ORNANTISK ornan4tisk l. ωr- l. år-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[bildat till lat. ornans (gen. -antis), smyckande, prydande (särsk. i uttr. epitheton ornans, om smyckande epitet), p. pr. av ornare (se ORNERA)]
stilist. som tjänar att smycka l. pryda framställningen, som innebär (ut)smyckning, (ut)-smyckande; särsk. i uttr. ornantiskt epitet, smyckande epitet, epitheton ornans. Belfrage StilSt. 21 (1920). De ornantiska epiteten i (Heidenstams) Isissystrarnas bröllop. NordText. 1: 16 (1934). NysvSt. 29: 106 (1950).
