publicerad: 1952
PARADIS pa3ra~di2s, ngn gg par1adi4s l. pa1r- (pa`radis Weste; - -i´s Dalin; jfr păradis Bergroth FinlSv. 50 (1916)), sbst.1, n.; best. -et (Anm. I bet. 1 o. 2 står ordet nära ett egennamn, o. i best. anv. brukades i ä. tid så gott som alltid o. brukas, i vitter stil, stundom ännu oböjd form, utan slutartikel, t. ex. Luk. 23: 43 (NT 1526; ännu i öv. 1776; Bib. 1917: i paradiset), NPs. 1921, 504: 1); pl. = (Schroderus Os. 2: 218 (1635) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Thorild (SVS) 1: 118 (c. 1785), Östergren (1934; angivet ss. sälls.)).
Ordformer
(-dies 1756. -dis (-iis(s), -ijs, -ijsz, -ijss) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. paradis; jfr t. paradies, eng. paradise, fr. paradis; av lat. paradisus, av gr. παράδεισος, av fpers. paridaēza, inhägnad, park. — Jfr PARADISISK]
1) de första människornas hemvist (före syndafallet, enl. 1Mos. 2 o. 3), Eden(s lustgård); äv. i uttr. det jordiska paradiset l. paradisets lustgård, förr äv. lustgården paradis. OPetri MenSkap. 23 (c. 1540). Adam .. bleeff .. vthiagat ifrån Lustgården Paradijsz. Rauman Ryning 15 (1610). Menniskiones fall i Paradijs. KOF II. 2: 182 (c. 1655). Thet öpna Paradis. Spegel (1705; boktitel). Lennart hade varit som en orm i paradiset. Hedberg Dan 145 (1948). — särsk. (†) i vissa uttr. som ange att ngt är lika kortvarigt som de första människornas vistelse i paradiset. Opå thette rådett blef han så lenge bestondendes, lijke som Adam i paradis och jisen om pingesdagh tijdh. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539). Han hölt them troo .., / Föghe lenger än Adam war j Paradijsz. Svart Gensw. F 4 a (1558). Huru länge var Adam i Paradiset? Sparre Stand. 137 (1847).
2) de (i religiös mening) rättfärdigas uppehållsort efter döden, himmel(en); äv. abstraktare, om det saliga tillstånd vari de döda befinna sig i himmelen; äv. i uttr. det himmelska paradiset. Han wart vprykter till Paradijs. 2Kor. 12: 4 (NT 1526; Bib. 1917: till paradiset). Vnner doch eÿ migh Swerige then priss / igien at komma medh ähro, / så unner migh gudh sit paradÿss. Wivallius Dikt. 95 (1634). Genom de fagra / Riken på jorden / Gå vi till paradis med sång. NPs. 1921. 504: 1. — särsk. om himmelen enl. muhammedanernas religiösa föreställning. Schroderus Os. 2: 218 (1635). Grimberg VärldH 5: 228 (1931).
3) bildl., om ort l. plats där det råder idealiska förhållanden i ett l. annat avseende (t. ex. stor naturskönhet, ett härligt klimat) l. som erbjuder idealiska förutsättningar för ett lyckligt l. behagligt liv l. för (personer med) en viss värksamhet o. d.; jfr ELDORADO 2, HIMMELRIKE 3; äv. i sådana uttr. som ett jordiskt paradis, ett paradis på jorden. Phrygius MOlai B 2 a (1608). Jag kunde, i anseende till dessa och dylika härliga förmoner, väl kalla denna ö ett jordiskt paradis. DeFoë RobCr. 68 (1752). Om icke .. (Grimstahamns nybygge) skall bli ett paradis inom tio år, så vill jag låta christna om mig till Mickel. Almqvist Grimst. 21 (1839). Birger Jarls stad, .. tomtjobbarnes Paradis. Hedenstierna FruW 185 (1890). Nordostgrönland är .. ett paradis för naturforskare. Ymer 1939, s. 265. — jfr BARNDOMS-, TURIST-PARADIS m. fl. — särsk.
