PARADISISK par1adi4sisk l. pa1radi4sisk l. pa3ra~di2sisk (paradi´sisk Weste), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. paradisisk, t. paradiesisch, ävensom eng. paradisiac, fr. paradisiaque, gr. παραδεισιακός; avledn. till PARADIS, sbst.1]
1) som hör till l. härrör från l. har avseende på l. på annat sätt står i (direkt) samband med paradiset (se PARADIS, sbst.1 1). Kempe Graanen 79 (1675). Människoslägtet, som .. icke mer kunde bära och tåla den paradisiske härlighet, .. som (osv.). Nohrborg 148 (c. 1765). Det första hemmets förlorade paradisiska ängder. Rydberg Urpatr. 11 (1873).
2) (mera tillf.) som hör till l. har avseende på l. står i samband med det himmelska paradiset (se PARADIS, sbst.1 2), himmelsk. De paradisiska förhoppningarnas långa period. Lidforss Fragm. 167 (1895, 1904).
3) i bildl. l. oeg. anv. (väsentligen med anslutning till 1), för att beteckna att ngt i ett l. annat avseende påminner om tillståndet l. förhållandena i paradiset, särsk. gm att vara i högsta grad vackert l. härligt l. ljuvligt l. lyckligt l. bekymmersfritt o. d. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 56 (1741). Ett angenämt climat, en paradisisk ort. Remmer Theat. 2: 193 (1815). En afundsvärd, paradisisk tid. Ljunggren SVH 3: 395 (1881). Paradisiskt klara / skimra blåsippsflockar / bland de döda gräsen. Silfverstolpe Heml. 61 (1940). särsk.
a) (numera bl. tillf.) med tanke på det oskuldsfulla tillståndet i paradiset före syndafallet, övergående i bet.: oskyldig, ren, oskuldsfull. Menniskian som tilförenne war Paradisisk .. (blev efter syndafallet) Jordisk och Kötzligh sinnat. Kempe Graanen A 2 b (1675). Paradisisk och oskyldig ungdom. Agardh ThSkr. 3: 112 (1836). Badsederna voro paradisiskt oskyldiga på Utö. Laurin 4Minn. 470 (1932); jfr b.
