SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1949  
O- ssgr (forts.): OEFTERTANKE. (†) brist på eftertanke, tanklöshet, obetänksamhet. Lidbeck Anm. 329 (1798). Wetterbergh KärlAff. 39 (1852).
OEFTERTÄNKSAM3~0020 (oeftertä´nksam Weste). (numera i sht i Finl., mera tillf.) obetänksam, tanklös; äv. dels: vårdslös, dels: oklok, dels (om handlande l. yttrande o. d.): illa överlagd. Brenner Dikt. 2: 92 (1729). Det vore .. oeftertänksamt utaf mig, att skänka bort min egendom åt skälmar. Kexél 1: 307 (1790). Jag var den tiden en vild oeftertänksam Pojke om femton år. Eurén Kotzebue OkSon. 9 (1794). Hertzberg Päivärinta 3: 128 (1886; om yttrande). Reuter Kapt. 98 (1931). Avledn.: oeftertänksamhet, r. l. f. (numera i sht i Finl., mera tillf.) Lagerbring 1Hist. 3: 361 (1776). Ramsay Barnaår 7: 12 (1906).
OEFTERTÄNKT3~002. (numera föga br.) om handling l. yttrande l. idé o. d.: illa överlagd, icke övertänkt, som präglas av obetänksamhet l. tanklöshet. Eurén Kotzebue Orth. 1: 38 (1793; adv.). Oeftertänkta hugskott. 2SAH 34: 430 (1861). Östergren (1933).
OEGEN. (†) om ägodel: som man icke (själv) rår om, som icke är ens egen. Inventarium tienar til at åthskillia egit Godz ifrån oegit. Hortulanus Rekn. H 6 b (1674).
OEGENNYTTA3~0020 (oegenny´tta Weste), r. l. f. (i sht i vitter stil) egenskapen l. förhållandet att icke vinnlägga sig om egna intressen; uppoffrande av egen fördel; osjälviskhet; altruism. Sahlstedt (1773).
OEGENNYTTIG3~0020 (oegenny´ttig Weste). som icke ser till egen fördel; som icke handlar av egoistiska motiv, osjälvisk; som vittnar om osjälviskhet. Sahlstedt CritSaml. 104 (1759; föreslaget som motsvarighet till fr. desinteressé). Rydén Pontoppidan 97 (1766). Tappre män äro icke sällsynte ..; oegennyttige äro det dess mer. Rydberg RomD 163 (1874, 1877). Siwertz JoDr. 150 (1928). Avledn.: oegennyttighet, r. l. f. (numera bl. tillf.) osjälviskhet. Schönberg ÅmVetA 1778, s. 34. HLilljebjörn Hågk. 1: 131 (1865).
Spoiler title