SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OLAT ω3~la2t, r. l. f. l. m. (Wallin Vitt. 1: 20 (1805) osv.) ((†) n. Carlén Rosen 264 (1842: olatet)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Etymologi
[fsv. olat, n., äv. f. (SvKyrkobr. 353), otillbörligt l. ondskefullt beteende, osed; sannol. efter mlt. unlāt, otillbörligt beteende, ofog; av O- 2 o. LAT, sbst.2]
osed, (ful l. svår) ovana, oskick; fel; i sht i pl.; jfr LATER. Tessin Bref 1: 8 (1751; i pl.). Lycksökeri, en olat som är vidrig för hela det svenska lynnet. Järta 2: 543 (1846). Den attiska komediens .. olat att anfalla enskilda personer. GbgHÅ IV. 2: 15 (1898). Tidens olater. Karlfeldt Tank. 145 (1928). — särsk. om fel l. ovana hos (hus)djur. TIdr. 1883, s. 5 (hos hästar). (Gm en viss åtgärd) förebygger (man) .. att qvigan får olater. Grotenfelt Mejerih. 11 (1886).
Ssg (till olat slutet; mera tillf.): OLAT- l. (vanl.) OLATS-FRI. (olat- 1917. olats- 1919 osv.) Upsala 1917, nr 263, s. 8 (om stövare).
Spoiler title
Spoiler content