publicerad: 1948
NÖDA, v., numera bl. dels (i vitter stil l. med prägel av folkligt spr.) i ipf. nödde nöd3e2, dels i p. pf. nödd nöd4, n. (mindre br.) nött nöt4 (LoW (1911), Östergren (1933)). (pr. sg. -er Pfeif DeHabitu 276 (1713). — imp. -a LPetri Sir. 13: 13 (1561). — ipf. nödde Apg. 16: 15 (NT 1526) osv. — sup. nött SvTr. 4: 31 (1522), BtFinlH 4: 360 (1568). — p. pf. nödd (nöödt) G1R 1: 286 (1524) osv.); l. (i bet. 2) NÖDAS, v. dep., numera bl. (i vitter stil, mera tillf.) i ipf. nöddes nöd3es2 (pr. sg. -es Sturzen-Becker Stormfogl. 2: 4 (1838). -as Tidfördrijf A 1 b (c. 1695). — ipf. nöddes (-is) G1R 1: 231 (1524) osv. — sup. -ats 2RARP I. 2: 229 (1720)).
Ordformer
(nö- c. 1695. nöd- (nödh-, nööd-) 1522 (: nödt, sup.), 1526 osv. -a 1522 (: nödt, sup.), 1526 osv. -as 1524 osv.)
Etymologi
[fsv. nöþa; motsv. d. nøde (fd. nøthæ), isl. neyða, got. nauþjan, fsax. nōdian (mnt. noden), mnl. noden (holl. nooden), fht. nōtjan (t. nöten), feng. nīedan; avledn. av NÖD. — Jfr TILLNÖDELSE, TILLNÖDING, TILLNÖDNING]
1) nödga (se d. o. 1) l. tvinga (ngn); äv. abs.; äv. med sakligt subj. (motsv. NÖDGA 1 d); särsk. i uttr. nöda ngn till ngt l. (till) att göra ngt, nödga ngn till (att göra) ngt; numera bl. (i vitter stil l. med prägel av folkligt spr.; jfr dock a) i ipf. o. p. pf.; jfr NÖD 7. Han wart eÿ nøødt ell[e]r twi[n]gat til at seliet. OPetri Tb. 26 (1524); jfr a. Apg. 16: 15 (NT 1526). Han nödde honom, at han skulle taghat, Men han wille icke. 2Kon. 5: 16 (Bib. 1541). Kolmodin QvSp. 1: 384 (1732; abs.). Vägens beskaffenhet nödde oss gång efter annan att till vattenpussars klargående göra längdsprång. Willebrand o. Rancken 19 (1885). Östergren (1933). jfr AV-NÖDD. särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tvungen, nödsakad; numera nästan bl. (fullt br.) dels i uttr. (vara l. bli o. d.) nödd till ngt l. (till) att göra ngt, dels i det pleonastiska uttr. nödd och tvungen, förr äv. nödd och tvingad (till ngt) o. d. G1R 1: 286 (1524). (Hans Brask) screff een liten scrifft så lydhandes, Til thenna besegling är jach nödd och twingat. OPetri Kr. 312 (c. 1540); jfr Fryxell Ber. 2: 234 (1826: Detta gör jag nödd och tvungen). Jag är i skogen födder / .. sedan så blef jag nödder / att bo vid Fyriså. Geijer (1841) hos Marcus GeijerL 372. Nödd är snart mödd. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Bildt) måste .. nödd och tvungen, åtaga sig platsen (ss. statsminister). De Geer Minn. 2: 291 (1892). Nils var nödd att taga avsked. Grafström SkånBaron. 9 (1915).
b) (†) i uttr. nöda sig ngnstädes l. till ngt, tränga in ngnstädes med våld; äv. i uttr. nöda ngn från sig, (gm sina handlingar o. d.) åstadkomma att ngn ser sig tvungen att lämna l. göra sig fri från en. Med sodana ocristeliige stycke, som förscriffna staa, haffuer eder naade (dvs. Kristiern II) nödt och trengt oss (dvs. Sveriges folk) fraa sigh. SvTr. 4: 31 (1522). Konung Sigismundus och the Polniske Ständer nödde sigh vthan orsaak til thetta Konungerijke Swerige medh Krijgh och örligh. Chesnecopherus Skäl Sss 1 a (1607).
2) ss. dep.
a) [jfr motsv. anv. av fsv. nöþas] i personlig konstr., i uttr. nödas (att) göra ngt, nödgas (se NÖDGA 2 a α) göra ngt; numera bl. (i vitter stil, mera tillf.) i ipf. G1R 1: 231 (1524). En .. Droning skiön / Som nöddes giffta sig. Runius (SVS) 1: 172 (1705). Fredin Dan. 21 (1888: att). Slaget begynte vid morgongry, / mot kvällen nöddes fienden fly. Melin Dikt. 2: 14 (1904). Bergman Knutsm. 5 (1916).
b) (†) i opers. konstr. med personobj., i uttr. det nödes ngn (icke) göra ngt, ngn behöver (icke) göra ngt; jfr NÖDGA 2 a β. Här det nödes mig ej den (dvs. en historia) berätta. Sturzen-Becker Sångmö 46 (1844).
Särsk. förb.: NÖDA PÅ l. UPPÅ. (†) tvinga l. truga på (ngn ngt); äv. refl.: vara påträngande gentemot (ngn), äv. om kvinna: truga sig på (en man), hänga sig på (en man). LPetri Sir. 13: 13 (1561). BtFinlH 2: 167 (1562; om kvinna). Därs. 4: 360 (1568).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content