publicerad: 1952
PADDLA pad3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(paddla 1828 osv. padla 1761)
Etymologi
1) ro med paddel (se d. o. 1); äv. tr., dels med avs. på kanot o. d.: ro l. framdriva med paddel, dels med avs. på person l. last: föra l. transportera i kanot o. d. gm rodd med paddel; äv. refl., särsk. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; äv. oeg., dels i fråga om framdrivande av båt med stör(ar) o. d., brukad(e) ss. paddel (paddlar), dels om kanot o. d.: röra sig l. framdrivas gm rodd med paddel o. d. En liten Indian-Canot .., hvaruti fyra Negrer med qvicka tag paddlade rakt på Briggen. Gosselman Col. 1: 19 (1828). Kanoter .. paddlade omkring oss. Andersson Verldsoms. 2: 36 (1854). Micke hade paddlat sig trött. Topelius Läsn. 8: 25 (1896). Roddarnas vilda ansträngningar att paddla oss ifrån det farliga grannskapet (av flodhästarna). Höpken Momb. 130 (1908). Genom paddlande med störar kunde man framdriva en lätt farkost. Hornborg Segelsjöf. 33 (1923). Snäckskalsfiskare, som .. paddla sina gondolliknande båtar genom vattnet. NoK 150: 115 (1942). jfr FRAM-PADDLA, ävensom KANOT-PADDLING. särsk. bildl.; särsk. i fråga om djurs l. människors simning l. gång o. d. (varvid händer l. fötter l. fenor o. d. röras liksom paddlar). Allardt Byber. 1: 124 (1885; om häst). Jag paddlade (under simningen) så nära intill stranden att (osv.). TurForskn. 3: 195 (1918). Kåhre VersHavsk. 28 (1929; om abborre). Småskrak låg och paddlade på den spegelblanka kyrkviken. Hellström Storm 145 (1935).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] om hjulångare: röra sig (framåt) l. bege sig (i väg ngnstädes) gm skovelhjulens kringvridande i vattnet; äv. refl.: på dylikt sätt ta sig fram (ngnstädes); äv. bildl., i fråga om människas (långsamma l. klumpiga) gång o. d.; numera bl. (mera tillf.) med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 (slutet); jfr PADDEL 2. Efter ungefär en halftimme kände vi, att (hjulångaren) ”Karavanen” började paddla framåt igen. Nyblom Hum. 245 (1874). NerAlleh. 1886, nr 122, s. 1 (refl.). Agrell Sthm 220 (1892; bildl.). Essén Fob 54 (1919).
Särsk. förb. (till 1 l., numera bl. tillf., 2): PADDLA BORT10 4. särsk. till 1: ro bort (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr. l. refl.; äv. oeg. l. bildl. Lundegård Prins. 157 (1889; bildl.). Kaudern Mad. 145 (1913; tr.). —
PADDLA FRAM10 4. särsk. till 1: ro fram (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr.; äv. oeg., om kanot o. d. Strindberg TrOtr. 2: 141 (1884, 1890; om båt). Fatab. 1939, s. 245. jfr frampaddla. särsk. refl.: ta sig fram (i en kanot o. d.) gm paddling; äv. bildl., om simmande djur o. d. Kalm Resa 3: 247 (1761). Sehlstedt 4: 2 (1871; bildl., om gås). —
PADDLA NED10 4 l. NER4. särsk. till 1: ro ned (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr. l. refl. Gripenberg Howard 10VeckKin. 179 (1927; tr.). —
PADDLA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) till 1: ro omkring (ngnstädes) med paddel; äv. tr.; äv. oeg. l. bildl., särsk. om simmande djur o. d. Lundgren MålAnt. 3: 3 (1873; om anka).
2) (numera bl. tillf.) till 2; om hjulångare: fara omkring (ngnstädes). Lundin o. Strindberg GSthm 523 (1882). —
PADDLA PÅ10 4. särsk. till 1; särsk. (ngt vard.): paddla (vidare) i snabb takt (utan att låta sig hejdas) o. d. Rosen Kap 169 (1912). —
PADDLA TILLBAKA10 040, äv. 032. särsk. till 1: ro tillbaka (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr. l. refl.; äv. oeg. l. bildl. Dahlgren Stanley 1: 183 (1890; tr.). —
PADDLA UPP10 4, äv. OPP4. särsk. till 1: ro upp (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr.; äv. refl.: ta sig upp (ngnstädes l. till en plats) gm paddling (i kanot o. d.); äv. oeg., om kanot o. d.; äv. bildl. Gosselman Col. 1: 227 (1830; refl., om kanot). SD(L) 1902, nr 211, s. 1 (refl., bildl., om säl). —
PADDLA UT10 4. särsk. till 1: ro ut (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr.; äv. refl.: ta sig ut (ngnstädes l. till en plats) gm paddling. Scholander I. 2: 233 (c. 1870; refl.). TurÅ 1935, s. 227. —
PADDLA ÖVER10 40. särsk. till 1: ro över (ngnstädes l. till en plats) med paddel; äv. tr. l. refl.; äv. oeg. l. bildl. SvD(A) 1934, nr 188, s. 18.
Ssgr (i allm. till 1): A (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. fattas ss. sammansatta med paddel): PADDEL-BÅT. jfr -kanot. Klint (1906). —
-KANOT. kanot (helt l. företrädesvis) avsedd för paddling; motsatt: segelkanot. Willebrand o. Rancken 49 (1885). Segelbara paddelkanoter. 3NF 11: 265 (1929). —
-ÅRA. åra avsedd l. använd för paddling; paddel (se d. o. 1). Sundén (1888). IdrFinl. 4: 87 (1906; efter handl. fr. 1884).
Avledn.: PADDLARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.
1) till 1: person som paddlar (kanot o. d.) l. som utövar paddelidrott; jfr kanotist. TIdr. 1882, s. 27.
Ssg (till paddlare 1): paddlar-märke. idrott. idrottsmärke (i brons, silver l. guld) som utdelas av Svenska kanotförbundet för vissa prestationer i paddling. SvD(A) 1918, nr 112 A, s. 12. NFSportlex. 4: 676 (1941). —
PADDLERSKA, f. (mera tillf.) kvinna som paddlar (kanot o. d.) l. som utövar paddelidrott. Östergren (1934).
Spoiler title
Spoiler content