OMBRERA ombre4ra l. oŋ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. ombrieren; av fr. ombrer, av lat. umbrare, beskugga, avledn. av umbra, skugga]
skugga; schattera; äv. om färg: jämnt l. mjukt övergå från ljusare till mörkare l. från mörkare till ljusare nyans; numera nästan bl. (i fackspr.) i fråga om tyger l. tygband o. d., dels (om färg): visa dylika schatteringar (i ett band l. i vardera av ränderna i ett tyg o. d.), dels i p. pf. med adjektivisk bet. (om tyg l. band o. d.): som l. vars ränder ha(r) dylika schatteringar; äv. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om färgspelet l. schatteringen hos ombrerat band l. tyg. Pfeiffer(1837). Ombrerade sidensars-band. MagKonst 1840, s. 80. Ombreringen i ett sidenband. Arfwidsson Oisian 1: 48(1842). HantvB I. 8. 2: 407(1940; om färger).
