SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1945  

MYTINERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Delachapelle ExBook 32 (1669)); MYTINATION, MYTINERI (se avledn.).

Ordformer

(moutin- 1638 (: moutinationer, pl.). muten- 1729. mutin- 1614—1904 (: Mntineri). mütin- 1635—1713. mytin- 1616—1768. myttin- 1613 (: myttination))

Etymologi

[jfr t. meutenieren; av fr. mutiner, till mutin (se MYTIN, adj.)]

(†) göra myteri l. uppror; äv. i uttr. mytinera mot ngt, vägra att lyda en order o. d. Petreius Beskr. 1: 24 (1614). Hwilken emot sådana påbud (till soldaterna) mytinerar, och sigh offentligen ther emot med motwillighet setter straffas til lifwet. Gustaf II Adolf 251 (1621). Thet Arabiske Folcket .. begynte på sidstonne mutinera och falla ifrån sin Herre. Sylvius Mornay 664 (1674). Pfeiffer (1837). —

Avledn.: MYTINATION, f. [jfr ffr. mutination] (†) = mytineri. OxBr. 5: 38 (1613). RP 10: 528 (1644). —

MYTINERI, n. (äv. -ie) [jfr fr. mutinerie] (†) myteri; uppror, upplopp; lydnadsvägran. Ett mutineri emot Konungens Länsman. CBonde (1658) i HSH 6: 130. Ekbohrn (1904). —

SAOB

Alfabetisk lista

  myterkarl subst.
  mytermakare
  mytesman subst.
  mytin subst.
  mytin adj.
  mytinera verb
  mytinerande
  mytinerare
  mytinerisk adj.
  mytinär subst.
  mytiologisk

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content