SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMSONST l. OMSYSS, adv.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord. om- 15261801. um- (vm-) 15301810. -sijds 1615. -sijs (-ss) 16331636. -sonst 15931810. -soss 1729. -sunst 16121781. -sus (-uu-) 15261652. -suss (-sz) 15281739. -synst 1616. -sys (-yy-) 15301729. -syss (-sz) 15561769. -syst 1709)
Etymologi
[av mlt. ummesus, t. umsonst, ä. t. um(be)sus, -süs, -süst, -sunst, -sünst, av mlt. umme resp. t. um (se OM, prep. o. adv.) o. en substantivering av adv. mlt. sus, t. sonst (mht. sus, sust, sunst)]
(†)
1) för ingenting, gratis, utan vederlag. At iach predikar christi euangelium, och gör thz frij om sus. 1Kor. 9: 18 (NT 1526). Omsys iagh siällan något gör. Asteropherus 35 (1609). Gud till Ähra, och min Nästa till gagn, gifwer iag .. (receptet) gärna och willigt omsunst. Roberg Beynon 81 (1697). Livin Kyrk. 37 (1781).
2) utan värkan l. effekt; förgäves; till ingen nytta; fåfängt; äv.: utan skäl; äv. i sådana uttryck som det är omsonst med ngn, det är ute l. slut med ngn, gå omsonst, bli resultatlös. 1Sam. 25: 21 (Bib. 1541). Wisseliga haffuer Paulus icke om susz, kallat Kyrkian Sanningenes Grund och Pelare. PJGothus Os. 239 (1603). Eljest är'et med mig platt omsunst / I then sorg måste jag försvinna. HSH 26: 36 (1616). Så går hon (dvs. min bön) ey omsunst. Kolmodinus Gen. E 4 a (1659). Ty kommen Skalder fram och visen, at Er konst / Bär märke, det I ej den samme lärt omsonst. Hesselius Zaletta 79 (1740). JournLTh. 1810, s. 761.
Spoiler title
Spoiler content