[jfr t. o. eng. myelin, fr. myéline; ordet bildat av den tyske medicinske forskaren R. Virchow († 1902) till stammen i gr. μυελός, märg]
anat. o. kem. fettartad, starkt ljusbrytande substans som uppbygger märgskidan omkring en nervs axelcylinder o. som förekommer i ett flertal animala vävnader (t. ex. vit hjärnsubstans, äggula), ävensom i vissa växtvävnader. Hygiea 1866, s. 278.Broman Männ. 1: 115(1925).
SAOB