a) i bildl. uttr. som utgå från motsv. uttr. med anv. av ordet i bet. 1 (l. 2), t. ex. det förlorade paradiset [väsentligen efter eng. Paradise Lost (Milton (1667; boktitel))]; paradisets portar öppnas l. stängas för ngn o. d. Syn, hörsel, smak, lukt och känsel återvinna (om våren) likasom sit förlorade Paradis. SvMerc. 1765, s. 439. Han fördes til Harem, där Kejsarens ordres öpnade för honom detta Paradisets portar. Agrell Maroco 1: 169 (1790, 1796). Den dagen (då Adam sköt skulden på Eva) stängdes paradisets portar för alltid. Hellström Malmros 241 (1931); jfr 1.
b) (numera bl. tillf.) abstraktare, om paradisiska förhållanden l. ett paradisiskt tillstånd, paradisisk lycka o. d. Suermerij medh spassere-wijs / akte the (dvs. de unga männen) for theres paradis. 2Saml. 9: 161 (1569). Wara hoos Jesum, thet är itt liufligit Paradijs. Preutz Kempis 158 (1675). Böttiger 1: 202 (1834, 1856).
4) [jfr eng. paradise, trädgård] (†) om (botanisk) trädgård. (Jag) skulle .. önska, at hafva några (landsköldpaddor) hos H. Archiatern, at pryda dess Paradis. Hasselquist Resa 578 (1750). jfr: (Sv.) Paradijs .. (t.) Lustgarte. Schroderus Dict. 132 (c. 1635).
5) [jfr motsv. anv. i t.] byggn., konst.-hist. om öppen förhall l. förgård (med pelargång) framför en kyrka. Upmark Lübke 317 (1872). Hahr ArkitH 185 (1902).
6) [jfr motsv. anv. av d. paradis, ävensom t. paradieshüpfen, ”hoppa hage”] (numera föga br.) i sg. best.: den översta rutan (som utgör ”målet”) i en hage (se d. o. 6) i leken ”hoppa hage”. Norman GossLek. 26 (1878).
7) (†) Efter messestugukammaren (dvs. kammaren intill kapellet) följer (i inventariet) then Lilla stugun som kallas Paradijs. Här förvaras en mängd finare kärl samt vissa redskap. SvKulturb. 9—10: 230 (cit. fr. 1553).
8) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (vard., numera bl. tillf.) teat. om översta raden l. ”hyllan” på en teater. Meurman (1847). Carlsson KNilsson 199 (1921; om förh. i Petersburg). Östergren (1934).
Ssgr (i allm. till 1): PARADIS-APEL. trädg. paradisäppelträd; paradisstam. PJBergius PVetA 1780, s. 90. Laurell Växtn. 34 (1904). —
-BLOMSTER. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om ngt (särsk. i religiöst avs.) skönt l. gott. Muræus Arndt 2: 289 (1648; om bönen). 2SAH 50: 384 (1874). —
-DRÄKT. [jfr skildringen i 1Mos. 2: 25] (vard. o. i vitter stil, skämts.) om förhållandet att ngn är naken, ”adams-” l. ”evadräkt”; särsk. i uttr. i paradisdräkt(en), alldeles utan kläder, naken. Berndtson (1880). SvFl. 1939, s. 111. —
-FIKON. [jfr t. paradiesfeige] (†) banan; bananträd; jfr -träd 2. BBergius PVetA 1780, 1: 110. Man kallar .. (bananerna) Paradisfikon, emedan det förbudna trädet i Paradiset föregifves hafva varit af samma slag. Oldendorp 1: 168 (1786). Kjellin 90 (1927). —
