SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OVÅRDLIG ω3~2rdlig l. OVÅRDSLIG ω3~ 2rdslig, förr äv. OVÅRLIG l. OVÅRDELIG l. OVÅLELIG, adj. -are. adv. -A (-E) (†, PrivSvStäd. 3: 238 (1573: owårdelige), Nicander GSann. 48 (1766)), -EN (†, Rudbeckius Luther Cat. 261 (1667: owåleligen)), -T (Balck Idr. 1: 383 (1886) osv.).
Ordformer
(-våle- 1667. -vår- 1712. -vård- 17661904. -vårde- 1573. -vårds- c. 18951935)
Etymologi
[jfr sv. dial. ovörsli m. m.; sidoform till OVÅLIG, adj.2; jfr OVÖRDELIGA samt anm. sp. 1705]
2) (numera bl. tillf.) = OVÅLIG, adj.2 3. PrivSvStäd. 3: 238 (1573). (Gubben hade) vant sig vid att handskas ovårdsligt med skjutvapen. Hellström Storm 80 (1935). särsk. = OVÅLIG, adj.2 3 a. Balck Idr. 1: 383 (1886). Bagarynglingens ovårdliga framfart. PT 1904, nr 53 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content