publicerad: 1952
PARFYMERA par1fyme4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) p. pf. -ert Serenius Dd 3 a (1734)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr PARFYMÖR.
Ordformer
(parfum- 1664—1900. parfym- 1740 osv. perfem- 1651—52. perferm- (-pherm-) 1637—1668. perfim- 1651—1762. perfom- 1641—1652. perform- 1614—1692. perfum- 1645—1746. perfun- 1650. perförm- 1640)
Etymologi
[jfr t. parfümieren, ä. t. perfümieren, performieren; av fr. parfumer (ä. fr. äv. perfumer, av ä. it. perfumare) resp. direkt av ä. it. perfumare (it. profumare), av per, genom, av lat. per (se PER, prep.), o. fumare, röka, ånga, av lat. fumare, till fumus, rök (jfr DUN, sbst.1). — Jfr PARFYM]
göra välluktande.
a) om blomma l. doft l. välluktande ämne o. d.: fylla (ngt) med sin vällukt; sprida vällukt i (ngt); stundom äv. ironiskt, om ngt illaluktande: fylla (ngt) med sin stank; äv. abs.; numera vanl. (o. sannol. äv. förr ofta) av språkkänslan uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av b. I husen hängde .. kransar af .. Mysica el. Asperula, som torr lucktade väl, och parfumerade hela rummet. SvMerc. V. 3: 287 (1752). Kalm Resa 2: 381 (1756; ironiskt). VetAH 1793, s. 159 (abs.). Jalappablommornas starka doft parfymerade atmosfären. Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 87 (1930). jfr: Perfumere, luchta wel. Swedberg Schibb. 289 (1716).
b) om person: göra (ngt l. ngn) välluktande gm kringspridning av l. indränkning l. ingnidning med l. tillsättning av parfym (se d. o. 2) l. aromatiska l. välluktande ämnen o. d.; indränka l. försätta (ngt) med parfym; stänka parfym på (ngt l. ngn); äv. refl.; äv. ironiskt: göra (ngt) illaluktande gm spridning av stinkande ämnen o. d.; ngn gg äv. om djur o. d. KlädkamRSthm 1654, s. 111. (Jag måste) parfumera mig med de utsöktaste parfumer. GT 1788, nr 53, s. 3. Under kejsaretiden (i Rom) parfymerade man t. o. m. hästar, hundar och fälttecken. NF 12: 765 (1888). Ännu ett par dagar parfymerade .. (hundarna) lägerplatsen med den äckliga doften (av ett dödat stinkdjur). Skottsberg Båtf. 294 (1909); jfr a. Bolin OrgKem. 97 (1925).
c) [jfr a, b] i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som fyllts av vällukt (från välluktande ämne o. d.) l. som gjorts välluktande medelst parfym l. aromatiska ämnen o. d.; indränkt l. försatt med parfym; stundom äv. om person: som parfymerat sig (i bet. b); äv. ironiskt: indränkt med l. genomträngd av ngt illaluktande; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. KlädkamRSthm 1614 A, s. 18 b (om handskar). Man plägar lägga .. (blommorna) emellan linne, som deraf blir parfumeradt. SP 1809, nr 45, s. 1. Svanberg RedLefn. 30 (1882; om person). Larsson Stud. 89 (1894, 1899; bildl.). Gamla kläder, parfymerade af svett och mögel. GHT 1895, nr 236, s. 3. Det parfymerade badet. Jensen o. Wåhlin Thompson Vällukt. 122 (1928).
d) [jfr a, b] ss. vbalsbst. -ing, i konkretare anv.; särsk. övergående i bet.: parfym (se d. o. 1, 2) l. parfymdoft; äv. ironiskt, om dålig lukt l. stank. Det sväfvade öfver det (nybyggda huset) en skogsdoft af fuktighet och en lätt parfymering af furu. Nyblom Hum. 79 (1874). Adelsköld Dagsv. 3: 358 (1900; ironiskt). Östergren (1934).
Avledn.: PARFYMERARE, m. [jfr t. parfümierer, ä. t. perfumirer] (numera bl. tillf.) till b: person som parfymerar ngt l. som tillvärkar parfymerivaror; jfr parfymör. Sylvius Mornay 300 (1674). Lindestolpe Färg. 78 (1720). Östergren (1934). —
PARFYMÖR, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content