-FISK. [jfr t. paradiesfisch, eng. paradise-fish] zool. om fiskar av släktet Macropodus Lac., särsk. arten Macropodus viridi-auratus Lac.; urspr. hemmahörande i ö. Asien, ofta förekommande ss. akvariefiskar. Wikforss 2: 275 (1804). Brehm DjurV 5: 273 (1939). —
-FJÄDER. [jfr t. paradiesfeder] (i fackspr.) fjäder av paradisfågel (använd ss. hatt- l. hårprydnad). TullbSthm 7/11 1569. SDS 1947, nr 315, s. 14. —
-FLOD. [jfr t. paradiesfluss] om den (i fyra grenar delade) flod som enl. bibeln (1Mos. 2: 10—14) utgick från paradiset; i sht förr äv. bildl. Stagnelius (SVS) 2: 408 (1821). Under .. (Tegnérs) samtal flödade, liksom fyra paradisfloder, oupphörligt qvickhet, känsla, förstånd och godhet. 3SAH 14: 109 (1853). Stenberg KyrkSkrud 206 (1950). —
-FLUGSNAPPARE ~0200, m.||ig. l. r. [jfr t. paradiesschnäpper, eng. paradise-flycatcher] zool. (utomeuropeisk, särsk. afrikansk) fågel av släktet Tchitrea Less. (med praktfull fjäderskrud). FoFl. 1910, s. 24. —
-FRUKT. [fsv. paradis frukt; jfr t. paradiesfrucht] (i vitter stil) om frukt som växte i paradiset (särsk. frukten av ”kunskapens träd”). Procopé Vers 24 (1909). —
-FÅGEL. [jfr t. paradiesvogel, ä. eng. paradise-bird, fr. oiseau de paradis]
1) zool. benämning på vissa fåglar med mer l. mindre praktfull fjäderdräkt.
a) om vissa tropiska fågelarter av familjen Paradiseidæ, i sht arten Paradisea apoda Lin. (äv. benämnd stora paradisfågeln); i pl. äv. ss. benämning på familjen. Sigfridi A 2 a (1619). Paradijs foglen sägs wara footlös. Schroderus Comenius 144 (1639). På desse (fågel-)skinn hade man .. afskurit fötterne, på samma sätt som man funnit Molukkesarne stympa sina Paradisfoglar. Cook 3Resa 256 (1787). 1Brehm 2: 176 (1875). Ymer 1915, s. 311. jfr krag-, kungs-paradis-fågel.
2) (i fackspr.) om fjäderdräkten av en paradisfågel (i bet. 1 a), använd ss. hatt- l. hårprydnad; jfr paradis, sbst.2 1. KlädkamRSthm 1618 A, s. 18 a. Kjellin (1927).
3) astr. i sg. best., ss. namn på en stjärnbild (Apus) i närheten av södra himmelspolen. Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). Bergstrand Astr. 39 (1925).
-KORN, se d. o. —
-KOSTYM. [jfr d. paradiskostume] (vard. o. i vitter stil, skämts.) = -dräkt. Schulthess (1885). Siwertz Förtr. 153 (1945). —
-KRÅKA. zool. fågel av släktet Paradisea Lin.; särsk. i pl. ss. namn på släktet; jfr -fågel 1 a. 4Brehm 6: 129 (1924). —
-KÄRNOR l. -KÄRNAR, pl. [jfr d. paradiskerne] (†) ss. ämnesnamn: paradiskorn. Valleria Hush. 52 (c. 1710). AHB 92: 114 (1876). —
(1, 3) -LIV. (i vitter stil) liv som liknar livet i paradiset; paradisiskt liv. Bengts Fäd. 13 (1921). —
(1, 3) -LUND. (i vitter stil) lund i paradiset; paradisisk lund. Nordenflycht Turt. 4 (1743). Karlfeldt FlBell. 119 (1918). —
-ORM.
1) (tillf.) om ormen i paradiset (enl. 1Mos. 3); äv. bildl. Boabdil / .. blickar .. / Uppå sitt harems stolta sultaninna, / Sin lefnads paradisorm. Nybom SDikt. 1: 44 (1838, 1880). Bremer GVerld. 6: 282 (1862; bildl.).
