OKARINA ok1ari3na2 l. ωk1-, ngn gg äv. å1- l. ω1-, äv. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. oc(c)-, ock-)
Etymologi
[jfr t. okarina, eng. o. fr. ocarina; av it. ocarina, diminutivavledn. av oca, gås, av lat. auca (av ett äldre avica), avledn. av avis, fågel]
flöjtinstrument av porslin l. lergods, till formen påminnande om en fågelkropp o. vanl. försett med åtta tonhål; jfr LER-GÖK 1. (Lergökar) finnas numera att tillgå i musikhandeln under namn af okarina. Norman GossLek. 249(1878). Blomberg JordJag. 5(1924).
