH 54: 214 (1878).
Ssgr (till 1): MYCKENHETS-ADVERB. (mera tillf.) språkv. adverb som betecknar myckenhet. Olde FrSpr. 201 (1843).
-GODS. jur. gods som är bestämt allenast till art och myckenhet, generiskt gods. SvUppslB (1934).
-NAMN. (†) språkv. = -ord. Schiller SvSpr. 20 (1855). Lidforss TyGr. 16 (1860).
-ORD. (†) språkv. kollektivum. Olde FrSpr. 36 (1843). Löfgren TySpr. 138 (1880).
-TING. (numera mindre br.) jur. jfr -gods. 2NF 1: 1420 (1904). Därs. 6: 952 (1906).
Spoiler title