2) [jfr t. paradiesschlange] (numera föga br.) bot. i sg., ngn gg pl.: kaktusväxten Cereus flagelliformis Mill. (med ormliknande grenar), ormkaktus. Lilja FlOdlVext. 67 (1839). Dahlgren Släktprof. 2: 51 (1911). —
(1, 2) -PORT. [fsv. paradis porter] (i vitter stil) om port(en) till paradiset; äv. bildl. (jfr paradis, sbst.1 3 a). Thomander 2: 602 (1828). —
-SKATA. [jfr d. paradisskade, t. paradieselster] zool. paradisfågeln Astrapia nigra Gm. 1Brehm 2: 181 (1875). —
-SNAPPARE, m.||ig. l. r. (numera föga br.) zool. = -flugsnappare. 1Brehm 2: 127 (1875). 2NF (1914). —
-SPEL. (i fackspr.) teaterstycke som återger de första människornas skapelse o. liv i paradiset o. utdrivandet därifrån. Norlind SvFolkl. 307 (1911). —
-STAM. [jfr d. paradisstamme, eng. paradise stock] trädg. (svagt växande) äppelträd (särsk. arten Malus pumila Mill.) använt ss. grundstam vid uppdragning av (småvuxna) dvärgträd. Trolle-Bonde Hesselby 157 (i handl. fr. 1756). Abelin Frukt 57 (1902). —
-TRÄ. [jfr d. paradistræ] (numera knappast br.) aloe (se d. o. 2 a), aloeträ; jfr -holt. BOlavi 16 a (1578). Ekenberg (o. Landin) 13 (1888). Ekbohrn 1: 29 (1904). —
-TRÄD.
4) [jfr d. paradistræ] (numera knappast br.) aloeträd (se d. o. 2). Åstrand 1: 20 (1855). Kjellin (1927).
5) [jfr d. paradistræ] trädg. den (ss. krukväxt odlade) sydafrikanska fetbladsväxten Crassula argentea L. fil. o. C. lucens K. Gram. Laurent o. Stenlid BlomstLex. 106 (1946).
-VIDA, f.||ig. l. r. [jfr t. paradieswida; senare leden efter det ä. nylat. släktnamnet Vidua] (numera föga br.) zool. = -änka. Smitt Brehm Fogl. 66 (1882). TySvOrdb. 1749 (1932). —
-ÄNKA. [jfr d. paradisenke, t. paradieswitwe; hannen har stjärtfjädrar som likna ett änkedok] zool. (den afrikanska) vävarfågeln Steganura paradisea Lin., i Sv. förekommande ss. burfågel. 1Brehm 2: 44 (1875). FoFl. 1940, s. 243. —
-ÄPPLE. [fsv. paradisäple; jfr mlt. paradīsappel, t. paradiesapfel, eng. paradise apple]
1) (tillf.) om det äpple som de första människorna åto vid syndafallet (enl. 1Mos. 3: 6). Fuhrmann Alm. 1668, s. 15.
2) frukten av en art av släktet Citrus Lin., som enligt den judiska traditionen var den frukt varav Adam åt i paradiset; jfr adams-äpple 1. Paradisäpplen .. hafva vid spetsen liksom ett bett af en menniska. (Ekenberg o.) Landin (1894). jfr Synnerberg 1: 3 (1815). SvUppslB 1: 1302 (1929; am pompelmus).
3) trädg. om vissa odlade äppelsorter.
a) om viss, jämförelsevis stor, söt bordsfrukt. Linc. (1640; under melimelum). Linné Ungd. 1: 237 (1730). Söta paradisäpplen. Lagerlöf Berl. 2: 218 (1891).
b) om de jämförelsevis små, vackert färgade, sura (till syltning använda) frukterna av vissa äppelträd, som i främsta rummet odlas ss. prydnadsträd. NF (1888). Dahl Pom. 1: 56 (1943).
Ssgr (till -äpple 3; trädg.): paradisäppel- l. paradisäpple-stam. = paradis-stam. Ahlich 151 (1722).
Spoiler title
Spoiler content