SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PALAGONIT pal1agoni4t l. -gå- l. -gω-, l. 0104, r. l. m.; best. -en; pl. (om olika stycken l. arter) -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. palagonite; av t. palagonit, bildat till PALAGONIA, namn på en köping på Sicilien, där bärgarten finnes, o. tidigast använt av den tyske geologen W. S. Sartorius v. Waltershausen 1846]
miner. vittrad (hydratiserad) basalttuff med gulbrun till (grön)svart färg, förekommande i vissa yngre vulkanområden (bl. a. på Sicilien, Island o. Java); stycke av dylik bärgart. Hammargren Jordkl. 138 (1854). Klinckowström BlVulk. 1: 99 (1911).
Ssgr (geol. o. miner.): PALAGONIT-BRECCIA. breccia bestående av palagonit. Nathorst JordH 188 (1889).
-FORMATION. jfr formation 2 a α. Paijkull Isl. 133 (1866).
-LAGER, n. jfr lager, sbst.3 1 a. Paijkull Isl. 134 (1866).
-TUFF. [jfr t. palagonittuff] jfr palagonit. Erdmann Bergart. 180 (1855).
Spoiler title